- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
411-412

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsmakt kallas den i verksamheten för samhällsändamålet sig uppenbarande gemensamma statsviljan - Statsminister, numera titel dels för det svenska statsrådets främste ledamot, dels för det norska statsrådets främste ledamot och för föredraganden i norska statsrådsafdelningen i Stockholm - Statspapper. Se Statsskuld och Värdepapper - Statsreglering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bestå, om statsenheten uppgifves, har möjligheten att
vinna anklang för denna teori berott derpå att man
förblandat statsmakt med yttring deraf. Begreppet
statsmakt blef öfverflyttadt på hvad som egentligen
är betydelsefulla statsverksamhetsgrenar. Man
kunde på sådant sätt efter omständigheterna
tillskapa nya statsmakter. Man har ock med hänsyn
till det inflytande pressen utöfvar benämnt
pressen den fjerde statsmakten. Teorien om de tre
statsmakterna gick emellertid in i den offentliga
rätten. Dessa tre makter reducerades dock snart
till två, hvaraf den ena behöll platsen såsom högsta
statsmakten, d. v. s. statsmaktens högste utöfvare.
H. L. R.

Statsminister, numera titel dels för det
svenska statsrådets främste ledamot, dels för
det norska statsrådets främste ledamot och för
föredraganden i norska statsrådsafdelningen
i Stockholm. Före 1876 bars samma titel af det
svenska statsrådets bägge främste ledamöter, nämligen
justitie-statsministern och statsministern för utrikes
ärenden. Statsministrarna bära titeln excellens. Se
vidare Minister, Ministeransvarighet och Statsråd.

Statspapper. Se Statsskuld och Värdepapper.

Statsreglering i ordets vanliga bemärkelse afser
fastställelse af den finansplan, som vid hvarje
lagtima riksmöte af riksdagen uppgöres såsom grund för
hushållningen med statens tillgångar och inkomster
under en viss tid. Denna riksdagens skyldighet är
tillika en rättighet, hvars åtnjutande utgör ett
oeftergifligt vilkor för att riksdagen skall kunna
så som sig bör utöfva den representationen i hvarje
konstitutionelt ordnadt samhälle tillkommande
beskattningsrätt. Statsregleringsrätten eller,
såsom den äfven kallas, budgeträtten plägar derför
ej sällan med hänsyn till dess nära sammanhang med
beskattningsrätten hänföras under densamma (jfr
Beskattningsrätt). Statsregleringen framträder
emellertid mera såsom kontrollerande öfver
förvaltningen och negativt begränsande densamma till
en verksamhet för ändamål, som representationen
pröfvat och gillat, än såsom en lagstiftande
makt, såsom fallet är vid påläggande af skatter
och det sätt, hvarpå dessa skola af medborgare
utgöras. Statsregleringsrätten betraktas derför
såsom en särskild rätt, och resultatet af densammas
utöfning sammanfattas till ett helt för sig, hvilket
i vissa land betraktas såsom en lag, dock särskild
från skattelagarna, finanslagen, loi de l’impôt. Så
är förhållandet i Danmark, medan i Sverige och
Norge likasom i England statsregleringen är en
fråga, som tillhör statsförvaltningen, hvaröfver
riksdagen hufvudsakligen har en kontrollerande makt,
om ock denna, genom det bestämmande inflytande på
styrelsen och förvaltningen, som representationen
genom den i samband med denna kontroll satta
skattebevillningsrätten utöfvar, vidgar sig till
en ganska vidsträckt medbestämningsrätt i afseende
på den den verkställande makten tillkommande
statsförvaltningen.

Med statsregleringen är i Sverige ett egendomligt
förhållande, beroende derpå att konungen ej ombesörjer
hela statshushållningen, utan endast statsverkets
(se d. o.), medan ea del deraf, egentligen hvad
som rör ombesörjande af rikets gäld, hör under
ett riksdagens särskildt verk, Riksgäldskontoret
(se d. o.). Uppgörandet af statshushållningsplanen
i dess helhet, omfattande såväl statsverkets
som riksgäldsverkets hushållning, är så ordnadt,
att vid riksdagens öppnande öfverlemnas K. M:ts
proposition angående statsverkets tillstånd och behof
(R. O. § 34), hvilken motsvarar hvad i England och
andra detsamma efterliknande land kallas budget (se
d. o.). I denna proposition redogöres för statsverket
i alla dess delar, till inkomster och utgifter,
fordringar ocb skulder (R. F. § 58), och är densamma
åtföljd af en af fullmäktige i Riksgäldskontoret
aflemnad redogörelse för Riksgäldskontorets ställning
vid den nya statsregleringsperiodens början och
förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets inkomster
och utgifter för samma period. Konungen skall derjämte
låta uppgöra förslag rörande sättet att genom
bevillningar (se d. o.) fylla hvad staten utöfver de
ordinarie inkomsterna (se Ordinarie statsinkomster)
kan erfordra. Denna proposition öfverlemnas till
Statsutskottet, som det (R. O. § 39 1:o) åligger att
uppgifva stats- och riksgäldsverkens tillstånd och
förvaltning. Detta utskott har att afgifva betänkande,
hvad statsverket beträffar, angående regleringen af
utgifterna under de särskilda hufvudtitlarna samt
beräkning af statsverkets inkomster och huruledes
tillräckliga medel för statsutgifternas bestridande
skola anskaffas och, hvad Riksgäldskontoret angår,
hvad som rör dess förvaltning och behof.

Med ledning af K. M:ts proposition och deröfver
af statsutskottet afgifna betänkanden har
riksdagen att fastställa statsregleringen i
egentlig mening, d. v. s. reglera statsverkets
inkomster och utgifter, fastställa utgifts- och
inkomststat. Riksdagen har dervid att först pröfva
statsverkets behof, i afseende hvarå bör (R. O. § 39
1:o) tillses, att nödiga indragningar och besparingar
blifva iakttagna. Huruvida riksdagen har initiativ i
dessa frågor eller huruvida icke, i likhet med hvad
förhållandet är i England, frågor om statsutgifter
endast må väckas af regeringen, som står i spetsen
för statsförvaltningen, kan med skäl omtvistas. Praxis
har emellertid, utan uttryckligt stöd i grundlagen,
gjort initiativ för riksdagen gällande. Denna pröfning
af statsverkets behof inbegriper dels till hvilket
belopp statsutgifterna böra bestämmas, dels huru
långt de ordinarie inkomsterna kunna antagas, räcka
till för dessa utgifter. Det heter nämligen i R. F. §
62, att sedan statsverkets behof blifvit pröfvade,
har riksdagen att en deremot svarande bevillning
sig åtaga. Detta inbegriper beräkning dels af
de ordinarie inkomsterna, dels af den brist, som,
sedan statsutgifterna blifvit sammanräknade, uppstår
derigenom att statsverkets ordinarie inkomster äro
otillräckliga för deras bestridande, och som genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free