Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms slott - Stockholms stads konsistorium. Se Konsistorium - Stockholms teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1824–30 en summa af 274,523 rdr för ordnandet af den
under namnet Lejonbacken bekanta uppfartsvägen.
Slottet är bygdt af tegel med sandstensbeklädnad samt
har platt tak, belagdt med koppar och omgifvet af
en sandstensbalustrad. Uppfördt i renaissancestil,
består det af en nästan qvadratisk hufvudbyggnad om
130 m. bredd från ö. till v. och 140 m. längd från
n. till s. samt omsluter en stor borggård, till
hvilken man inkommer genom portiker, anbragta i de
fyra fasadernas midt. Från hufvudbyggnadens hörn
utspringa åt n. v., n. ö., s. v. och s. ö. mindre
flyglar, af hvilka tre äro 55 m. långa och 17
m. breda, men den sydvestra, af brist på utrymme,
endast 5 m. lång. Denna oregelbundenhet är dold genom
två fristående, halfrunda flyglar (högvakts- och
kommendantsflyglarna), som omgifva yttre eller lilla
borggården. Till norra fasaden leder den redan nämnda
Lejonbacken, en i sicksack gående ramp, som erhållit
sitt namn af tvänne der 1704 resta bronslejon. Denna
fasad inrymmer festivitetsvåningen, i hvilken märkas
en festsal, kallad »Hvita hafvet», bestående af två
till ett förenade rum om 13 m. längd och 12 m. bredd,
med väggar dekorerade i spegelglas, guld och stuck
samt plafonder af Hallblad och Dominico, och det
s. k. stora galleriet, 54 m. långt samt dekoreradt
med bildhuggerier och tre kolossala plafonder af
Fouquet. – Södra fasadens portal är å yttre sidan
prydd med i bly gjutna krigstroféer. I dess arkad
är å högra sidan uppgång till slottskapellet, å den
venstra till rikssalen. Slottskapellet är praktfullt
dekoreradt i marmor och guld. Altarprydnaden af
gips börjades af Bouchardon och L’Archevesque samt
fullbordades af Sergel. Takmålningarna äro af Taraval,
Pasch och Ehrenstrahl. Rikssalen har skulpturer af
L’Archevesque, Sergel och Qvarnström äfvensom två af
Byström utförda statyer af Gustaf II Adolf och Karl
XIV Johan. Vestra fasaden är på sin yttre sida smyckad
med 10 kolossala stenkaryatider och nio medaljonger
af svenska konungar. Den inrymmer en med marmor-
och bronsbilder, målningar m. m. rikt prydd trappa af
utmärkt arkitektur. År 1890 erhöll prof. Jul. Kronberg
uppdrag att för denna uppgång utföra tvänne
plafonder å duk med det omgifvande ramverket al
fresco. Östra fasaden har en liknande prakttrappa,
gentemot hvilken befinner sig Sergels grupp af
Axel Oxenstierna och historiens gudinna. Mellan
fasadens flyglar utbreder sig en terrass med träd-
och blomsteranläggningar, Logården, urspr. afsedd till
förvarande af vilda djur. I slottets nordöstra flygel
var 1768–1877 Biblioteket och 1794–1866 k. museet
(se Nationalmuseum) inrymdt. Från 1884 förvaras der
Lifrustkammarens samlingar. Under Oskar II:s regering
hafva vidtomfattande arbeten verkstälts till skydd
mot eldfara. (Se Ferlin, »Stockholms stad».)
Stockholms stads konsistorium. Se Konsistorium.
Stockholms teatrar. Den sceniska konsten i Sverige
var under sitt begynnelseskede en späd och senvuxen
planta, som länge uppdrogs
hufvudsakligen af inkallade utländingar och företedde
en mager växtlighet, under det att andra, större
kulturland redan kunde blicka tillbaka på en rik
blomstringstid för sin nationella teater. Från slutet
af 1500-talet uppfördes af lärjungarna vid de svenska
läroverken s. k. skoldramer, författade först på
latin, men sedermera hällre på svenska. I Stockholm
gåfvos under 1600-talet sådana föreställningar stundom
af Trivialskolans och ända till århundradets slut af
Tyska skolans elever. Vid hofvet anordnades emellanåt
dramatiska föreställningar, gifna af Upsalastudenter
(hvilka 1612 vid hertig Johans bröllop uppförde
J. Messenius’ »Signill» och 1620 vid Gustaf II
Adolfs bröllop A. Prytz’ pjes »Olof Skottkonung»),
af trivialskoleelever (1635), af hoffolk, men oftare
af utländska skådespelaretrupper. En sådan leddes af
Kr. Theun, som spelade i Stockholm från 1628 till
in på 1650-talet och 1640 erhöll af allmänna medel
understöd för uppförande af ett komedihus i sin gård
å Södermalm. Andra (tyska och holländska) trupper
hitkommo på 1640- och 1650-talen. Drottning Kristina
inrättade på Stockholms slott en teater, kallad
Stora spelsalen l. »La grande salle des machines»,
å hvilken mest uppfördes praktfulla »balletter»
(allegoriska sångspel med dans och musik), »värdskap»
(ett slags maskeradspel) och herdespel. Hon införskref
1652 ett italienskt sällskap med sångare och
kapell. 1666 anställdes i Förmyndarestyrelsens tjenst
Joh. Baptists holländska komediantsällskap, hvilket
1667 invigde Kongl. skådeplatsen l. Lejonkulan (å
Slottsbacken, der obelisken nu står; den laduliknande
träbyggnadens yttre upphjelptes sedermera genom
en pelare-krans. Salongen hade två loge-rader och
stående parterr). 1686 kom till Stockholm den första
svenska teatertruppen, bestående af Upsalastudenter,
som inöfvats af Ol. Rudbeck och P. Lagerlöf,
för att uppföra Urban Hjärnes och Börks sorgspel
m. m.; den stannade till 1691 och uppträdde dels å
k. teatern i Lejonkulan, hvilket namn längre fram
utbyttes mot (Nya l. Stora) Bållhuset, dels i
det s. k. Gamla Bållhuset (nuv. Finska kyrkan vid
Slottsbacken). 1691–97 spelade en tysk trupp i nya
Bållhuset. De råa och högtrafvande tyska dramerna
ställdes i skuggan, sedan genom Nic. Tessins försorg
Rosidors franska trupp införskrifvits, 1699. Denna
gaf nämligen till omkr. 1706 å Bållhusets af truppen
mycket förbättrade skådebana Corneilles, Racines och
Molières stycken. 1723 och de närmast följande åren
uppträdde på Bållhuset ett annat franskt sällskap,
på 1730-talet deremot tyska teaterband, hvilka
bl. a. bjödo på Holbergs lustspel. Emellertid fick
längtan efter en nationel skådebana alltmer näring,
sedan ett antal högadliga ynglingar inrättat en
halft enskild teater i Lefebures hus (sedermera
Jernkontoret) vid Stora Nygatan, hvarest svenska
skådespel med bifall uppfördes. Ett bemärkelseår är
1737, då en ständig inhemsk trupp, sammansatt af unga
tjenstemän och studenter, kom till stånd och fick åt
sig upplåten Kongl. svenska skådeplatsen (Bållhuset);
truppens ledare var fransmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
