Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien (Eng. Great Britain), konugarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bell Rock. I nordöstligaste delen af Skotland
bildar åter hafvet en stor inskärning, som genom en
utskjutande halfö delas i två vikar, Moray Firth
och Dornoch Firth, af hvilka den förstnämnda vid
Cromarty danar östkustens bästa hamn. Skotlands korta,
söndersplittrade nordkust skiljes genom Pentland
Firth från Orken-öarna. Den skotska vestkusten
är af äkta skärgårdsnatur, med en massa småöar och
ögruppen Hebriderna. Bland vikar märkas Firth of Lorn,
som tillspetsar sig i Loch Linnhe (Longus sinus),
vestkustens djupaste fjord, samt Firth of Clyde,
rik på goda hamnar. Mellan Skotland och England
intränger Solway Firth, söder om hvilken de låga
och sumpiga stränderna sköljas af Irländska sjöns
böljor. Vid Dee börjar Wales’ klippiga kust med den
stora Cardigan-bukten. Mellan Wales och Cornwall
ligger Bristolkanalen, hvars inre delar omgifvas af
flacka stränder med för sjöfarten farliga sandbankar.
Naturbeskaffenhet. S. utgör i stort sedt ett
vågformigt slättland, som sakta höjer sig mot v. och
n. I södra delen af ön eller England är slättlandet,
i norra delen berglandet öfvervägande. Berggrupperna
äro vågformiga och afrundade samt gå vanligen
i England i riktningen n. till s., i Skotland
v. till ö. Det engelska berglandet sönderfaller i
tre grupper, Cornwalls bergland, Wales’ bergland
och det nordengelska berglandet. Cornwalls bergland
(Eng. Cornish highlands) upptager S:s sydvestra del
och begränsas i ö. af Ex’ floddal. Genom fruktbara
dalar delas berglandet i flere delar. Den vestra,
utefter kusten löpande granitkedjan utmärker sig
genom måleriska klippformationer samt rikedom på
koppar, tenn och bly. På andra sidan Tamerdalen
reser sig bergplatån Dartmoor med Cornwalls högsta
bergspetsar, Yeo Tor (625 m.) och High Wilhays
(622 m.), och uppe vid nordkusten ligger Exmoors
bergland. Wales’ bergland (Eng. Welsh eller Cambrian
mountains) begränsas af Dees och Severns floddalar
samt utmärker sig genom skoglösa klippberg och stora
hedar. Vid foten af halfön Caernarvon ligger Englands
högsta berg, Snowdon (1,094 m.). Mot s. sänker sig
berglandet och lemnar plats för breda, fruktbara
dalar. Det nordengelska berglandet omfattar två
grupper, Cumberlands bergland och Penninska bergen,
hvilka åtskiljas af Edens floddal. Cumberlands
bergland (Eng. Cumbrian mountains) upptager området
mellan Morecambe- och Solway-vikarna. Bergen hafva
mera pittoreska former än i allmänhet de engelska
bergen och omvexla med leende dalar och täcka insjöar,
hvarför ock trakten plägar benämnas Engelska Schweiz
samt utgör en angenäm tillflyktsort för turister. Den
högsta punkten är Scaw Fell (984 m.). Det nordengelska
berglandets hufvudkedja är Penninska bergen. De
hafva en längd af omkr. 200 km. och utsända en mängd
sidogrenar, af hvilka de åt öster gående utmynna
i kolbäckenet omkring Newcastle. – Det engelska
låglandet utmärker sig i v. och n. för stor rikedom
på kol, jern och andra metaller och i ö. för mycken
fruktbarhet. Oaktadt det har en höjd af blott 120 m.,
kan det dock icke kallas för ett slättland i egentlig mening. Tvärtom
är terrängen ganska kuperad. – I Skotland äro
de egentliga låglanden (Lowlands) samlade
söder om Firth of Forth och Firth of Clyde. Af
de med det nordengelska berglandet sammanhängande
Cheviotbergens många förgreningar delas låglandet
i flere skilda slättbygder. Mellan Firth of Clyde
och Firth of Forth i s., Loch Linnhe och Moray
Firth i n. är Skotland ett bergland, som endast mot
ö. och s. öfvergår i en 40–80 km. bred slätt. Från
de egentliga höglanden skiljes denna del af Skotland
genom den på sjöar rika Glenmoredalen. Största delen
af mellersta Skotland uppfylles af de på mineralier
rika Grampianbergen, hvilka väl icke i allmänhet
uppnå någon mera betydande höjd – medelhöjden är
750 m. –, men ändock utmärka sig för en egendomlig,
vild romantik. På Grampianbergen ligger emellertid de
britiska öarnas högsta bergtopp, Ben Nevis (1,343
m.). Nordskotland uppfylles af de Caledoniska
bergen. Det är ett ofruktbart, af sumptrakter
och torfmossar uppfyldt land. Höjderna äro nästan
ständigt insvepta i dimma och hemsökta af stormar. De
omkring Skotland belägna ögrupperna Hebriderna samt
Orken- och Shetlandsöarna hafva Nordskotlands karga,
vilda natur och hemsökas ofta af våldsamma stormar,
som förhindra förbindelsen med den öfriga verlden.
Floder, sjöar och kanaler. England är rikt på små,
men vattenrika och segelbara floder. I närheten af
Bristolkanalen upprinner Ex, som flyter i sydlig
riktning och utfaller i Kanalen. Sydvestra delen
af det engelska låglandet vattnas af den 330
km. långa Severn, den östra delen af Thames,
Englands största flod, 345 km. lång. Severns
flodområde beräknas till 21,000, Thames’ till
16,000 qvkm. Uti norra delen af låglandet flyta
Trent och Ouse, hvilka tillsammans bilda Humber. De
segelbara floderna i England uppgifvas hafva en
sammanlagd längd af 3,200 km. Genom kanaler hafva
ytterligare 4,600 km. vattenväg åstadkommits. Bland
de många kanalerna äro följande de vigtigaste:
Great Trunk- eller Trent–Mersey-kanalen (150 km.),
Fazeley-Coventry-Oxford-kanalerna, som förbinda
Great-Trunk med Thames, Grand-Junction-kanalen
(145 km.), som går från Oxfordkanalen till Thames,
samt Leeds-Liverpool-kanalen (210 km.). – På gränsen
mellan England och Skotland flyter den 155 km. långa
Tweed. Uti Firth of Clyde utfaller den för sina
katarakter bekanta floden Clyde. Mellan nämnda fjord
och Firth of Forth löper den lifligt trafikerade
Glasgow-kanalen. Den natursköna Glenmoredalen
genomskäres af Bristolkanalen samt är uppfylld af
floder och långsträckta sjöar, bland hvilka märkas
Loch Lochy och Loch Ness. Mellan Grampianbergens
olika grenar flyta flere floder, såsom Dee, Spey,
den vattenrika Tay och Forth. Der ligga de vackra
sjöarna Loch Lomond och Loch Awe.
Klimat. S. har ett utprägladt öklimat med milda
vintrar och svala somrar. Särskildt på vestkusten
är skilnaden mellan sommar- och vintertemperatur
ringa. Deremot är vintern strängare i sydöstra
England. Vid Thames är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
