Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stettiner haff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
S., superintendent, född d. 8 Maj 1605 i Lerbo i
Södermanland, hette egentl. Stök. Han blef 1624
student i Upsala och 1629 prestvigd, promoverades
1632 till magister samt utnämndes 1633 till physices
lektor i Strengnäs, hvarefter han 1638 befordrades
till teol. lektor och kyrkoherde i Fogdö. 1644
kallades han af drottning Kristina till hofpredikant
och förordnades 1647 till den förste superintendenten
öfver större delen af Norrland med lappmarkerna. I
detta ämbete arbetade han med outtröttlig ifver, i det
han bl. a. lärde sig finska och lappska språken för
att sjelf kunna träda i beröring med befolkningen
samt genomdref inrättandet af flere folkskolor
äfvensom af ett gymnasium och en trivialskola i
Hernösand. Död i Säbrå d. 16 Dec. 1683. – 2. Mattias
S., ärkebiskop, den föregåendes son, föddes i Fogdö
d. 26 Okt. 1644. Efter att någon tid hafva studerat
i Upsala och 1667–72 hafva företagit en studieresa
genom Tyskland, Holland och England utnämndes han
1671 till teol. lektor i Hernösand och prestvigdes
1672. År 1676 flyttade han såsom professor i logik
och metafysik till Upsala, men återvände 1682 för
att biträda sin fader vid stiftets vård. Följande år
utnämndes han till dennes efterträdare och verkade
som sådan med mycket nit för lapparnas omvändelse och
undervisningsväsendets utveckling. Telogie doktor
1693, blef han 1694 teol. professor i Upsala med
förbindelse »att vara ärkebiskopen behjelplig så inom
som utom konsistorium», men kom redan s. å. som biskop
och prokansler till Lund, der han trots det sedermera
rådande krigstillståndet med varmt nit främjade
stiftets bästa. 1714 blef han Spegels efterträdare på
ärkebiskopsstolen. Han dog i Upsala d. 2 Aug. 1730. –
3. Jöns S. (Steuch), ärkebiskop, den föregåendes son,
född i Hernösand d. 3 Jan. 1676, studerade 1690–98 i
Upsala och Lund samt reste derefter utomlands. Under
sin bortovaro promoverad till filos. doktor 1700,
blef han 1701 docent i Upsala, 1702 e. o. professor
och bibliotekarie i Lund och 1703 praepositus vid
akademiska kommunitetet derstädes. 1707 utnämndes han
till logic. et metaph. professor och 1710 till moral.
professor i Upsala samt kallades 1723, sedan han 1719
blifvit teol. doktor och kyrkoherde i Näs prebende,
till superintendent i Karlstad och 1730 till biskop
i Linköping, hvilken sistnämnda plats han dock ej
hann intaga, då han redan s. å. nämndes till faderns
efterträdare som ärkebiskop och till prokansler vid
Upsala universitet. S. var presteståndets talman
1731–38 och adlades 1719 med namnet Steuch. Död d. 21
Juni 1742.
Stevaerts [-varts]. Se Palamedesz.
Steward [stju’ard], Eng., uppassare, särskildt
på fartyg; förvaltare, proviantmästare. – Lord
high steward of England [-häj stju’ard åv-],
öfverhofmästare, en af engelska kronans högsta
värdigheter, fordom den högsta. Detta ämbete var
intill Henrik IV (1399–1413) ärftligt inom huset
Leicester, men har sedermera besatts endast vid
kröningar och processer mot peerer. I senare fall
eger stewarden att efter
domens af kunnande upplösa den af peerer sammansatta
domstolen.
Stewart [stjuart]. 1. Dugald S., skotsk filosof,
född i Edinburgh d. 22 Nov. 1753, utnämndes redan
1775 till professor i matematik i Edinburgh efter
sin fader, den framstående matematikern Matthew
S. (1715–85). År 1785 utbytte han dock denna professur
mot lärostolen i moralfilosofi, som han innehade till
1810, då han drog sig tillbaka till privatlifvet. Död
d. 11 Juni 1828. Ehuru sjelf hvarken djup eller
originel såsom tänkare, bidrog S. genom sin klarhet
och stora vältalighet i hög grad till spridandet
af den af Reid grundlagda skotska filosofien, den
s. k. »sunda förnuftets filosofi». Hans mycket besökta
föreläsningar spelade under ett fjerdedels sekel
en ytterst vigtig rol i samtidens uppfostran. De
förnämsta af hans skrifter äro: Elements of the
philosophy of the human mind (3 bd, 1792–1827),
Outlines of moral philosophy (1793, flere uppl.),
Philosophical essays (1810), Dissertation on the
progress of metaphysical and ethical philosophy
(1815–21) och Philosophy of the active and moral
powers (1828). Hans »Collected works» (11 bd,
1854–58) utgåfvos af Sir W. Hamilton. – 2. Henry
Robert S., viscount Castlereagh. Se Londonderry
1. – 3. Charles William S. Se Londonderry 2. –
4. Balfour S., skotsk fysiker, född d. 1 Nov. 1828
i Edinburgh, blef 1859 direktör för observatoriet i
Kew och 1870 professor i fysik vid Owen’s college
i Manchester. 1868 erhöll han Rumford-medalj en för
upptäckten af lagen för jämnvigten mellan kroppars
absorptions- och strålningsförmåga. Han utgaf en mängd
afhandlingar i spektralanalys, värmelära m. m. Bland
hans skrifter märkas An elementary treatise on heat
(1866; 3:dje uppl. 1876), den berömda afhandlingen
The conservation of energy (1873; 4:de uppl. 1878),
The unseen universe (1875; 6:te uppl. 1876), tills.
med professor Tait, m. fl. Död 1887. – 5. Sir
Herbert S., engelsk militär, född d. 30 Juni 1843 i
Winchester, deltog i sulukriget 1879 som brigadmajor
vid kavalleriet och i kriget mot boers 1881 som
generalqvårtermästare. I det egyptiska fälttåget 1882
intog han Kairos citadell. I Dec. 1884 utnämndes han
till chef för den förtrupp, som afgick från Korti för
att understödja Gordon vid Kartum. Efter en lysande
seger vid Abu-Klea (d. 17 Jan. 1885) befordrades
S. till generalmajor, men dog d. 16 Febr, s. å. af
sår, som han erhållit i en skärmytsling vid Gubat
(d. 19 Jan.).
Stevens. 1. Joseph S., belgisk djurmålare,
naturaliserad fransman, född i Bruxelles 1815,
har målat en mängd utmärkta, vanligen humoristiskt
uppfattade djurstycken, såsom en ypperlig Hundmarknad
i Bruxelles museum, Hunden med köttstycket, Hunden
framför spegeln, o. s. v. S., som är att räkna
bland alla tiders förnämsta djurmålare, och som på ett
öfverlägset sätt tolkat djurens själslif, har äfven
målat goda genrebilder, såsom Morgon i Bruxelles,
Taskspelarens rum, o. s. v. – 2. Alfred S., belgisk
figurmålare, den föregåendes broder, född i Bruxelles
1828, har sedan sin barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
