Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien (Eng. Great Britain), konugarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utanför de nya Förenta staterna hade alltså det engelska
kolonialväldet ej lidit nämnvärdt afbräck. I Indien
hade väl Frankrike lyckats mot England uppkalla
en ny och fruktansvärd fiende i Haidar Ali, radja
af Maisur; men Warren Hastings fullföljde på ett
värdigt sätt sin föregångare Clives verk, och det
engelska väldet derstädes qvarstod vid krigets slut
med oförminskad styrka. Ett vigtigt resultat af detta
krig var uppställandet af den »väpnade neutralitetens»
grundsatser (1780), som Ryssland och de nordiska
makterna förbundo sig att i nödfall med vapenmakt
försvara mot Englands öfvermodiga utöfvande af
sitt herradöme på hafvet och ingrepp i de neutrala
makternas sjöhandel under krigstid.
Oafsedt förlusten af de tretton kolonierna, hade
England på ett ganska lyckligt sätt försvarat
den maktställning det under föregående krig
vunnit. Handeln med det raskt uppblomstrande Amerika
blef snart vida lifligare och mera inbringande såsom
fri, än då den skyddats af stränga påbud. James Cook,
Söderhafvets Columbus, hade genom sina upptäckter
på det södra halfklotet visat vägen till en ny
verldsdel, Australien, som skulle gifva fullgodt
vederlag för hvad i Amerika gått förloradt. Men
det hade kostat dryga offer såväl att förvärfva som
att försvara det engelska kolonialväldet. Statens
skuld hade stigit i oerhörd grad; efter att på
1730-talet hafva utgjort omkr. 54 mill. pd st. hade
den vid freden 1748 stigit till 78, år 1763 till
146 och år 1783 ända till 257 mill. Dess sänkande
har sedermera varit ett af hufvudföremålen för
de engelske statsmännens omsorger: men faran af en
dylik skuldbörda har i ej ringa mån minskats deraf
att skulden till största delen står till inländska
fordringsegare. Härtill kommer, att samtidigt det
allmänna välståndet stegrats efter en icke mindre
storartad måttstock. Stegringen tog sin början,
då England höjde sig till verldshandelns hufvudmakt,
och har fört till en social revolution, som icke varit
mindre genomgripande derför att dess fortgång varit
nära nog omärklig. Det är medelklassens, det »tredje
ståndets», höjande till en allt större betydenhet,
till en grad af inflytande vida högre än på
fastlandet, som vi härmed afse. Den engelska handelns
uppblomstring medförde en tillväxt i köpmännens
rikedom, som snart i sin ordning medförde en alltmera
märkbar förändring i deras sociala ställning. Genom
sin stigande kapitalstyrka kunde England snart
utsträcka sin öfvermakt från verldshandelns område
till storindustriens. Der kom maskinkraften till
en allt vidsträcktare användning, som åter ledde
till mekaniska uppfinningar, egnade att åstadkomma
den fullständigaste omhvälfning på det industriella
området, som verlden någonsin skådat. Det var nu,
som Arkwright genom uppfinningen af spinnmaskinen
lade grunden till Lancashires bomullsindustri; det var
nu, som Watt genom sin än mera storartade uppfinning
ställde ångan i industriens tjenst samt gaf England
användning för dess outtömliga stenkolslager och
dermed ett öfvertag på storslöjdens område, som ännu
ingen annan makt i
verlden kunnat göra det stridigt. En synnerligen stark
väckelse skulle det engelska affärslifvet äfven få
mottaga från den ekonomiska vetenskapens nydanare,
Adam Smith. Då merkantilsystemet burit sin sista
frukt för England i koloniernas affall, var hans
system med dess äkta engelska lära om en fri täflan,
der hvar man fick svara för sig sjelf under minsta
möjliga inblandning af staten, förträffligt egnadt
att tränga igenom på alla områden och gjuta nytt
lif i alla näringar. England blef med hvarje dag
rikare; handelns och industriens stormän med sina
hopade millioner reste djerft sina hufvud vid sidan
af den gamla adelns stolta ätteläggar. De förres
sträfvan efter en politisk makt, svarande mot deras
sociala betydenhet, förde dem in i whigpartiets led,
och frågan om en parlamentsreform började redan att
bringas på allvar å bane. Men denna reform mötte
ett segt motstånd hos aristokratien, hvars intressen
den på det ömmaste berörde. Underhuset, egentligen
afsedt till en representation för de sjelfständiga
kommunerna (House of commons), beherskades nu till
största delen af de ombud, hvilkas val jordadeln
genomdrifvit i de många småstäder, som lågo på dess
gods eller inom gränsen för dess inflytande. Och
detta inflytande var snarare ökadt än minskadt,
så länge jordadelns rikedomar växte i bredd med
kapitalisternas. Men den gamla engelska motviljan
mot arfvejordens delning och sträfvan att samla
all en ätt tillhörig jord på en hand har låtit den
fasta egendomen samlas hos allt färre egare med ty
åtföljande utveckling af storbruket; och gynnadt af
exportpremier o. d., nådde detta redan då en höjd, som
gjorde täflan omöjlig för de små jordegarna. Dessa
måste låta godsherrarna afköpa sig sin jord,
och under det ett sjelfegande och sjelfständigt
bondestånd småningom upphörde att finnas till, trädde
i dess ställe en talrik, af jorddrottarna beroende,
klass af arrendatorer. Motsatsen mellan bördens
och börsens aristokrati, mellan det fasta och det
lösa storkapitalet, fann inom det parlamentariska
lifvet sitt uttryck inom de gamla partierna tories
och whigs. Det förra hade sitt hufvudstöd på landet
och höll strängt på den gamla engelska sedvanerätten
med dess många ålderdomliga egenheter, men äfven
med dess djupa aktning för de nedärfda friheterna;
det senare hade sin kärna i de större städerna och
var starkt påverkadt af upplysningstidehvarfvets
reformtankar. Dess sträfvan att göra sig mera hördt
inom parlamentet i och med en grundlig ombildning af
underhuset ledde till åtskilliga reformförslag. Den
yngre William Pitt, som 1782 inträdt i ministèren och
visat sig som en icke ovärdig son af sin 1778 aflidne
store fader – med hvilken han dock ej kunde mäta sig
i karakterens höghet –, var redan betänkt att på ett
eller annat sätt gå reformvännerna till mötes. Bland
annat lär han förehaft en plan att utjämna valrätten
på det sätt, att större städer och grefskap skulle
få rätt att genom fritt aftal med de mindre till sig
öfverflytta ett antal af de representanter, som
tillkommo de senare, så att de ytterliga ojämnheterna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
