Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steele, John - Steen, Jan - Steen, Adolf - Stéenhoff, Nikolaus Johan Cervin, prest, öfversättare. Se Cervin-Stéenhoff - Steenkerke l. Steenkerque, by i belgiska provinsen Hainaut - Steenstrup. 1. Johannes Japetus Smith S. - Stedingk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera i Edinburgh rest kolossalstaty af Alexander
och Bucephalus och blef, då han modellerat drottningen
i full kunglig skrud, utnämnd till skulptör »to Her
Majesty for Scotland». Till han förnämsta verk
höra: en staty af Walter Scott, utgörande en del af
det öfver den store författaren resta monumentet i
Edinburgh, ett monument i Glasgows katedral öfver
det 93:dje höglandsregementet, en i New York rest
kolossal stod af Robert Burns m. fl.
Steen [sten], Jan, holländsk målare, f. i Leiden sannolikt 1626,
var först lärjunge till Nic. Knupfer, sedan enligt
uppgift till Adriaan van Ostade och slutligen till
Jan van Goijen samt utbildade sig derefter under
inflytande af Frans Hals. Han upptogs som mästare
i Lukas-gillet i Leiden 1648, gifte sig 1649 med
Margareta van Goijen, dotter till hans lärare, och var
derefter verksam i Haag till 1654. Under en kortare
tid bodde han i Delft, der han lär hafva haft ett
bryggeri (han var son till en bryggare). Derefter
träffas han åter i Leiden, hvarest han 1658 betalade
sina bidrag till gillet, och 1661 bosatte han sig
i Haarlem. 1669, efter sin hustrus och faders död,
slog han sig till ro i Leiden och gifte der om sig
1673 med enkan efter en bokhandlare. Han afled i
sistnämnda stad 1679. – S., som är en af Hollands
yppersta genremålare, har skildrat det dagliga lifvet
i synnerhet inom dess lägre, men äfven inom dess
högre sfer, såsom flere af hans landsmän. Men han
skiljer sig från dessa i ett par afseenden; då dessa
vanligen skildrade tillstånd eller situationer i lugn
eller ibland äfven i rörelse, har han i de flesta
fall framställt dramatiskt organiserade handlingar
med mångfaldiga karakterer. Vidare skiljer han sig
från dem genom en outtömlig humor, hvilken han ofta
låter framträda i lustiga dryckeslag och slagsmål,
spelpartier och bröllop o. s. v. Liksom Bellman har
S. skildrats som deras dryckesbroder, hvilkas personer
han skildrat; men denna beskyllning motsäges af hans
produktivitet – han skänkte nämligen efterverlden mer
än 500 taflor. Kanske man deri kan se orsaken till
en viss ojämnhet i hans produktion, i det somliga af
hans taflor äro i hög grad fulländade, andra flyktigt,
till och med vårdslöst utförda. De flesta och på samma
gång de bästa finnas i Amsterdam: hans sjelfporträtt
(i kroppstorlek), Prinsjesdag (folk, som firar prins
Vilhelm IILs födelsedag 1672). S:t Nikolaas-festen
(familjetafla), Papegojburen, Bondbröllop, ett par
qvacksalfvare, Bagaren Oostward, en lustig familj,
som musicerar, Sjuka flickan (den mästerligaste
behandlingen af detta ofta hos S. förekommande
ämne), Efter ett dryckeslag (höjden af cynisk humor
i förening med ypperligt utförande) m. fl. I Haag
finnas bl. a.: Tandläkaren, Sjuka flickan (ett par
bilder), det inre af ett bryggeri, med lustigt samlif;
i Rotterdam: en löjlig scen, framställande en karl,
som inbillar sig hafva sten i hufvudet och derför
undergår en skämtsam operation; i Berlin: Spel och
slagsmål (ovanligt nog i stora figurer), Lustigt
sällskap (utmärkt för sin cyniska komik); i München:
slagsmål vid kortspel och än en gång Sjuka flickan;
i Wien: bröllopsafton; i Sveriges Nationalmuseum: Hjerter ess
samt Dans- och dryckesscen. Ibland tog S. sig
före att måla bibliska ämnen; ett sådant af
framstående art: Den förlorade sonen, finnes
i Sverige, i samlingen å Kulla Gunnarstorp,
C. R. N.
Steen [sten], Adolf, dansk matematiker och politiker,
född i Köpenhamn d. 7 Okt. 1816, blef 1834 student
samt 1839 polyteknisk kandidat och 1845 magister. År
1850 utnämndes S. till lärare i matematik vid den
polytekniska läroanstalten, var 1854–63 tillika
anställd vid krigshögskolan och blef 1861 professor
vid universitetet. Redan 1848 tog han liflig del i
den politiska rörelsen, invaldes 1849 med
bondevännernas hjelp i folketinget samt bildade der i förening
med H. E. Schack den s. k. intelligenta venstern,
men råkade snart som anhängare af det nationella
programmet i stark opposition mot förstnämnda parti
och utträngdes 1852 ur tinget. Han hade dock såsom
utpräglad national-liberal åter säte i detsamma
1854–58 och 1864–69. Sedermera arbetade S. med stor
ifver i synnerhet till försvarssakens främjande. Död
d. 10 Sept. 1886. Jämte en följd af goda läroböcker
skref S. några vetenskapliga afhandlingar om integral-
och differentialräkning. Särskildt den matematiska
undervisningens utveckling i Danmark kan tillskrifvas
hans inflytande. E. Ebg.
Stéenhoff [sten-], Nikolaus Johan Cervin, prest,
öfversättare. Se Cervin-Stéenhoff.
Steenkerke [sten-] l. Steenkerque, by i belgiska
provinsen Hainaut, vid floden Naasee. Den 3 Aug. 1692
blef en fransk här under marskalken af Luxembourg
angripen vid S. af en spansk-holländsk-tysk armé
under Vilhelm III af England. Efter en 7 timmars
strid måste den senare draga sig tillbaka.
Steenstrup [sten-]. 1. Johannes Japetus Smith S.,
dansk naturforskare, född d. 8 Mars 1813 i byn Vang
i Thy, blef 1832 student och egnade sig tidigt åt
naturvetenskapliga studier. 1839–40 genomreste han
Island på offentligt uppdrag, blef derefter lektor
i mineralogi och botanik vid Sorö akademi, följde
1844 kronprins Fredrik (Fredrik VII) på dennes resa
till Färöarna och Skotland samt blef 1845 professor
i zoologi vid Köpenhamns universitet. 1848 blef
S. meddirektör för det kongl. naturhistoriska museet
och efter dess förening med universitetet 1864
ordförande i museirådet. 1867 fick han etatsråds
titel och tog 1885 afsked från sina ämbeten. Vidare
var S. 1865–78 sekreterare i »Videnskabernes selskab»
och företog 1848–55 tillsammans med Forchhammer och
Worsaae geologisk-antikvariska undersökningar på
uppdrag af sällskapet. 1868 blef S. hedersdoktor
vid Lunds universitets jubelfest. Redan 1841
skaffade honom afhandlingen Geognostisk-geologisk
undersögelse af skovmoserne Vidnesdam og Lillemose
i det nordlige Själland (i Videnskabernes selskab)
rykte för att vara en skicklig och grundlig forskare,
och detta rykte stärktes 1842 genom hans förnämsta
verk, Om forplantning og udvikling gjennem vexlende
generationsrækker, som generaliserade de tidigare
iakttagelserna om könlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
