Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsposten. 1. Tidning, som på Sveriges vittra odling öfvat ett mycket stort inflytande - Stockholmsposten. 2. Stockholmsposten var äfven namnet på en daglig tidning, som började utgifvas 1869 - Stockholms sjukhem, beläget inom Kungsholms församling - Stockholms skärgård, den vidsträcktaste af Sveriges många skärgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till allmänhetens förfogande, och i synnerhet i tidningens
första årgångar deltog äfven densamma genom insända uppsatser
i alla möjliga ämnen så flitigt, att tidningen under dessa år
verkligen kunde sägas vara i viss mån »redigerad af
allmänheten». Omkr. år 1790 inträdde emellertid en påfallande
förändring deri, och bladet framträdde från denna tid
afgjordt som ett organ för Kellgrens åsigter och tillika som
ett öfvervägande literärt organ.
Bladets egentliga syfte var att på en gång, »muntra och
upplysa», »gagna och behaga». »Det ville på ett
lätt och angenämt sätt göra den stora allmänheten förtrogen
med det, som ansågs vara blomman af tidsbildningen, höjden af
mensklighetens dittills uppnådda kulturutveckling.»
Tidningen, som snart
vann stort inflytande, förfäktade, oftast med stor talang,
men också till en början med stor ensidighet,
i religiöst och etiskt, i politiskt och vittert hänseende de
åsigter, som blifvit de herskande under det s. k.
upplysningstidehvarfvet. Kellgren utgick från Voltaire och
var länge en trogen lärjunge af mästaren. Men i den mån hans
egen bildning vann i djup och innerlighet, meddelade sig
denna förändrade färg äfven åt hans tidning. Den forna
ytligheten och den lätt gäckände tonen i bladets kritiska
domar lemnade rum för mera allvar och djup, på samma gång
Kellgren i en alltmera renad gestalt framstod som en af
sanningens och frihetens ädlaste förkämpar i Sverige.
Ständiga polemiker – hvaraf de
minnesvärdaste mot Thorild – upptogo äfven Kellgrens sista
tid. Efter hans död fortgick tidningen ännu en längre tid
(under redaktion af Lenngren 1795–1813, A. Wiborg 1813–21 och
A. Lindeberg 1821–33), men förlorade alltmer i inflytande,
oaktadt den länge fortfor att vara ett literärt organ,
hvartill flere af våra förnämsta skalder, alldeles som under
Kellgrenska tiden, gåfvo bidrag så i vers som prosa (under
striden mellan gamla och nya skolan var S. som bekant
»neutrernas» organ). 1833 på våren upphörde tidningen, emedan
den »icke betalte tryckningskostnaden». – 2. Stockholmsposten
var äfven namnet på en daglig tidning, som började utgifvas
1869 af C. F. Bergstedt och A. O. Wallenberg, i
moderat-konservativ anda, men som redan påföljande år nedlades.
Stockholms sjukhem, beläget inom Kungsholms församling och
qvarteret Mälaren, 19 (Drottningholmsvägen), har till ändamål
att till vård emottaga af obotlig eller långvarig sjukdom
lidande personer, företrädesvis från hufvudstaden och, endast
då utrymmet medgifver, från andra orter. Enär anstalten afser
att för dessa olycklige ersätta, såvidt möjligt, saknaden af
ett godt och fridfullt hem, intagas derstädes icke personer
lidande af sinnessjukdom. Men för sådana, som lida af annan
för samlifvet i allmänhet störande sjukdom, är numera (1891)
uppförd en särskild byggnad, belägen å en af staden 1881
kostnadsfritt upplåten tomt inom qvarteret Vallgossen och
midt emot det äldre sjukhemmet. Anstalten emottager såväl
manliga som qvinliga, dock endast fullvuxna, patienter
antingen å betalande eller å friplats. – Långt före dess
upprättande hade behofvet af en dylik
barmhertighetsinrättning varit erkändt, men icke kunnat
afhjelpas i brist af erforderliga medel. Den
enskilda välgörenheten i Danmark hade redan skapat en
liknande inrättning, kallad »Kjöbenhavns sygehjem» (1859), då
professorerna M. Huss, K. Santesson, P. H. Malmsten och H. A.
Abelin 1860 utfärdade till allmänheten inbjudning att genom
milda gåfvor bidraga till inrättande inom Stockholm af en
»Vårdanstalt för fattige obotligt sjuke». Uppmaningen
behjertades inom de mest skilda samhällsklasser, så att det
insamlade kapitalbeloppet 1863 uppgick till 252,134 kr. Året
derefter inköptes en utom Kungsholms tull, högt och sundt
belägen tomt, å hvilken den nuvarande inrättningen
uppbyggdes. Vårdanstalten invigdes högtidligen 1867 och
erhöll då benämningen »Stockholms sjukhem». Den
ändamålsenligt inredda byggnaden kan rymma närmare 150
patienter. Vid 1890 års slut
qvarlågo inom hemmet 149 patienter, det högsta antal, som
samtidigt vårdats derstädes. Af dessa voro 21 intagna å
betalande och öfriga å friplats. Stiftelsens
kapitaltillgångar vid samma tidpunkt värderades till
2,527,348 kr., deri inberäknadt skulder 434,305 kr. Den, som
genom gåfvor eller på annat sätt, t. ex. genom ett tvåårigt
ledamotskap i styrelsen, visat sin välvilja för sjukhemmet,
räknas till dess principaler, hvilka ega högsta
beslutanderätten i alla dess angelägenheter. Den egentliga
uppsigten och förvaltningen bestrides af en dertill vald styrelse,
bestående af 12 ledamöter, hvaraf minst två böra vara läkare
och två lagfarna. För anstalten gälla särskilda 1867 och
sedermera med vissa förändringar, senast 1887, antagna
»grundregler». J. M-r.
Stockholms skärgård, den vidsträcktaste af Sveriges
många skärgårdar, sträcker sig utanför kusterna af
Upland och Södertörn, från Grisslehamn till Landsort,
samt utgöres af en samling af omkr. 7,000 öar, holmar
och skär med en areal af sammanlagdt något öfver
1,000 qvkm. Närmare fastlandet äro öarna större, men
sönderskurna af otaliga vikar samt tydligen hopkomna
af smärre holmar, mellan hvilka sunden uppgrundats. De
största öarna äro: Björkö, Arholma, Blidö, Yxlan,
Ljusterö, Svartsö, Vindö, Värmdö, Ingarö, Lidingö,
Möjan, Runmarö, Nämdö, Ornö, Muskö och Utö. Längre
utåt hafvet blifva holmarna mindre och öfvergå ofta
till samlingar af kala klippor, bildande särskilda
små skärgårdar, skilda af vidsträckta fjärdar. Från
hafvet leda fem hufvudinlopp inåt skärgården, för
att slutligen förena sig i Stockholms hamn. Inloppen
och farledenia äro: Arholma- och Söderarmsinloppen
från Ålands haf, hvilkas farleder vid Kapellskärs
fyr förena sig till Furusundsleden, som fortsätter
åt s. v. till fjärden Trälhafvet; från öster
Sandhamnsinloppet, hvarifrån Sandhamnsleden går åt
n. v. till Trälhafvet; från s. ö. Hufvudskärsinloppet
och från s. Landsortsinloppet (med Danziger gatt;
se d. o.), från hvilka de liknämnda farlederna,
förenade på Jungfrufjärden, gå åt n. n. ö. och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
