Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storm, meteor., betecknar egentligen en mycket stark blåst och motsvarar i denna bemärkelse 10 grader i den (12-gradiga) Beaufortska vindskalan - Storm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammansättningen »stormcentrum» (se
Barometer-minimum). Samma orsak, som framkallar
en vind eller svagare blåst, nämligen skilnaden i
lufttrycket på tvänne angränsande områden, orsakar
äfven, när denna lufttrycksskilnad är betydlig,
en storm. I regeln är hvarje storm hvirflande,
d. v. s. att luftmassan rör sig spiralformigt in mot
det s. k. stormcentret, af sjömännen betecknadt såsom
»stormens öga» (se Cyklon). Derför är också skilnaden
mellan en storm och ett vanligt barometer-minimum
endast qvantitativ. Vid de häftiga stormar, som
passera de Vestindiska öarna, de s. k. hurrikanerna,
och de i de kinesiska farvattnen förekommande
tyfonerna aftager lufttrycket mycket hastigt mot
centrum, och af denna enda omständighet låter dessa
stormars våldsamhet lätt förklara sig. Stormarna
ligga i allmänhet icke längre tid qvar på ett och
samma ställe, utan flytta sig fram efter jordytan,
och man har funnit deras rörelseriktning vara
någorlunda bestämd. De förhållanden man funnit gälla
för stormarna i de stora verldshafven och angränsande
kustland kunna kortligen sammanfattas i följande
lag: »I ett bälte omkring eqvatorn, mellan 10°
s. br. och 10° n. br., förekomma hvirfvelstormar
endast undantagsvis. Utanför detta område taga de
sin början. Först framgå
de mot VNV/VSV på norra/södra halfklotet, hvarvid
deras omkrets håller sig jämförelsevis liten, 50–150
eng. sjömil. Sedan de anländt till 25°–30° br., blir riktningen
derefter till N/S och öfvergå derefter tills NO/SO. Samtidigt med
riktningsförändringen förstoras diametern till 500–1000
eng. sjömil och derutöfver». Vid låga breddgrader äro
stormarna vanligast under sommar- och höstmånaderna,
således på norra halfklotet i Juni–Nov., på södra
i Jan.–April. Kännedomen om stormarnas lagar har
möjliggjort uppställandet af regler för ett fartygs
manövrering under en hvirfvelstorm. Dessa regler,
som gå ut på att undvika stormens farligaste partier,
äro olika för segelfartyg och för ångfartyg. –
Roterande stormar är en förr mera än nu bruklig
benämning på de cykloner (se d. o.) som i de
större farvattnen utgöra de sjöfarandes skräck.
R. R.
Storm, Edvard, norsk skald, född i Vaage i
Gudbrandsdalen d. 21 Aug. 1749, blef 1765 student i
Köpenhamn, uppehöll sig 1766–69 åter i Gudbrandsdalen,
men lefde sedan i Köpenhamn, der han 1786 blef
föreståndare och lärare vid den af det nyupprättade
»Efterslægtsselskab» inrättade borgareskolan. Död
d. 29 .Sept. 1794. S. var en produktiv skald, men de
flesta af hans dikter äro nu glömda, med undantag af
hans friska folkvisor på gudbrandsdalsk dialekt och
balladen Sinklärsvisan, som hufvudsakligen spriddes
som en af de af Efterslægtsselskabet utgifna
numrerade gatvisorna. Hans Samlede digte utkommo
1785. S. har bl. a. skrifvit den komiska hjeltedikten
Bræger (1774) och Indfödsretten (1778). S. intog
en från sina landsmän för öfrigt afvikande ställning
och närmade sig mera de samtida danske skalderna. Han var
ej medlem af Norske selskab. Kort före sin död blef
han teaterdirektör. Y. N.
Storm, Theodor, tysk vitter författare, född
d. 14 Sept. 1817 i Husum i Schleswig, blef 1880
amtsdomstolsråd i Hademarschen. Död d. 3 Juli
1888. S. är en ypperlig miniatyrmålare såväl på vers
som prosa; hans noveller utmärka sig i synnerhet
för en innerlig och djup lyrisk stämning. Till de
mest bekanta höra: Immensee (30:deuppl. 1888;
öfvers. 1887), Ein grünes blatt (4:de uppl. 1881),
Im sonnenschein (7:de uppl. 1881), In der
sommermondnacht (4:de uppl. 1881) och Aquis submersus
(1876). S:s Gedichte utkommo 1852 (7:de uppl. 1885)
och Gesammelte schriften 1868 (3:dje uppl. 1884).
1. Storm, Johan Frederik Breda, norsk filolog, född
d. 24 Nov. 1836 på Lom, blef 1864 filologisk
kandidat i Kristiania, 1870 universitetsstipendiat
samt 1873 professor i romansk och engelsk filologi.
Som filolog har han i synnerhet gjort fonetiken
till sitt studium. På en längre utrikes resa 1869–70
studerade han i Frankrike, Italien och Spanien de
romanska språken, och efter sin hemkomst utgaf han
en reseskildring, De romanske sprog og folk (1871, i
»Norske universitets- og skoleannaler»). 1879 utgaf
han Engelsk filologi, som sedermera har utkommit på
tyska (1881). Afhandlingar från hans hand öfver de
romanska språken äro tryckta i »Mémoires de la société
de linguistique de Paris», af hvilket sällskap han är
medlem, och i franska tidskriften »Romania» samt
i »Encyclopsedia britannica». S. har väsentlig
del i Bennetts »Praktisk lærebog i engelsk»
(1862). Jämte de romanska språken har han äfven
egnat de skandinaviska, och förnämligast de norska
dialekterna, ett mer ingående studium. 1874 skref
han i Kristiania videnskabsselskabs forhandlinger
Om tonefaldet i de skandinaviske sprog, hvarjämte
han flere gånger, utförligast i »Nordisk tidskrift»
(1878), har behandlat det norska »målsträv».
En afhandling i tidskriften »Norvegia» om
Norsk lydskrift med omrids af fonetiken är tryckt
1884, men ännu icke utkommen. Vid Edinburghs
universitets jubileum (1882) blef S. hedersdoktor.
Y. N.
2. Storm, Gustav, norsk historiker, den
föregåendes broder, född d. 18 Juni 1845 i
Rendalen, blef student 1862 och tog 1868 filosofisk
ämbetsexamen vid Kristiania universitet. 1874
tog han den filologiska doktorsgraden och
blef 1875 universitetsstipendiat i historia,
hvarefter han 1877 utnämndes till professor
i detta ämne. För sin afhandling Snorre
Sturlassöns historieskrivning (1873) vann han 1872
kungl. danska Videnskabernesselskabs guldmedalj. 1874
var han en af de norske studenternas deputerade
vid Islands tusenårsfest, och s. å. utgaf han
Minder fra en Islandsfærd. Han har derjämte för
sina historiska studier upprepade gånger gjort
resor till Frankrike, Tyskland och andra land.
Sedan 1883 har han varit generalsekreterare i
»Kristiania videnskabsselskab» och sedan 1886
ordförande i kommissionen för utgifvande af historiska
källskrifter. Redan 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
