Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stephanus Laurentii ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
metoder, vid hvilka gips begagnas för tillverkning af
matrisen, och en, vid hvilken matrisen förfärdigas
af pappersmassa. Vid Stanhopes metod inneslutes
stilformen af en fast tillslutande jernram, hvilken
står så högt öfver stilen som gipsplattens blifvande
tjocklek. Sedan stilen noggrant öfverpenslats med
olja, för att icke gipsen må fastna, öfvergjutes
gipsen, som på förhand tillrörts, och hvilken sedan
får hårdna. Den gipsmatris, som man sålunda erhållit,
aflyftes derefter från stilen och får noggrant torka i
en ugn. För gjutningen begagnar man flata, fyrkantiga
jernpannor, i hvilkas botten matrisen lägges. Pannan
tillslutes af ett lock, i alla fyra hörnen försedt
med hål för stilens inträngande. Denna panna hänges
sedan i kranbalk öfver en kittel, innehållande den
flytande stilen, och nedtryckes med tillhjelp af en
jernstång deri. Genom de fyra hålen inströmmar den
heta, flytande stilmassan i pannan, hvarvid mellan
gipsmatrisen och pannans vägg en stereotypplatte
bildas. Genom att slå sönder den kallnade matrisen
uttages denna platt. Innan aftryck af densamma
kunna tagas, måste den befrias från grader och
onödiga kanter, granskas och möjligen upphjelpas
med grafstickel.
Den andra stereotyperingsmetoden medelst gips
(den s. k. Daules metod) skiljer sig från den
första hufvudsakligen med hänsyn till gjutningen,
hvilken vid Daules metod utföres i en särskild
apparat, som består af tvänne fyrkantiga plattar,
af hvilka den undre är på trenne sidor försedd
med en uppstående kant, hvilken stöder matrisen,
under det att den fjerde är öppen för den flytande
stilens ihållande. Den öfre platten tjenstgör som
ett tillslutande lock. Dessa båda plattar äro under
gjutningen inställda i lutande ställning.
Vid pappersstereotypien, hvilken uppfanns på
1820-talet af en fransk sättare vid namn Genoud,
begagnas för förfärdigande af matrisen ett derför
särskildt tillverkadt papper, nämligen starkt brunt
papper, tjockt och tunnare läskpapper, silkespapper
och klister. Detta senare kan sammansättas på flere
olika sätt. Man kan använda tunnt stärkelseklister,
uppblandadt med fin slammad krita, hvartill
kan sättas asbest eller kaolin, samt dextrin
m. m. Matrisen förfärdigas af flere lager papper,
hvilka hopklistras. Det innersta, närmast stilen,
som äfven nu är öfverstruken med olja, belägna lagret
utgöres af silkespapper. Genom att pressa denna mjuka
pappersmassa mot pressen erhålles en matris, hvilken
kan torkas alldeles som gipsmatrisen. Gjutningen
försiggår i hufvudsak som vid Daules metod. För stora
tidningspressar, som trycka med stereotypplattar
å en cylinder, böjes matrisen, innan den torkas,
i en särskild form, så att stereotypplatten efter
gjutningen får sådan form, att den direkt kan infogas
i maskinen.
Dessa metoder hafva olika fördelar. I allmänhet
erhållas skarpare aftryck medelst gips-stereotypering,
i synnerhet med Stanhopes metod, som dock är
långsammare än Daules. Pappersstereotypering är
ytterst tidsparande
och är vid många tillfällen, särskildt för tryckning
af de stora dagliga tidningarna i rotationspress,
oumbärlig. Dock sliter den stilen mera än de
båda andra. I Amerika har en särdeles egendomlig
tillämpning af stereotypien nyligen uppfunnits
och vunnit ganska vidsträckt användning. I stället
för att sätta med vanliga typer utföres sättningen,
med små matriser medelst sättmaskin. För hvarje rad,
som satts, nedföres af en maskin en tunn skifva af
ett plastiskt ämne, hvilken skifvas kant pressas
mot matrisraden, hvarigenom på skifvans kant uppstå
omvända och upphöjda typer. Dessa skifvor användas
direkt till tryckning.
Steril (Lat. sterilis) ofruktbar, ofruktsam. –
Sterilisera, göra ofruktbar l. ofruktsam. –
Sterilitet, ofruktbarhet, ofruktsamhet.
Steriliserad mjölk. Se Mjölk, sp. 140.
Sterlett (R. sterliadj), zool. Se Störfiskar.
Sterling [störling], engelskt mynt, först prägladt i
slutet af 12:te årh. Namnet härledes af easterling,
»från öster kommande», hvilket namn troligen uppkom
deraf att tyskar hufvudsakligen användes vid myntens
prägling. Af dessa mynt räknades 240 på ett. pound
om 12 ounces. Af detta s. k. pound easterling
qvarstår ännu pound sterling, i värde en tredjedel
af det förra, som namn för enheten i det engelska
myntväsendet. Jfr Pound och Sovereign.
Sterling [störling], John, engelsk skriftställare,
född d. 20 Juli 1806 på ön Bute, studerade juridik
i Cambridge och begaf sig derefter till London,
hvarest han under någon tid var egare af veckobladet
»The athenaeum». Efter att 1830–32 af helsoskäl
hafva vistats i Vestindien lät han prestviga sig
och var 1834–35 under några få månader prest i
Hurstmonceaux. Sitt återstående lif egnade han åt
literaturen och åt vidlyftiga resor, under hvilka
han förgäfves sökte vinna en förbättrad helsa. Död
1844 på ön Wight. S. utgaf romanen Arthur Coningsby
(3 bd, 1833), Poems (1839), tragedien Strafford (1843)
m. m. Hans dikter utmärka sig för vackra tankar och
ledig versifikation, men äro ej präglade af någon
individualitet. Mera bekant än genom sina egna verk
är S. genom sin vän Carlyles förträffliga biografi
»Life of John S.» (1851).
Stern, Daniel, psevdonym för den franska
författarinnan grefvinnan d’Agoult.
Stern, Adolf, egentl. Adolf Ernst, tysk
literaturhistoriker och skönliterär författare,
född 1835 i Leipzig, är sedan 1868 professor
literaturhistoria vid polyteknikum i Dresden. Hans
förnämsta verk är Geschichte der neuern litteratur
(1 bd, 1882–85), hvarjämte han skrifvit Katechismus
der allgemeinen literaturgeschichte (1874; 2:dra
uppl. 1877), Aus dem 18. jahrh. Studien und bilder
(1874), Geschichte der weltliteratur (1887), Gedichte
(1870; 3:dje uppl. 1882), ett epos, Johannes Gutenberg
(1873), flere noveller och romaner, såsom Aus dunkeln
tagen (1879) och Die letzten humanisten (1830;
3:dje uppl. 1882), Wanderbuch (2:dra uppl. 1886)
m. m. S. har till tyskan öfversatt åtskilliga svenska
dikter, bl. a. af Snoilsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
