Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Langlois. Repertoaren var god, utförandet
förtjenstfullt. Mellanspel af harlekinader och
lindansning inskötos mellan akterna. Man spelade
två gånger i veckan, ofta svenska original, och
fortfor, om ock under många trångmål, till 1753,
då Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, hvilka ej
funno behag i de svenska skådespelen, i stället
uppläto Bållhuset åt ett franskt lyrisk-dramatiskt
sällskap. Derjämte införskrefvo de (1754) ett
italienskt operasällskap, som stannade ett tiotal
år. Den så snöpligt utestängda svenska truppen fortfor
att uppträda, under P. Stenborgs ledning, ofta i
de mest usla lokaler, och dess konst sjönk i djup
förnedring. Gustaf III beslöt att lyfta den svenska
teatern ur dess tröstlösa läge och såg i skapandet af
en svensk operascen genaste vägen till detta mål. Den
franska truppen afskedades 1771, och redan i Jan. 1773
öppnades i Bållhuset Den svenska operateatern, som
invigdes med Wellanders och Uttinis opera »Thetis och
Pelée» samt ställdes under frih. G. J. Ehrensvärds
ledning. Framgången var fullständig. Som scenen
emellertid befanns för trång, inköpte konungen
s. å. det större delagardieska huset vid Norrmalms-
(nuv. Gustaf Adolfs) torg, lät nedrifva det och på
tomten uppbygga ett ståtligt operahus efter ritning af
Adelcrantz. Medlen till tomt och byggnad lät konungen
utgå af slottsbyggnadsfonden (tomten kostade 270,000
daler k. m., huset 440,000 daler s. m.). Huset, hvars
fasad prydes af korintiska pelare och pilastrar samt
på frontispisen bär inskriften »Gustavus III patriis
musis», invigdes d. 30 Sept. 1782 med Adlerbeths och
Naumanns opera »Cora och Alonzo». Sjelfva skådebanan
inrättades af operans maskinist J. Schef. Den
fint och måttfullt med antika ornamentikmotiv
dekorerade, i perlfärg och guld hållna och hvad
akustiken angår oöfverträftade salongen hade urspr.
fyra logerader (en femte inrättades 1815, då äfven
skiljeväggarna mellan logerna borttogos och stående
parterren förvandlades till parkett. På 1840-talet
gjordes större tillbyggningar på baksidan, och 1853
infördes gaslysning, 1885 elektrisk belysning i
salongen). Representationerna gåfvos på 1700-talet
vanligen måndagar och torsdagar. Utförandet af
operorna ansågs kunna uthärda jämförelse med det å de
förnämsta scener i utlandet. Också förfogade Gustaf
III:s opera öfver sådana sångkrafter som Karsten,
K. Stenborg, fruarna Olin, Augusti och Müller,
m:lle Stading m. fl., och dekorationsväsendet
lyftes af Desprez till en hög ståndpunkt. Konungen
anvisade åt denna sin »skapelse» icke mindre än 1/3
mill. rdr rgs i årligt anslag (ur den k. handkassan)
och stödde den med sitt varma intresse. För att
samtidigt höja skådespelaretekniken inkallade han 1781
den berömde Monvel, hvars franska trupp fick från
1783 spela å Bållhusteatern onsdagar och fredagar,
hvarmed den fortfor till 1792. Omvexlande med den
uppträdde sedan 1787 ett från k. operan rekryteradt
sällskap (första året under A. F. Ristells ledning)
med svenska sorg- och lustspel på Bållhusteatern,
som fick namnet k. Svenska dramatiska teatern 1788,
samtidigt med att denna svenska trupp konstituerade
sig till ett
associationssällskap, dock under öfverstyrelse af k. operans
direktion. Till denna teater donerade Gustaf III ett
kapital af 176,000 rdr. Bland dess skådespelarekrafter
glänste Lars Hjortsberg, A. de Broen och L. J. Deland,
fru Marcadet, m:llerna Löven och Neuman. Vid Gustaf
III:s död upphörde representationerna på Bållhuset
(hvilket följande året refs), men 1793 fick dess
trupp en ny, präktig skådeplats i den s. k. Arsenalen
(Jakob de la Gardies tornprydda palats »Makalös» på
nuv. Karl XII:s torg). Denna byggnad förvandlades
efter J. Schefs plan till en teater, som invigdes
d. 1 Nov. 1793 och kallades Dramatiska (l. k. Mindre)
teatern; den hade tre logerader jämte parkett och
var hållen i ljusblått och hvitt, efter 1812 i
rödgult. – Vid sidan af de k. teatrarna hade sedan
1773 en folklig teater (Svenska teatern) under
P. Stenborgs ledning med särskildt k. tillstånd
hållits öppen under sommaren i lusthuset (rotundan)
i Humlegården, hvarest uppfördes bl. a. Holbergs
och Hallmans lustspel. 1780 förlades denna trupps
verksamhet vintertiden till stora salen på Eriksberg
vid nuv. Roslagstorg (sedan 1788 Timmermansordens
egendom). K. Stenborg öfvertog direktörskapet och
gaf finare sångpjeser samt skådespel af Voltaire,
Molière, Envallsson m. m. Teatern flyttades 1784
derifrån till fru Nymans hus vid Munkbron (nedanför
nuv. Arméförvaltningen); denna Munkbroteater
kallades Nya svenska teatern, efter 1788 Svenska
komiska teatern, och ställdes under uppsigt af
k. opera-direktionen. Af Gustaf IV Adolf inlöstes
Stenborgs teater 1799 och sammanslogs med k. Mindre
teatern, som då blef lyrisk-dramatisk. Samme konung
lät operans stora anslag länge utgå oförminskadt;
emellertid inkallade han en fransk trupp, som
1803–05 gaf lyriska och dramatiska föreställningar
å de k. teatrarna. Konungens växande ovilja mot
svenska operan yttrade sig så, att han 1806 upphäfde
anstalten och 1807 påbjöd – operahusets nedrifvande,
något som emellertid ej hann verkställas. Som en
ersättning inrymdes (1806–11) en operett-afdelning
å Arsenal-teatern. 1808 var operahuset inredt till
lasarett för landtvärnsmän. Men efter statshvälfningen
1809 återupptogs operans sceniska verksamhet; dess
statsanslag bestämdes till endast 6,750 rdr rgs
jämte lösen för 200 famnar ved. 1813 åvägabragtes
genom grefve Löwenhielm bägge de k. teatrarnas
sammansmältning till en institution. Den större scenen
(»k. Stora teatern») begagnades derefter för operor
och det högre dramat, den dramatiska för operetter,
borgerliga skådespel och lustspel. Det 1812 genomförda
aflöningssättet, medelst lottandelar af behållna
inkomsten, bibehölls. Utmärkta förmågor prydde bägge
scenerna, bl. a. Du Puy, Lindström, F. Kinmansson,
m:llerna Wässelius och Frösslind, fruarna Casagli
och Sevelin; Hjortsberg, Sevelin, Åbergsson, fruarna
Deland-Åbergsson, Ruckman och Wikström. 1815 beviljade
ständerna åt k. teatern, förutom 66,000 rdr till
gäldande af dess skuld, ett årsanslag af 45,750 rdr,
men 1818 indrog riksdagen detta anslag. K. teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
