Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsutskottet, ett af den svenska riksdagens ständiga utskott - Statsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med behöriga qvittenser af dem, som medlen
emottagit. Skulle, mot riksdagens beslut, de
till någon hufvudtitel anslagna summorna befinnas
dragna till andra ändamål än dem, som höra under
hufvudtiteln, eller något af riksdagen faststäldt
anslag befinnas öfverskridet, skall utskottet
hos kamrarna göra anmälan om den ämbetsman, som
kontrasignerat en sådan anordning, hvarefter förfares
enl. §§ 106 och 107 R. F. Utskottet må dock ej,
emot föreskriften i § 90 R. F., ingå i något klander
af konungens gjorda anordningar. Ej häller må de för
statsutgifterna redovisande tjenstemännen personligen
ställas till ansvar för utskottet, lika litet som
för riksdagen, utan skola, der så nödigt finnes,
hos konungen af riksdagen anmälas de anledningar,
som förekommit, att emot någon sådan tjensteman
i laglig ordning ansvar yrka. – Enligt 1810 års
riksdagsordning fanns ock ett statsutskott, som hade
att handlägga ärenden rörande statsregleringen och
riksgäldsverket, men som bestod af 36 medlemmar,
9 från hvartdera ståndet. Detta utskott kunde
dock förstärkas, när två stånd stannade emot två i
beslut rörande statsreglerings- och riksgäldsfrågor
och afgörandet i sådana fall hänsköts till nämnda
utskott, samt bestod då af 120 ledamöter, näml. det
ordinarie statsutskottet och för öfrigt 21 af hvarje
stånd. Detta förstärkta utskott fick dock ej ingå i
granskning eller öfverläggning, utan endast votera,
med slutna sedlar. Se vidare Utskott.
Statsverket. Detta ord har visserligen i en riksens
ständers skrifvelse d. 18 Sept. 1823 förklarats
innefatta den allmänna fond, hvari medborgarnas
gemensamma bidrag till statens (rikets) utgifter
ingå; men i Sveriges grundlagar har ordet statsverk en
inskränktare omfattning, till följd deraf att svenska
finansförvaltningen är fördelad på två afdelningar,
den ena under konungen genom Statskontoret, den andra
under Riksdagen genom dess verk, Riksgäldskontoret
(se d. o.). Till statsverket ingå de medel, som stå
under konungens disposition. Som Riksgäldskontorets
uppgift är att ombesörja rikets gäld, ingå i
allmänhet statsinkomsterna till statsverket. Förr
ingingo åtskilliga statsinkomster, hvaribland
må särskildt nämnas allmänna bevillningen,
hvaraf Riksgäldskontoret blott var skyldigt att
tillhandahålla den s. k. statsfyllnadssumman (se
d. o.), till statsverket. Sedan extra statsregleringen
öfverflyttats från Riksgäldskontoret och dertill
hörande utgifter blifvit uppförda i riksstaten
från och med den, som upprättades 1868, samt
statsverkets tillgångar redan förut vunnit
betydlig tillökning genom bränvinsmedlen,
har Riksgäldskontorets medelförvaltning blifvit
inskränkt till hufvudsakligen hvad som står i
samband med lånerörelsen. Derför beslöt riksdagen
1873, att äfven allmänna bevillningen skulle stå
under Statskontorets förvaltning. Riksdagen är af
R. F. §§ 64 och 66 förbunden att till statsverkets
disposition ställa alla de för statsverkets utgifter
erforderliga statsinkomster, hvilka ej erfordras för
bestridande af rikets gäld. Riksdagen kan ej häller
till Riksgäldskontorets utgifter hänföra andra än
sådana, till hvilkas bestridande statslån
erfordras. Konungen, såsom statsförvaltningens
öfverhufvud, måste alltid vara den, som eger att
bestämma om hvad till styrelsen hör och de kraf på
understöd, som densammas tillbörliga tillgodoseende
kräfver. Med de under hans disposition stående
medel åligger honom, att i enlighet med den
upprättade staten (se Statsreglering) tillgodose
styrelsens kraf i dess olika grenar. För att detta
skall kunna ombesörjas ingå till statsverket
bestämda årliga inkomster. Dessa utgöras dels
af ordinarie statsinkomster (se d. o.), hvilka
utgå af 1) domän: arrendemedel, skogsmedel, 2)
statens höghetsrättigheter, såsom bötesmedel, 3)
allmänna anstalter: kontrollstämpelmedel, fyr- och
båkmedel, telegrafmedel och jernvägstrafikmedel,
4) ersättning för allmänna besvär: de olika slagen
af vakansafgifter i stället för utgörande af de med
innehafvande af berustad eller roterad jord förenade
besvär, 5) skatter: grundskatt (innefattande
grundränta och kronotionde), kyrkotionde och
mantalspenningar, samt 6) s. k. extra uppbörd,
hvarunder hänföras åtskilliga under särskilda
titlar ej upptagna, mindre betydande inkomster,
såsom revisionsskilling, observationsmedel,
skatteköpeskilling, inkomst af medel, som stå
under förvaltning af regeringens ämbetsverk;
dels af bevillningar: tullmedel, postmedel,
bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, stämpelmedel,
bränvinstillverkningsskatt, hvitbetssockertillverkningsafgift
samt bevillning af fast egendom och af
inkomst. Före 1883 voro den då afskaffade
personliga skyddsafgiften, under art. I, bevillning
af fast egendom och af inkomst, under art. II,
och bevillningsafgiften för särskilda förmåner
och rättigheter, under art. III. sammanförda i en
gemensam stadga och under det gemensamma namnet allmän
bevillning. Denna allmänna bevillning ingick förr
till Riksgäldskontoret, men har i sammanhang med
regleringen af statsverkets och riksgäldsverkets
förhällande till hvarandra öfverflyttats till
statsverket.
Jämte dessa vanliga inkomster, hvilka omförmälas
i R. F. § 64 under benämningen »rikets ordinarie
statsmedel och inkomster», samt »extra ordinarie
utlagor eller bevillningar» ingå tillfälliga till
statsverket inflytande inkomster, såsom traktatmedel,
der sådana förekomma, andel i bankovinsten, när
anvisning deraf för statsverkets räkning eger
rum, äfvensom den behållning, som kan finnas från
föregående års statsreglering, hvilken skall för
riksdagen redovisas. Med samtliga dessa inkomster
skola statsverkets utgifter ombesörjas. Som
statsinkomsterna ojämnt inflyta (somliga,
t. ex. grundskatterna, bevillning af fast egendom
och inkomst samt arrendemedlen, hvilka uppgå till
mer än 11 mill. kr., inflyta ej förrän i början
af året efter det, för hvilket de beräknats),
erfordras ett särskildt förlagskapital för att
ombesörja utgifterna. Ett sådant förlagskapital
utgjorde den s. k. statsverkets grundfond, nu benämnd
kassaförlagsfond, hvilken bildats derigenom att
man för sådant ändamål gjort sig till godo uppkomna
behållningar. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
