Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 465-466 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steinamanger ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stenberg, Johan Erland, finsk bildhuggare, född
i Orimattila socken 1838, var 1868–73 lärare
vid Manilla blindinstitut och samtidigt elev vid
konstakademien i Stockholm samt studerade sedan
i Köpenhamn (under V. Bissen), München, Rom och
Florens. I Stockholm modellerade han flere byster,
bland hvilka tre, Wargentins, Linnés och Berzelius’,
finnas uppställda i svenska vetenskapsakademiens
hörsal. Bland hans öfriga arbeten märkas: Orestes
förföljd af Eumeniderna (1875), skalden Franzéns
kolossalbyst i brons (i Uleåborg 1881), byster af
Per Brahe, skalden Kivi m. fl. H. af S.

Stenberga, socken i Jönköpings län. Östra härad. Areal
5,180 har. 927 innev. (1889). Annex till Näshult,
Vexiö stift, Östra härads kontrakt.

Stenbildning, med. Se Sten, med.

Stenbit-slägtet, Cyclopterus, zool.,
tillhör familjen sugfiskar (Discoboli) och ordningen
taggfeningar (Acanthopterygii) inom fiskklassen.
Kroppen är tjock och klumpig med tjock, knölig hud utan fjäll,
hufvudet stort, nosen kort. Tänderna, som ej finnas på
gommen, utan blott på käkarna, äro små och sitta likt
nockarna i kardor. Liksom hos öfriga sugfiskar (se
d. o.) äro bukfenorna förenade och förvandlade till en
sugskifva (se fig.). Skelettet är ofullständigt



förbenadt. Slägtet tillhör de norra tempererade
och arktiska hafven. Stenbiten l. sjuryggen
(C. lumpus) har huden på rygg och kroppssidor
försedd med benartade knölar, af hvilka de större
sitta i långsgående rader; ryggen bildar framtill
en knölig köl; sidolinie saknas. Kroppslängden
uppgår ända till 50 cm. Stenbiten förekommer i alla
Skandinavien omgifvande haf. Det är en bottenfisk,
hvilken medelst sin sugskifva suger sig fast vid
stenar och andra föremål på hafsbottnen. Han lifnär
sig af små kräftdjur, medusor m. m. L-e.

Stenbock. Den yngre slägten S.
härstammade från Olof Arvidsson, riksråd på
de yngre Sturarnas och Gustaf Vasas tid samt
lagman i Östergötland, son af Arvid Knutsson,
riksråd under Sten Sture den äldres tid
och föregifven medlem af den gamla Storeslägten,
samt Anna, dotter till Gustaf Olofsson till Tofta
af den s. k. äldre Stenbocksslägten. Slägten blef
friherrlig 1561 och greflig 1651. Namnet S. skrifves
af slägtens nuvarande medlemmar Steenbock, liksom
det skrefs i grefvebrefvet.

1. Stenbock, Gustaf Olofsson, friherre, riksmarsk,
son af Olof Arvidsson S., f. 1502,
var en af konung Gustaf I:s mest anlitade män,
blef riddare 1527, befälhafvare på Elfsborg 1529
och var en bland dem, som 1531 sändes att till
Sverige afhemta konungens första gemål, Katarina
af Sachsen-Lauenburg. På 1530-talet sändes han
fyra gånger i vigtiga beskickningar till Danmark;
vid riksdagen i Köpenhamn 1536 medverkade han till
ordnandet af de sväfvande förhållandena mellan de
båda grannlanden. 1540 fick S. det stora och vigtiga
Elfsborgs län och blef s. å., då regementsformen
för Vestergötland skulle träda i kraft, ståthållare
i detta landskap. Han blef lagman i Vestergötland och
krigsöfverste 1542. S. å. inryckte han med en styrka
af 60 ryttare och 10 rotar knektar in i Finnveden,
sedan Dackefejden utbrutit, och fick der löfte om
lydnad af allmogen. Derpå fortsatte han sitt tåg mot
Vexiö, men mötte der Dacke med en vida öfverlägsen
styrka och måste kasta sig in i Ture Trolles gård,
det fasta Bergqvara. Ansatt af tusentals bönder,
slöt han d. 24 Juli en öfverenskommelse med Dacke
om stillestånd till d. 1 Nov. och drog sig sedan
tillbaka till Vestergötland. 1543 ryckte han åter
från Vestergötland med landskapets krigsmakt jämte sex
fänikor tyska knektar in i Finnveden, förenade sig der
med en dansk hjelpsändning samt tog ny trohetsed af
allmogen i Vestbo, Östbo och Sunnerbo härad. 1552
blef han öfverste-sekreteråd och ståthållare
i Östergötland och vid konung Eriks kröning 1561
friherre. Jämte två af sönerna kallades S. af Erik XIV
1567 till Svartsjö såsom misstänkt för högförrädiska
stämplingar, men var nog försigtig att icke inställa
sig der. Vid resningen mot Erik 1568 slöt han sig
till hertigarna och blef 1569 riksmarsk. Han afled
d. 25 Mars 1572. A. B. B.

2. Stenbock, Katarina, den föregåendes
dotter. Se Katarina, svenska drottningar, 4.

3. Stenbock, Erik Gustafsson, friherre, riksråd,
son till S. 1, upphöjdes till friherre på samma gång
som fadern 1561, men fick först 1568 friherreskap
(Öresten och Kronobäck, jfr Friherre, sp. 388).
S. deltog i kriget mot Danmark. Vid belägringen
af Bohus Febr.–Maj. 1566 var han en af
öfverbefälhafvaren Nils Boijes närmaste män,
och efter Varbergs belägring 1567 uppdrogs åt honom
öfverbefälet. Oaktadt han var bland de af Erik XIV
1567 orättvist misstänkte, förordnade denne konung
honom dock efter sitt härjningståg i Bleking
och Skåne i början af år 1568 till befälhafvare
öfver trupperna i Småland och Vestergötland. Vid
upproret mot Erik slöt S. sig till hertigarna, och
på hösten 1568 sändes han af hertig Johan att
i alla landsändar utöfver hela Sveriges rike
förhandla med menige man »om några konungens
och riksens anliggande värf och ärender».
Höfvitsman för rytteriet 1567, blef han riksråd
1568, riddare och generalissimus öfver krigsfolket
i Småland och Vestergötland 1569 samt lagman
i Vestergötland 1570. Såsom straff för
det han bortfört sin kusin Malin Sture blef
S. fängslad och afsatt från alla sina ämbeten
och förläningar, men återfick på sina fränders förbön
snart bådadera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>