Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 523-524 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stettiner haff ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medgifva ankarets hemvindande. – Sticka på, genom
stek (sammanknytning) fästa änden af ett tåg till
ett annat l. till en flagg, ett rundhult m. m. –
Sticka af, lossgöra steket l. knuten. – Sticka
ut ref, öka ett segels storlek och vindfång genom
att lossa stickbultar och refsejsingar. – Sticka
djupt säges om fartyg, som har stort djupgående. –
Sticka (ut till sjös), efter att hafva seglat
i sigte af land styra ut till sjös. – Sticka
upp (halsar och skot), lossgöra dessa tåg från
beläggningsställena. Se Vända. – 2. Jagtt. Se Affånga.
R. N.

Stickbult, sjöv. Se Refva segel.

Stickel. Se Grafstickel.

Stickelbär. Se Krusbär.

Stiekelbärssjuka. Se Leptus autumnalis.

Stickfluga, Stomoxys citrans, zool., en art tillhörande
ordn. Diptera bland insekterna, är till färg och
storlek lik fönsterflugan, men skiljes dock genom
det vågrätt ur munnen framskjutande sugröret och
genom mera från hvarandra frånstaende vingar.
Allmän, företrädesvis på sommaren, i och omkring
kreatursstallar, är hon illa beryktad för sina styng.
L-e.

Stickhjelm (T. stechhelm), herald.,
sluten tornérhjelm. Se Hjelm 2.

Stickhvalf. Se Hvalf.

Stick i stäf, sjöv., säges om vinden, då
han är rakt emot eller blåser från den riktning,
i hvilken man vill styra fartyget. R. N.

Stickkors, herald., ett kors, hvars nedre ände
blifvit tillspetsad.

Sticklina, 6-garns lina af hampa: dess längd är
89–71 m. och omkrets 18–12 mm. inom resp. örlogs-
och handelsmariner. R. N.

Stickling, bot. Se Sättqvist.

Stickmyggor, Culex, zool., ett insektslägte, som tillhör
ordn. Diptera och utmärker sig genom sitt
framskjutande sugrör, hvilket är längre än antennerna,

samt genom spenslig, långsträckt kropp. Honan
lägger 200–300 ägg i vatten, ur hvilka larverna
(»knutmaskarna») framkomma, hvilka liksom hänga
vid vattenbrynet med hufvudet nedåt (fig. A). Dessa
larver andas genom ett rör, som utgår från sidan af
näst sista kroppsringen (fig. A, x). Äfven puppan
hänger vid vattenytan och andas medelst två rör, som
utgå från hufvudet (fig. B). Det är endast honorna,
som sticka och suga blod. Af omkr. 30 europeiska arter
äro följande de allmännaste: C. pipiens: 6 mm. lång;
thorax är gulbrun med två mörka längdstreck; vingarna
ofläckade; C. annulatus är mörkare, något större
(7–9 mm.), och vingarna äro försedda med några
bruna punkter. Åtskilliga arter af ett närstående
myggslägte, Simulia, gemensamt kallade moskiter,
muskiter l. mosquitos, äro en formlig landsplåga i
åtskilliga varma land. L e.

Stickning, stickmaskiner. Stickade varor bestå af
en enda tråd, som är lagd i slingade linier eller
öglor på sådant sätt, att den ena liniens öglor
kedjeartadt ingripa i den andras och sålunda bilda
s. k. maskor. Fig. 1 visar en sådan trådläggning från
högra sidan

Fig. 1.

(rätsidan); på den ajviga sidan ligga maskorna på
motsatt sätt. Vid handstickning äro alla maskorna
uppträdda på en eller några få nålar (stickor), från
hvilka man drager maskorna en i sender på det sätt,
att man sticker en andra nål igenom maskan, lägger
en ny maska kring den instuckna änden och drager
den senare maskan igenom den förra, som man derpå
låter falla från den första nålen. Härmed fortsättes,
tills alla maskorna på den förra nålen eller stickan
öfverflyttats till den senare.

På helt annat sätt arbetar stickmaskinen för att
åstadkomma samma trådbildning. Hos denna maskin finnes
nämligen en särskild nål af egendomlig beskaffenhet
för hvarje maska i ett hvarf. Vid denna nåls öfre
ände finnes en hake (fig. 2), under hvilken åter

Fig. 2.

finnes en kring en tapp vridbar arm; sjelfva nålen
ligger vertikalt i en ränna i nålbädden samt kan röras
blott i sin längdriktning. En öfver hela nålbädden
gående skena hindrar nålen att falla ut, under det
att ett för hvarje nål nedtill befintligt anslag,
som tillika är ställbart, begränsar nålens rörelse
nedåt. Öfver nålbädden flyttas det på en slid löpande
s. k. låset fram och tillbaka. Detta består af tre
delar, hvilka tillsammans bilda en upp- och nedgående
ränna, som tjenar till att såväl upplyfta som nedsänka
nålarna. Denna nålarnas rörelse åstadkommes genom
det nedtill på nålarna varande utsprånget, hvilket
ingår uti ifrågavarande ränna. Samtidigt med låset
föres äfven den s. k. trådledaren öfver nålarna på det
sätt, att tråden lägges i sjelfva haken, då nålen är
i sitt högsta läge. Den nedanför haken varande maskan
i det färdiga arbetet glider, vid nålens nedskjutning,
öfver den lilla armen, som då lägger sig öfver haken,
så att den gamla maskan alltså omfattar den nya och
på samma gång glider af nålen. Den nya maskan glider
derpå, vid nålens följande uppåtgående, ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>