Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien (Eng. Great Britain), konugarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
militärundervisningsanstalterna äro Royal military academy i
Woolwich och Royal military and staff colleges
i Sandhurst.
Krigsflottan är den förnämsta i verlden och utgör med
rätta den engelska nationens stolthet. I Sept. 1889
bestod den af 70 pansarfartyg (inberäknadt de under
byggnad varande), 319 ångfartyg, 150 torpedobåtar,
30 segelfartyg samt 137 stationsfartyg m. fl. Det
egentliga skeppsmanskapet utgör omkr. 50,000 man,
hvaraf 5,420 officerare. Härtill kommo 14,000
man marintrupper och 24,300 man reserv. Högsta
förvaltningen öfver krigsflottan utöfvas af ett
ämbetsverk, Board of admiralty, hvilket består af 7
medlemmar. Kostnaderna för flottan voro i budgeten
för 1889–90 upptagna till 13,685,400 pd. st.
Författning. Den engelska författningen skiljer
sig från fastlandets konstitutioner derutinnan att
den långsamt och utan egentliga afbrott vuxit
fram ur de förhållanden, som voro rådande under
medeltiden, och icke i senare tider kodifierats
i någon skrifven grundlag. Till följd deraf är det
mycket i de nu rådande engelska samfundsförhållandena,
som antingen saknar stöd i eller t. o. m. står i
strid med skrifven lag. De vigtigaste ännu gällande
författningslagarna äro: Magna charta l. det stora
frihetsbrefvet af 1215, Petition of rights af
1628, Habeas-corpus-akten af 1679, Declaration of
rights af 1689, Act of settlement af 1701, lagen om
Englands och Skotlands förening af 1707, lagen om
Storbritanniens och Irlands förening af 1800 samt
vallagarna. Genom 1707 års lag blefvo England och
Skotland en enda stat med gemensam regering, men de
bestående olikheterna i lagar upphäfdes icke. År 1800
införlifvades Irland med S. till ett konungarike. –
S. är en konstitutionel monarki. Kronan är ärftlig
både på mans- och qvinnolinien; yngre broder
ärfver före äldre syster, men äldre broders dotter går
före yngre broder och hans söner. Regenten är vid
tronbestigningen myndig utan afseende på ålder, men
genom lag kan ett regentskap inrättas. Till namnet
besitter regenten samma makt som de normandiske
konungarna under medeltiden, men i verkligheten
inskränker sig hans myndighet till att kunna lägga
ett afgörande ord i vågskålen, när partierna äro
nästan jämnstarka i parlamentet. Det anses icke
ens öfverensstämmande med författningens anda,
att regenten för högsta befälet öfver armén.
Parlamentet utöfvar den högsta lagstiftande
makten. »Dess makt och myndighet är transcendent
och absolut och kan icke på något sätt begränsas med
hänsyn till vare sig saker eller personer», yttrar Sir
Edward Coke. Regenten är parlamentets hufvud och eger
rätt att bevista öfverhusets öfverläggningar – det har
icke skett sedan Georg I – samt att inlägga veto emot
parlamentets beslut – 1707 användes veto för sista
gången. Parlamentet består af två kamrar, öfverhuset
och underhuset. Öfverhuset (The upper house l. House
oj lords) består af de myndige kunglige prinsarna,
pärerna eller lorderna af England (utnämnda före
1707), af S. (utnämnda före 1800) och af det Förenade
konungariket (utnämnda efter 1800), ärkebiskoparna af
Canterbury och York, biskoparna af London, Durham och
Winchester, de 21 äldste af den anglikanska kyrkans
öfrige biskopar, 16 för legislaturperioden (7 år)
valda representanter för de skotske lorderna och
28 på lifstid valda representanter för de irländske
lorderna samt 4 för lifstid utnämnda lorder (lords
of appeal), hvilka biträda huset vid utöfvandet
af dess domsrätt och derför alltid äro framstående
jurister. Lord- eller pärsvärdigheten är ärftlig efter
förstfödslorätten; finnas endast qvinliga arfvingar,
hvilar värdigheten, tills en manlig ättling blir
myndig. Minderåriga (under 21 år), vansinniga eller
insolventa pärer få icke taga säte i öfverhuset. År
1887 utgjordes öfverhuset af 5 prinsar, 514 lorder
och 26 biskopar, hvartill kommo 12 minderåriga och
7 qvinliga innehafvare af pärsvärdighet. Underhuset
(The lower house l. House of commons) består efter
den sista valreformen (1884–85) af 670 medlemmar, af
hvilka 237 representera städer i England och Wales,
31 städer i Skotland ock 16 städer på Irland, 253
landsbygden i England och Wales, 39 landsbygden
i Skotland och 85 landsbygden på Irland samt 9
universiteten. Genom 1832, 1867 och 1884 års reformer
har valrätten blifvit så utsträckt, att ungefär hvar
6:te person vanligen är valberättigade (tillsammans
5,7 millioner väljare). Valrätt tillkommer i
allmänhet hvarje man, som eger eller arrenderar
fastighet med ett årligt hyresvärde af minst 10 pd
st. årligen; eller som har eget hushåll, eller som
hyr bostad mot en årlig hyra af minst 10 pd st.;
äfvensom på landsbygden alla jordegare på grund af
arf (freeholders), hvilkas fastighet beräknas gifva
en inkomst af 40 shillings, samt öfriga jordegare,
åboar med stadgad åborätt (copyholders) samt
arrendatorer på minst 60 år (leaseholders) hvilkas
fastigheter gifva en årlig nettoinkomst af minst 5
pd st. Valbar är en hvar till myndig ålder kommen
medborgare, dock med följande undantag: medlemmar af
öfverhuset, skotska lorder, domare (utom fredsdomare),
förvaltningstjenstemän (icke s. k. politiska ämbetsmän
samt officerare), engelska och skotska statskyrkornas
samt katolska kyrkans prester. Medlem af underhuset,
som mottager civilt ämbete med lön, måste lemna sin
plats derstädes, äfven om ämbetet i och för sig
icke beröfvar honom valbarhet. Ingen anses kunna
eller vilja afsäga sig sin plats i underhuset,
utan tillgår alltid, när någon vill afgå, på det
sätt att han emottager ett nominelt ämbete. Hvarje
valkrets väljer en representant; endast 24 städer
välja fortfarande två representanter, utan att vara
delade i valkretsar. Kandidat till plats i underhuset
skall skriftligen föreslås af två valmän. Föreslås
i en valkrets icke flere kandidater än der finnas
platser att fylla, förklaras de vara valda; i annat
fall sker val med slutna sedlar. Underhusets medlemmar
åtnjuta icke arfvode af staten, men understundom af
valmännen. Med sjelfva valen äro stora kostnader
förenade: de uppgingo 1880 i medeltal till 70,000
kr. för hvarje plats. – Parlamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
