Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernfall. Hvar och en har en klar natt iakttagit huru en stjernlik ljuspunkt plötsligen uppdyker på himmelen, skjuter fram ett längre eller kortare öfver densamma med stor hastighet och sedan plötsligt utsläckes - Stjernfallsregn, astron. Se Stjernfall - Stjernfloka, bot. Se Astrantia - Stjernfors, jernbruk i Ljusnarsbergs socken - Stjernförteckning. Se Stjernkatalog - Stjerngrupp kallas hvarje anhopning af stjernor på himlahvalfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har dervid erhållit värmegrader motsvarande 3 till 4
millioner grader Celsius. Denna beräkning är grundad
på den hastighet af flere tiotal mil i sekunden,
hvarmed dessa partiklar möta jorden. Deras reducerade
hastighet i atmosferen, sådan den blifvit iakttagen,
utgör ungefär 3 till 4 mil i sekunden. Dessa
partiklar, hvilka orsaka de stjernfall man hvarje
natt kan iakttaga, äro utströdda i rymden, som det
tyckes, utan lag och tämligen glest; man observerar i
medeltal blott 4 eller 5 i timmen. Dessa stjernfall få
namn af sporadiska i motsats mot de s. k. periodiska
stjernfallen eller stjernfallssvärmarna. På vissa
bestämda tider af året uppträda nämligen stjernfall
i större mängd, såsom kring d. 11 November, d. 9
Augusti, d. 27 November, stundom rent af under form
af stjernfallsregn, såsom d. 27 November 1885,
då på 2 1/2 timme 4,000 stjernfall annoterades
i Upsala. Iakttagelser af dessa fenomen hafva
visat, att de olika stjernfallen regelbundet synas
utströmma från en bestämd punkt (radiationspunkt)
af himmelen, hvilken deltager i stjernornas dagliga
rörelse. Denna omständighet utgör det säkraste beviset
för att fenomenet är af kosmisk natur. Sålunda komma
stjernfallen d. 11 November från en punkt i Lejonets
stjernbild, hvarför de äfven kallas Leoniderna,
stjernfallen d. 9 Augusti eller Perseiderna från
stjernbilden Perseus o. s. v. De längsta banorna
beskrifvas af de meteorer, som uppdyka långt ifrån
radiationspunkten. Närmare densamma blifva de kortare,
och genom sjelfva radiationspunkten löper intet
stjernskott, men väl kan man der få se en lysande
punkt blixtra fram och åter försvinna. Det följer
af dessa förhållanden, att de kosmiska partiklarna
i sjelfva verket strömma mot oss parallelt med
hvarandra i riktning från radiationspunkten och
blott på grund af perspektivet synas utbreda sig åt
alla håll på himmelen. Det första stjernfallsregn
af detta slag observerades af Humboldt och Bonpland
d. 12 Nov. 1799 i Syd-Amerika. År 1833 inträffade å
nyo ett sådant och då vid samma tid och med samma
radiationspunkt. Denna omständighet föranledde
Olbers att antaga, att de båda orsakats af en
och samma svärm materie, hvilken på 34 år beskref
kring solen en excentrisk bana, som på ett ställe
korsade jordbanan. Han förutsade ock på grund deraf
fenomenets återkomst till år 1867. Sedan Novembersvärmen
å nyo blifvit observerad d. 13 Nov. 1866 i
full öfverensstämmelse med prof. H. A. Newtons på
omfattande undersökningar grundade förutsägelse,
syntes den olbersska hypotesen icke mera lida något
tvifvel. Den italienske astronomen Schiaparelli,
sedermera äfven Le Verrier, beräknade då under
antagande af en omloppstid af 33 1/4 år och på grund
af radiationspunktens läge denna svärms bana –
en ellips sträckande sig utom Uranus. Upptäckten af
att denna bana i det allra närmaste anslöt sig till
den lilla tempelska kometens antydde ett nära samband
mellan dessa båda företeelser, och sedan Schiaparelli
äfven uppvisat identiteten af Perseidernas bana med
banan för en komet från 1862,
stod man med ens inför den nu gängse förklaringen
af de periodiska stjernfallen: att de förorsakas af
svärmar af materie, hvilka antingen utgöra rester af
en upplöst komet eller afsöndrats af en sådan och röra
sig i samma bana som denna. Sedermera har man lyckats
föra flere periodiska stjernfall i samband med kända
kometer. Det mest framstående af dessa fall erbjuder
den numera upplösta bielaska kometen med en omloppstid
af 6,5 år, af hvilken intet annat spår återstår
än det periodiska stjernfallet d. 27 November,
första gången observeradt 1872 och senast 1885. –
Att stjernfallsregn, ehuru af mindre intensitet,
inträffa på gifvet datum äfven före och efter det af
perioden bestämda året har sin grund deruti att den
i fråga varande svärmen kan vara utspridd öfver en
betydande del af sin bana.
Utom dessa egentliga stjernfall, som tillhöra de
högre lagren af atmosferen, iakttagas andra af mindre
höjd. De röra sig oftast långsammare än de förra,
äro mera lysande, nedfalla stundom på jorden och kunna
explodera med en hörbar knall. Angående dessa fenomen,
om hvilkas kosmiska ursprung meningarna äro delade,
se Meteor och Eldkula.
K. B.
Stjernfallsregn, astron. Se Stjernfall.
Stjernfloka, bot. Se Astrantia.
Stjernfors, jernbruk i Ljusnarsbergs socken, Nya
Kopparbergets bergslag, Örebro län, vid Rällselfvens
utlopp ur sjön Ljusnaren. Förr kallades det
Forsen. Det tyckes vara bygdt på 1600-talet och
då hafva varit kopparhammarverk. 1754 inköpte
assessor A. Victorin såväl Stjernfors som öfriga
hemmansdelar, som sedan hört under bruket. I senare
tider har S. egts af grosshandlaren i Stockholm
H. J. Wallis, hvars arfvingar sålde det till grefve
J. A. Mörner, efter hvars död det öfvergick till hans
broder grefve H. S. Mörner, hvilken häraf bildade
Stjernfors aktiebolag. Vid S. finnas masugn med
bessemerverk och en mekanisk verkstad, gjuteri,
finbladig såg och qvarn med tre par stenar
samt stångjernssmedja med fyra härdar. Bruket
har dessutom 5/26 i Noor-Hörks hytta och 22/110
i Ljusnarsbergs kopparverk samt egna grufvor och
egna kol. Tillverkningen uppgick år 1889: tackjern
2,137,338 kg., stångjern och smältstycken 70,253
kg., bessemer-metall 1,855,539 kg. samt jern- och
stålmanufaktur 20,094 kg. 1879 nedbrann vid en svår
eldsvåda en stor del af bruket. S. med underlydande
utgör 4 mtl och var 1889 taxeradt till 742,900
kronor.
B. S.
Stjernförteckning. Se Stjernkatalog.
Stjerngrupp kallas hvarje anhopning af stjernor
på himlahvalfvet, särskildt om stjernorna äro
så grupperade och sammanträngda, att skäl finnes
för antagande af ett inbördes fysiskt samband dem
emellan. De ljusstarkaste stjernorna visa ingen
tendens till sådan gruppering; blott få för blotta
ögat uppenbara stjerngrupper finnas. Den mest bekanta
af dessa är Plejaderna eller Sjustjernan, i hvilken
grupp sex stjernor äro synliga utan kikare. Andra
te sig för blotta ögat såsom en ljus, molnig fläck,
men upplösas redan af måttligt förstorande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
