Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stefanus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om böndernas sociala emancipation, hvilket följdes
af förordningen om alla medborgares lika rätt att
förvärfva jordegendom, om skråtvångets minskande
samt om införandet af en vidsträckt kommunal
sjelfstyrelse genom folkvalda stadsfullmäktige
(»städteordnung» af d. 19 Nov. 1808) och af en
kollegial förvaltning. Derjämte arbetade han i
förening med Scharnhorst för allmän värnpligt
och räddade staten ur dess finansiella kris,
ehuru krigsskulder samtidigt måste betalas. Denna
energiska patriotism ådrog sig dock snart Napoleons
uppmärksamhet, och då man uppsnappat och i »Le
Moniteur» infört ett privatbref från S., uttryckande
hans hopp om en snar befrielse från det franska oket,
måste ministern afgå d. 24 Nov. 1808. Till yttermera
visso lät Napoleon förklara honom i akt som Frankrikes
och Rhenförbundets fiende och konfiskera hans
gods. Efter att en tid hafva vistats i Prag, begaf
S. sig 1812 till Petersburg, der han med outtröttlig
ifver eggade kejsarens mod i kampen mot Napoleon och
arbetade för bildandet af en ny koalition. Jämte
Yorck framkallade han äfven Ostpreussens resning
och åstadkom en allmän folkbeväpning (1813). Efter
slaget vid Leipzig (Okt. 1813) blef S. chef för den
provisoriska centralförvaltningen och satte alla
krafter i rörelse för ett energiskt fortsättande af
befrielsestriden. – Den dels absolutistiska, dels
partikularistiska politik, som derefter drefs vid
kongressen i Wien (1815), öfverensstämde ingalunda
med den store statsmannens åskådning, och redan
s. å. drog han sig derför tillbaka. De återstående
åren af sitt lif vistades han dels i Nassau, dels på
sitt gods Kappenberg i Westfalen, genom brefvexling
och personliga förbindelser fortfarande verksam för
sina idéer. Som landtdagsmarskalk för Westfalens
provinsialständer (1823) uppträdde han dock ännu
en gång offentligt. Varm vän af hvarje nationel
sträfvan, åstadkom han bildandet af »Gesellschaft
für Deutschlands ältere geschichtskunde» (1819)
och främjade utgifningen af »Monumenta Germaniae
historica». Han dog, den siste af sin slägt, på
Kappenberg d. 29 Juni 1831. – S. var strängt religiös
och, trots sin reformifver, full af pietet för gamla
institutioner, såvida de egde lifskraft. Målet för
hans sträfvan, ett starkt och enigt Tyskland, och
de medel för dess vinnande, hvilka han påpekat i sin
ryktbara skrift (»Steins politiska testamente») vid
afskedet från ministerposten 1808, visa, att hvarje
politiskt framsteg, som Tyskland gjort under senare
tid, har fört det närmare den store statsmannens och
fosterlandsvännens ideal. En staty öfver S. restes
i Berlin 1875. Jfr Pertz, »Das leben des ministers
freiherrn vom S.» (6 bd, 1849–55), Seeley, »Life
and times of S.» (3 bd, 1879), m. fl. arbeten.
Stein, Christian Gottfried Daniel, tysk geograf,
född i Leipzig d. 14 Okt. 1771, blef 1795 lärare vid
ett gymnasium i Berlin. Han utgaf flere värdefulla
arbeten, bl. a. Handbuch der geographie und statistik
(1809; 7:de uppl. i ny bearbetning 1853–71),
Geographie für schule und haus (27:de uppl. 1877;
under titeln »Steins geografi» utgifven i svenska
bearb.), Geograph.-statist. zeitungs-, post- und
comptoirlexikon (1811; 2:dra uppl. 1818–21) och
Neuer atlas der ganzen erde (1814; 32:dra uppl. i ny
bearbetning 1868). Död d. 14 Juni 1830.
Stein. 1. Sophus August Vilhelm S., dansk anatom
och läkare, född d. 29 Juli 1797 i Köpenhamn,
blef 1819 kirurg, men först 1831 student och
derefter med. kandidat. 1835 blef han professor
i anatomi vid konstakademien och 1842 vid
universitetet. S. förvärfvade sig genom sina
föreläsningar och skrifter (Haandbog i menneskets
anatomi. 1841) ett stort namn som anatom. 1844–54
var han öfverkirurg vid Frederiks hospital och visade
sig vara en operatör af första rang, i synnerhet för
sten. Död d. 14 Maj 1868. – 2. Johan Carl Henrik
Teobald S., dansk bildhuggare, den förres son,
född d. 7 Febr. 1829 i Köpenhamn, blef elev af
konstakademien af medaljören Chr. Christensen
och af H. V. Bissen. 1851 vann han den mindre
guldmedaljen och fick s. å. det neuhausenska priset
för en bildstod af Holberg. 1856–57 vistades han
utrikes, med akademiens mindre stipendium. 1860
fick han utställningsmedaljen för En fiskarepojke,
och 1861 blef han medlem af akademien. 1867
blef han docent i anatomi vid akademien och 1883
professor vid modellskolan. S. har utfört en mängd
större monumentala bildhuggerier, såsom Holberg,
framför kongl. teatern, Niels Juel, på platsen
framför studentföreningen, evangelisten Mattheus,
i slottskyrkan, kolossala byster af biskop Mynster,
på Frue plads och af biskop Kingo, i Odense, en
mängd porträttbyster m. m. – 3. Harald August Edvard
S., dansk predikant, den föregåendes broder, född
d. 9 Mars 1840 i Köpenhamn, var 1872–80 prest vid
diakonissanstalten på Fredriksborg och ordförande i
dess styrelse. 1880 blef han prest vid Mattheuskyrkan,
hvarest han samlade stora skaror af åhörare. Sedan
1875 är S. medlem af styrelsen för den inre missionen
i Köpenhamn och var dess ordförande 1879–86. År 1889
blef han biskop i Fyens stift. Han har författat:
Hvad vil den indre mission? (1876; 3:dje uppl. 1882) och
flere predikosamlingar. 1. o. 3. E. Ebg. 2. Ph. W.
Stein, Lorenz von, schlesvig-holsteinsk
nationalekonom, född 1813 i Ekernförde, företog
1841 med statsstipendium en resa till Paris, hvaraf
frukterna framlades i skrifterna Der sozialismus und
kommunismus des heuigen Frankreich (1844), omarbetad
under titeln Geschichte der sozialen bewegung in
Frankreich o. s. v. (3 bd, 1849–51), och Französische
staats- und rechtsgeschichte (3 bd, 1846–48; tills.
med Warnkönig). E. o. professor i Kiel sedan 1846,
arbetade han ifrigt för Schlesvig-Holsteins skilsmässa
från Danmark och blef med anledning deraf afsatt
1852. Åren 1855–85 var S. professor i statsvetenskap
i Wien. Bland hans öfriga skrifter märkas: System
der staatswissenschaft (1852–57), Lehrbuch der
volkswirtschaft (1858; 3:dje uppl. 1887), en
förträfflig Lehrbuch der finanzwissenschaft (1860;
5:te uppl., 2 bd, 1885–86) och det betydande arbetet
Verwaltungslehre (7 bd, 1865–68), hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
