Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Stockenström, Erik von - 2. Stockenström, Salomon von - Stockfisk kallas torkad torsk (Gadus callarios). Jfr Klippfisk - Stockfleth, Nils Joachim Christian Vibe - Stockflotte, flytande stöd för en krigsbrygga - Stockhausen, Julius - Stockholm, Sveriges hufvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
justitiekansler och 1769 till riksråd samt förordnades
1770 till president i lagkommissionen och 1771 till
kansler för universitetet i Åbo. I Mars 1772 nedlade
han alla sina befattningar, men återtog rådsämbetet
d. 22 Aug. s. å. på Gustaf III:s bestämda önskan
och bibehöll detsamma till 1789. S. var en om det
allmänna högt förtjent man. Med egna krafter och
medel understödde han flera industriella företag,
bl. a. bearbetningen af Höganäs stenkolsbrott
samt uppdrifvandet af Hellefors silfververk
äfvensom anläggandet derstädes af ett stål- och
manufakturverk. Han var vidare en bland dem, som
uppgjorde planen till Jernkontoret och en af dettas
förste fullmäktige. 1739 kallades han till en af
Vetenskapsakademiens förste ledamöter. I politiskt
hänseende anslöt han sig först till hattarna, men
öfvergick sedermera till hofpartiet och ansågs hafva
spelat en roll i Gustaf III:s revolution. Han upphöjdes
1751 i adligt stånd, 1770 i friherrligt och 1771 i
grefligt samt afled i Stockholm d. 23 Febr. 1790.
2. Stockenström, Salomon von, bergsråd,
den förres brorson, född d. 11 Jan. 1751, studerade
i Upsala, blef 1772 notarie i Bergskollegium,
1773 öfvermasmästare samt förordnades 1775
att förestå bergmästaresysslan i Öster- och
Vesterbergslagen. Enligt en Gustaf III:s skrifvelse
till »alla regenter, republiker, städer och
regeringar» företog han 1777 en utrikes resa för
att studera jernhandtering, hvaröfver han efter
hemkomsten 1780 aflemnade en relation i 5 band till
Jernkontoret. Han reste i samma ändamål 1787 till
Ryssland. År 1778 utnämndes han till direktör öfver
stångjernssmidet i riket och 1781 till assessor
i Bergskollegium, men tog 1789 afsked från dessa
befattningar för att kunna sköta sin vidlyftiga
ekonomi vid Garpenbergs koppar- och jernverk, som af
honom utvidgades. År 1798 fick han bergsråds namn,
heder och värdighet. 1789 blef han ledamot i en af
konungen tillsatt hemlig komité till föreslående af
en handelstraktat mellan Sverige och England. S. var
en framstående riksdagsman. Han var ledamot i hemliga
utskottet vid riksdagen i Gefle 1791 och i Norrköping
1800 samt i konstitutionsutskottet vid 1809 års
riksdag, hvarvid han bl. a. afgaf särskildt yttrande
om en förändrad, ny representation, med bibehållande
af stånden, men med två kamrar i st. f. fyra. Adlad
1776 och adopterad på farbrödernas adliga nummer. Död
på Garpenberg d. 24 Aug. 1811. – Hans kusins son,
Fredrik Roland von S., född d. 23 Sept. 1771,
död i Boitzenburg i Mecklenburg d. 4 Jan. 1814 som
öfverste i armén, deltog med så stor utmärkelse i
1805–07 års krig i Tyskland, att han med anledning deraf
blef riddare af Svärdsordens stora kors.
Stockfisk kallas torkad torsk (Gadus callarios).
Jfr Klippfisk.
Stockfleth, Nils Joachim Christian Vibe,
norsk teolog, född 1787 i Kristiania, blef student 1803,
ingick i danska armén 1808 och avancerade till
kompanichef 1818, men tog afsked 1824, enär han
beslutat egna sig åt kyrkans tjenst. Efter att hafva
aflagt teologisk examen utnämndes han 1825 till prest i
Vadsö och 1828 i Lebesby i Finmarken. Då han der varseblef
huru litet den lappska befolkningens andliga behof
voro tillgodosedda, började han med ifver egna sig
åt studiet af dess språk. År 1839 tog han afsked som
prest och erhöll ett stipendium för utgifvande af
lappska skrifter. Jämte en mängd uppbyggelseskrifter
och en öfversättning af »Nya testamentet» (1840)
utgaf han derefter Grammatik i det lappiske sprog
(1840), Bidrag til kundskab om finnerne i kongeriget
Norge (1848), Bidrag til kundskab om qvænerne i
kongeriget Norge (s. å.), Norsk-lappisk ordbog (1862),
Dagbog over mine missionsreiser i Finmarken (1860;
öfvers. 1868) m. m. S. dog i Sandefjord 1866.
Stockflotte, flytande stöd för en
krigsbrygga. Stockarna läggas 7 till 10 i bredd i
2 eller flere lag på hvarandra och förenade genom
tvärslåar. Stäfven göres kilformig för att bättre
bryta strömmens kraft. En s. k. påsalning göres midt
på flotten, bestående af två tvärträd och derofvanpå 3
s. k. vasbärare, som uppbära de till broningen hörande
underslagen eller brovasarna. Stockflottar hafva
fördelen af att ej kunna skjutas i sank och vara lätta
att tillverka, men de ega ringa bärighet, synnerligast
om virket är rått, och kunna ej användas i strid
ström.
O. A. B.
Stockhausen, Julius, tysk sångare, född
1826 i Paris, studerade vid konservatoriet derstädes och
under Manuel Garcia i London samt vann redan tidigt
ryktbarhet som konsertsångare. 1862–67 ledde han
de filharmoniska konserterna och sångakademien i
Hamburg samt 1874–78 Sternska sångföreningen i Berlin
och är sedan 1880 direktör för en egen sångskola i
Frankfurt. S:s teknik och uttryck äro fulländade. Han
har utgifvit Gesangunterrichtsmethode (2 bd, 1886).
Stockholm, Sveriges hufvudstad och säte för rikets
centrala förvaltning, är beläget vid Mälarens utlopp
i en af öar uppfylld bukt af Östersjön (der kallad
Saltsjön), ungefär vid slutet af första tredjedelen
af rikets längdutsträckning från söder till norr. S:s
observatorium är beläget vid 59° 20’ 34" n. br. och
18° 3’ 30" ö. l. fr. Greenwich. Mälaren, som i
medeltal ligger blott 0,3 m. högre än Östersjön,
afflyter inom staden genom den korta, men breda och
ståtliga Norrström (»Strömmen» l. »Stockholms ström»)
på norra sidan om den holme, å hvilken den äldsta
staden är belägen, samt genom tvänne mindre aflopp på
södra sidan om samma holme, af hvilka det sydligare
nu är öfverbygdt och det nordligare kanaliseradt
förmedelst en slussanläggning (»Slussen»). Mälarens
norra strand är skogrik och svagt kuperad, den södra
brant uppstigande och högre med trånga sprickdalar;
den högsta punkten inom stadens område ligger 56
m. öfver Östersjöns medelhöjd. Berggrunden består
hufvudsakligen af s. k. Stockholmsgranit och grå
gneis, på stora sträckor obetäckt. Stadens hela
område uppgår till 3,118 har land, hvaraf 1,430 har
utom stadsplanen, samt 509 har vatten; den naturliga
strandlinien har en längd af ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
