Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms blodbad - Stockholms brofamn. Se Famn - Stockholms dagblad, morgontidning, som utkommer i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgifvit högtidliga försäkringar att det framfarna
skulle vara glömdt och hämnd ej utkräfvas för hvad
som kunde vara brutet mot hans förfäder, mot honom
sjelf och hans anhängare, blef den danske konungen
d. 4 Nov. krönt i Stockholm och lät med anledning
deraf tillställa flere dagars högtidligheter,
till hvilka en mängd folk infann sig. Under det att
Kristian II till det yttre visade sig leende och
glad, rådslog han ifrigt, särskildt med den afsatte
ärkebiskopen Gustaf Trolle samt Didrik Slagheck,
en lågättad man, som genom holländskan Sigbrits
inflytande kommit sig upp. Under dessa rådplägningar
bestämde konungen antagligen sättet för utförandet af
sin redan förut stadgade plan, genom hvilken han ville
betaga svenskarna lusten och förmågan att resa sig
mot det danska öfverväldet. Den 7 Nov. kallades en
mängd andlige och verldslige stormän jämte borgare
upp till konungen på slottet. Der uppträdde då
Gustaf Trolle och fordrade upprättelse – särdeles
penningeersättning – för sig, Jakob Ulfsson Örnefot
m. fl., hvarjämte han yrkade, att alla de personer,
mot hvilka han framställde anklagelser, skulle hållas
fängslade, tills konungen dömt dem. Derefter upplästes
bannlysningsbrefvet öfver Sten Sture och dennes
anhängare. Då påvisade Kristina Gyllenstierna att
besluten mot Gustaf Trolle (att han ej skulle erkännas
såsom ärkebiskop, och att hans slott Stäket skulle
nedbrytas) fattats på en allmän riksdag (Stockholm
1517), hvarefter brefvet af d. 23 Nov. 1517, hvari
mötets beslut af de deltagande bekräftats, af henne
företeddes. Sedan förhördes de, som voro närvarande
af dem, hvilka beseglat detta bref, och biskop
Brask framvisade då den hemliga protest han smugit
under sitt sigill. Efter förhörets slut kastades
en mängd andlige och verldslige i fängelse. En del
andra prester jämte Hans Brask förvarades särskildt
och fördes på morgonen d. 8 Nov. upp för att jämte
ärkebiskopen, biskop Otto i Vesterås och andra andlige
utgöra ett slags nämnd, hvilken på förfrågan af biskop
Jens Beldenak förklarade de dagen förut anklagade
efter kyrklig och kejserlig rätt samt svensk lag vara
kättare. Dermed afslutades förhandlingarna, och kort
derefter fördes biskop Vincentius i Skara och den
gamle biskop Mattias i Strengnäs ut till bödeln. Jämte
dem halshöggos flere verldslige stormän, såsom Erik
Abrahamsson (Leijonhufvud), Gustaf I:s fader, Erik
Johansson, och hans svåger Joakim Brahe m. fl., till
ett antal af 12, dessutom 3 af stadens borgmästare,
14 rådmän äfvensom andra personer. Detta skedde d. 8
Nov. 1520. Afrättningarna, eller rättare morden,
fortsattes d. 9 och d. 10, hvarpå liken, som legat
qvar på Stortorget, fördes upp till Södermalm, der de
på den plats Katarina kyrka nu innehar brändes jämte
de uppgräfda qvarlefvorna af Sten Sture d. y. och en
af dennes söner. Af dem, som mördades, hade blott en
ringa del deltagit i åtgärderna mot Trolle. Huru
många, som omkommo i Stockholm, är svårt att
säga. Olaus Magni säger sig hafva sett 94 halshuggas,
hvartill kommer en mängd, som
ombragtes på andra satt. Blodsdådet förskaffade Kristian
namnet Tyrannen och bidrog genom sina följder till
Sveriges befrielse. Kristian sökte senare välta
skulden från sig och lät såsom ett försoningsoffer
1522 i Köpenhamn bränna en af upphofsmännen till
blodbadet, näml. Didrik Slagheck, då ärkebiskop i
Lund. K. G. L.
Stockholms brofamn. Se Famn.
Stockholms dagblad, morgontidning, som utkommer i
Stockholm. Den började utgifvas d. 2 Jan. 1824 af
notarien i poliskammaren G. E. Lodin och boktryckaren
E. A. Ortman, hos hvilken den trycktes. Lodin
egde två tredjedelar i tidningen, och återstående
tredjedelen deri tillhörde Ortman. Denne var tillika
ansvarig utgifvare från början till d. 17 Aug. 1826,
men efterträddes då af notarien i poliskammaren
A. R. Walldén, hvilken redan på hösten 1824 öfvertagit
Lodins två tredjedelar i tidningen, och som, sedan
han ingått bolag med sina bröder, grosshandlaren
Abr. Walldén och bokhållaren J. A. Walldén
d. 2 Febr. 1826 inköpte Ortmans tredjedel och i
Maj 1827 äfven dennes boktryckeri. Befattningen
som ansvarig utgifvare öfvertogs d. 21 Mars 1828
af Abr. Walldén och efter dennes d. 14 Aug. 1831
timade död ånyo af A. E. Walldén, som afled d. 2
Jan. 1834. Den tredje brodern, J. A. Walldén, öfvertog
sistnämnda dag såsom ansvarig utgifvare tidningens
ledning och fortfor dermed till d. 14 Dec. 1869,
då han genom formlig köpeafhandling till sin son,
t. f. kanslisten i civildepartementet Wilhelm Walldén,
öfverlät såväl tidningen som tryckeriet. Denne lät
för tidningen uppföra en ändamålsenlig byggnad,
n:o 25 Lilla Vattug., dit såväl dess redaktion som
tryckeri i slutet af 1877 flyttades från n:o 7 vid
Vestra Trädgårdsgatan, och bildade 1878 Stockholms
Dagblads aktiebolag, hvars bolagsordning blef af
K. M:t stadfäst d. 15 Mars 1878 och i hvilket han
sjelf innehade de allra flesta aktierna. Han fortfor
att i nära femton år vara tidningens hufvudredaktör
och ansvarige utgifvare. Under en utrikes resa hade
han dock redan en del af 1882 (d. 28 Mars–d. 1
Juli) låtit dåv. redaktionssekreteraren assessor
E. F. Lönnrot bestrida den senare befattningen. När
han på våren 1884 af helsoskäl nödgades draga sig
tillbaka från sin publicistiska verksamhet, uppdrog
han åt dåv. redaktionssekreteraren A. W. Jäderin
d. 14 Maj att vara ansvarig utgifvare. Till ett under
professor E. V. Montans ledning bildadt konsortium
sålde han ock s. å. ungefär 3/5 af aktierna i
bolaget, men behöll sjelf och eger fortfarande 1/4
af aktierna. Den 1 Okt. s. å. blef Montan, som
sedan 1878 varit delegare och medarbetare i tidningen,
densammas hufvudredaktör och d. 29 Nov. tillika dess
ansvarige utgifvare, hvilka befattningar han sedermera
oafbrutet innehaft.
Stockholms Dagblad var ursprungligen endast en
för hufvudstadens behof afsedd annonstidning, i
hvilken mot betalning öfverståthållareämbetets och
poliskammarens kungörelser blefvo införda, och ansågs
derför i början vara ett slags half-officielt organ
för dessa myndigheter – något, som dock för länge
sedan upphört att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
