Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiernberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stiernberg, Nils, universitetslärare, född i
Sala d. 12 Okt. 1641, hette egentligen Wolf. Han
blef filos. magister i Upsala samt deltog 1666 som
legationssekreterare i Sten Bielkes beskickning till
danska och kursachsiska hofven. 1668 förordnades
han till e. o. histor. et eloqv. professor vid
det nya universitetet i Lund och var 1670–72
professor i logik och metafysik derstädes. Utnämnd
till professor i moralfilosofi i Upsala 1679
och till akademibibliotekarie 1689, adlades han
sistnämnda år med namnet S. Han afled i Upsala d. 6
Nov. 1694. Under skånska kriget och efter dess slut
användes han i flere kommissioner samt gjorde sig
särskildt bemärkt genom sitt arbete för införandet af
den svenska lagen och ordnandet af rättegångsväsendet
i de nyvunna landskapen.
Stierncrona, Elisabet. Se Gyllenborg 5.
Stierneld (Stjerneld). Denna ätt upphöjdes 1694
med Samuel Larsson Eldh i adligt stånd. En gren
blef friherrlig 1751 och utgick på manssidan 1868
(se Stierneld 2).
1. Stierneld, Lars, ämbetsman, född i Stockholm
d. 12 Dec. 1669, blef landssekreterare på Ösel 1689
och öfverexekutionskommissarie vid svenska armén i
Estland 1700. Major och kommendant på Dagö, måste han
1710 efter ett tvåårigt tappert försvar utrymma ön
åt ryssarna. Derefter befordrades han 1718 till
assessor i Göta hofrätt och 1720 till lagman i Nerike
samt afled på Fogdön d. 6 Maj 1721. S. var under
det nya statsskicket en betydande riksdagsman. Han
genomdref 1719, att adeln skulle rösta per capita,
och yrkade kraftigt på att alla stånden skulle hafva
lika makt.
2. Stierneld, Samuel Gustaf, friherre, krigare, den
föregåendes son, föddes på Dagö d. 26 Dec. 1700.
Han tjenstgjorde som lifpage hos Karl XII och
deltog som fänrik i norska fälttåget 1718. Efter
att någon kortare tid hafva varit i fransk
tjenst befordrades han 1737 till löjtnant vid
lifgardet, 1744 till kapten, 1747 till öfverste för
Vestmanlands regemente och 1764 till generallöjtnant
samt 1770 till chef för Jämtlands regemente. S. var
vid riksdagarna 1738 och 1740 ledamot i sekreta
utskottet och hörde till dem, som mest högljudt
yrkade på kriget med Ryssland, under hvilket han
sedermera tjenstgjorde som general Lewenhaupts
adjutant. Då Adolf Fredrik 1751 bestigit tronen,
hugnades han med friherrlig värdighet och blef
en af hofpartiets styresmän. Af Gustaf III erhöll
han löfte om fältmarskalksstafven på det vilkor
att han skulle nedlägga sin chefsbefattning vid
Jämtlands regemente. S. mottog äfven fullmakten
som fältmarskalk, men uraktlåt att taga afsked som
öfverste. Död på Skattmansö i Vestmanlands län
d. 4 Febr. 1775.
3. Stierneld, Adolf Ludvig, friherre, historisk
samlare, den föregåendes son, född i Stockholm d.
1 Sept. 1755, genomgick de militära graderna till
ryttmästare vid lifregementet, hvartill han utnämndes
1781. Han blef öfverkammarherre hos enkedrottning
Sofia Magdalena 1792 och dog på Gripsholm d. 31
Juli 1835. S. tillhörde vid 1789 års riksdag
riddarhusoppositionen, blef för den skull fängslad och frigafs ej
förrän 1790. Mest bekant är han som nitisk samlare af
historiska urkunder samt såsom stiftare af »Samfundet
för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens
historia». Han kan äfven anses som grundläggaren af
statens porträttsamling å Gripsholm, der han någon
tid verkade i egenskap af ståthållare.
4. Stierneld, Gustaf Nils Algernon Adolf,
friherre, utrikes statsminister, den föregåendes
son, född i Stockholm d. 12 Juli 1791, studerade
vid universiteten i Kiel, Edinburgh och Upsala
samt blef 1811 andre sekreterare i Kabinettet
för utrikes brefvexlingen. Under tyska fälttåget
(1813–14) tjenstgjorde han i kronprinsens kansli samt
öfvervar konferensen i Trachenberg, underhandlingarna
i Frankfurt a. M. och fredskongressen i Kiel. 1814
utnämndes han till chargé d’affaires i Haag och var
1818–28 envoyé i London. 1838–42 samt 1848–56, under
ett för den svenska politiken vigtigt skede, beklädde
han derefter posten som utrikesminister (han var dock
tjenstfri 1840–42). Död i Stockholm d. 14 Nov. 1868.
Stiernhielm, Georg, språkforskare, skald, föddes
d. 7 Aug. 1598 i Svartskärs by inom Vika socken
i Dalarna, der fadern, Olof Marqvardsson, var
bergsman. Sin första undervisning erhöll han i
Vesterås skola. Derifrån afgick han 1619 till Upsala
akademi och antog då namnet Lillia (han hade förut
kallat sig Göran Olofsson eller Georgius Olavi). Sedan
han vid lärosäten i Tyskland fullbordat sina studier,
återkom han 1624 till Upsala, men följande året reste
han åter till Tyskland, såsom handledare för en ung
Gyllenhielm, samt besökte äfven Italien, Frankrike,
Holland och England. 1626 kallades han af biskop
Rudbeckius till lektor vid gymnasium i Vesterås, och
kort derefter blef han af konung Gustaf Adolf utnämnd
till »läsemästare för riddarhuset» i dåv. Collegium
illustre, i hvilken egenskap han ådrog sig stor
uppmärksamhet. 1630 utnämndes han till assessor i
Dorpts hofrätt, och 1631 adlades han med namnet
S. samt erhöll i förläning Stjernlunds och Vasula
gods i Livland. 1639 blef han landtråd derstädes,
och 1642 kallades han till Stockholm för att deltaga
i den då tillsatta lagkommissionen. Derefter stannade
han flere år i hufvudstaden, tillvann sig allmän
uppmärksamhet för sin begåfning och sina kunskaper
samt kom äfven högt i drottning Kristinas ynnest genom
sina dikter. Han utnämndes 1648 till vice president
i Dorpts hofrätt, men hade knappt tillträdt denna
befattning, då han återkallades till. Stockholm för
att mottaga tjenst såsom riksarkivarie. Under vägen
förliste det fartyg, på hvilket han färdades; med nöd
räddade han sitt eget lif och kom alldeles utblottad
till hufvudstaden. Af drottningen å nyo mottagen
med välvilja, utnämndes han 1649 till riksarkivarie
samt blef vid hofvet mycket använd och uppburen för
sina poesier, balletter och »upptåg». Han hade nu sin
gladaste och lyckligaste tid. Snart föll han dock i
onåd för skarpa utlåtelser om några af drottningens
gunstlingar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
