Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stefanus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergsakademi, 5 öfvergymnasier, 1 realgymnasium, 3
öfverrealskolor och omkr. 840 folkskolor. Af
befolkningen, som 1880 uppgick till 1,213,597
pers. (1885 beräknad till 1,241,651 pers.), äro
67 proc. tyskar och 33 proc. slovener samt 99
proc. katoliker och 3/4 proc. protestanter. – Enligt
författningen af d. 26 Febr. 1861 sammankallas den
steiermarkska landtdagen af kejsaren årligen till
Graz. Den består af katolikernas öfverhufvud, de båda
furstbiskoparna af Seckau och Lavant, rektorn för
universitetet i Graz och 60 på 6 år valda ledamöter,
deraf 12 godsegare, 19 stads- och 23 landt-ombud
samt 6 ombud för handels- och industrikamrarna
i Graz och Leoben. Landets representanter i
österrikiska riksrådets deputeradekammare äro till
antalet 23. För administrationen är S. indeladt i 22
kretsar: stadskretsarna Graz, Marburg och Cilli samt
19 landkretsar. Judiciella ärenden handläggas af
66 distriktsdomstolar, 3 landt- och kretsdomstolar
och 1 öfverdomstol i Graz. I militäriskt hänseende
lyder hertigdömet jämte Kärnten och Krain under
generalkommandot i Graz. Hufvudstad Graz. – S.,
urspr. bebodt af keltiska taurisker, tillhörde under
romarna dels Noricum, dels Pannonien och var redan då
berömdt för sitt jern och stål. Under folkvandringen
efter hvartannat eröfradt af goter, hunner, heruler,
avarer m. fl., intogs det i 6:te årh. af slaver, men
förenades af Karl den store (768–814) med hans välde
och uppgick derefter i hertigdömet Kärnten. Det
af bulgarer och magyarer flere gånger härjade
landet började först omkr. 1056 att intaga en mera
sjelfständig ställning under styrelse af Ottokar IV,
markgrefve af Styre (deraf landets namn). Ottokar
VI, som 1180 antagit hertigtitel, ingick ett
arfsfördrag med hertig Leopold af Österrike,
enligt hvilket S. skulle öfvergå till denne senare,
i händelse dess hertig afled utan arfvingar. Detta
inträffade 1192. År 1278 förenades såväl S. som
Österrike med huset Habsburgs besittningar, men
styrdes sjelfständigt 1365–1440 och 1564–1619 af
en dess sidolinie. För att utrota protestantismen,
som vann stort insteg i S., vidtogo hertigarna de
strängaste åtgärder, och 1598 utvisades alla de,
som icke öfvergingo till katolicismen. Följden af
detta påbud blef, att 30,000 af landets rikaste och
mest ansedde innevånare utvandrade, samt att både
andlig och materiel odling ledo hårdt afbräck. S:s
senare historia, i hufvudsak sammanfallande med de
öfriga kronlandeiis, är uppfylld af bondeuppror,
infall af turkar och ungerska röfvareband. I dess
kulturlif gjordes en betydande insats af ärkehertig
Johan (död 1859).
Steigarthore. Se Tore (Thore) paa Steig.
Stein, Charlotte Albertine Ernestine von, född von
Schardt,är inom literaturhistorien bekant genom sitt
förhållande till Göthe. Hon föddes d. 25 Dec. 1742 i
Weimar, ingick 1764 äktenskap med baron Friedrich von
Stein och blef enka 1793. 1775 gjorde hon i Weimar
bekantskap med den sju år yngre Göthe, hvilken för
henne greps af en häftig lidelse. Denna öfvergick
sedermera till en innerlig
vänskap, som blef af stort inflytande på skaldens
lif och författareskap. Men då Göthe efter den
italienska resan (1788) ingått en förbindelse med
Kristiane Vulpius, aftog det intima förhållandet
och återupplifvades sedermera blott till en mindre
grad. Fru von S. dog i Weimar 1827. Hon var en
snillrik och mångsidigt bildad personlighet. En af
henne skrifven tragedi Dido (1867) är visserligen
ur poetisk synpunkt af föga värde, men innehåller
en mängd intressanta hänsyftningar på Göthe och
hofvets i Weimar förnämste män. En för kännedomen
af Göthe ytterst värderik källa äro de bref han
skrifvit till fru von S., hvilka, med undantag af
hans bref från Italien, utgåfvos 1848 af A. Schöll
(2:dra uppl. 1883–85).
Stein, Heinrich Friedrich Karl, friherre vom und
zum S., berömd tysk statsman, föddes i Nassau an
der Lahn d. 26 Okt. 1757 af en gammal rhenfrankisk
friherreslägt. Ehuru den yngste af fyra bröder,
bestämdes han till familjens hufvudman och
förbereddes genom juridiska och statsvetenskapliga
studier i Göttingen (1773–77) för inträde i
rikskammarrätten. Men lemnande denna plan å sido,
ingick S. 1780 i Preussens grufdepartement och erhöll
1784 ledningen af de westfaliska bergverken.
1785 sändes han med ett diplomatiskt uppdrag till
ärkebiskopen af Mainz och gjorde 1786–87 en resa
i tekniskt syfte till England, med hvars politiska
institutioner han då äfven blef bekant. Sedan 1795
president i den Markska krigs- och domänkammaren,
verkade han kraftigt för grufdriftens och
kommunikationernas utveckling. 1804 utnämndes
han till chef för preussiska ministèrens accis-,
tull-, fabriks- och handelsdepartement och vidtog
i denna egenskap flere reformer, bl. a. upphäfvandet
af tullar inom Preussen. Men hans öppna kritik af
flere missförhållanden inom styrelsen, särskildt
af privata rådgifvares inflytande på konungen,
gjorde honom misshaglig, och då Fredrik Vilhelm
III icke ens efter flykten till Ostpreussen
(1806) ville lyssna till S:s fordran på den högre
förvaltningens omgestaltning, fick ministern sitt
afsked i Jan. 1807. Redan omedelbart efter
Tilsitfreden (Juli s. å.) inkallades dock S. å nyo
i rådet, märkligt nog på uppmaning af Napoleon,
som väntade, att den skicklige finansmannen skulle
möjliggöra Preussens utbetalande af en oerhörd
krigsskatt. Åt de nationella rörelser, som
vid denna tidpunkt börjat göra sig gällande,
sökte då S. gifva en fast form. Hans mål var att
höja landets moraliska och materiella kraft, i
första hand för att möjliggöra en kommande strid mot
det främmande förtrycket. I denna afsigt ville han
skapa ett fritt bonde- och borgarestånd, upphäfva den
själlösa byråkrati, som dittills herskat i landet,
samt förbereda den absoluta monarkiens ombildning
till en representativstat. De reformer han
derför genomdref erhöllo visserligen icke den
utsträckning han åsyftat, men satte likväl
Preussen i stånd att från denna tid gå i spetsen för
Tysklands politiska pånyttfödelse. Den 4 Okt. 1807
inträdde S. i utöfningen af sitt ämbete, och redan
den 9 Okt. utkom det första reformediktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
