Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stotgarn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stotgarn, sjöv., smäckra eller nackade (till hälften
afskurna) kabelgarn, som påläggas rundseglen tätt
invid beslagsbanden (sejsingarna), hvilka derefter
i stället losstagas. Då ett fartyg skall »gå till
segels för stotgarn», såsom i storm med pålands-vind,
i närheten af land, grund eller andra fartyg,
synnerligast då bottnen är så lös, att man under
ankarets hemvindning fruktar gå i drift, eller
i allmänhet när det gäller att hastigt få seglen
tillsatta, upphissas rårna till sina resp. stånd
(med seglen på förhand refvade, om så fordras)
och brassas efter omständigheterna. Sedan ankaret
blifvit hemvindadt och fartyget »faller af» l. börjar
svänga sig, skotas seglen, hvarvid stotgarnen genast
brista. – Att ligga på eller för stotgarn betyder att
ligga med kläderna på, för att hastigt kunna vara på
benen, eller i allmänhet att på förhand hafva gjort
sådana anordningar att man när som hälst är beredd
på det som väntas möjligen kunna inträffa. R. N.
Stotmatta, sjöv., en vanligtvis späckad tågmatta,
som uppsättes på akterkant af rårna för att vid skarp
brassning skydda vant och barduner för skamfilning.
R. N.
Stottalja, sjöv., detsamma som numera kallas stöttalja
(se d. o.).
Stotighton, [ståton], John, engelsk kyrkohistoriker,
född i Norwich 1807, blef 1843 pastor i Kensington
samt 1875 professor i kyrkohistoria och homiletik vid
New College i St. John’s Wood, hvilken befattning han
dock numera lemnat. Af hans många arbeten må nämnas:
Ecclesiastical history of England (5 del., 1867–74;
ny utvidgad uppl. under titeln Religion in England
etc., 8 del., 1881–84), Haunts and homes of Martin
Luther (1875) och Our English bible; its translations
and translators (1878).
Stour [staur], namn på flere floder i England. 1. Flod
i grefskapen Dorset och Hants, faller vid Christchurch
från h. ut i Avon. Längd 65 km. – 2. Flod på gränsen
mellan grefskapen Essex och Suffolk, faller ut i
Nordsjön, i Harwichbukten. Längd 70 km. – 3. Flod
i grefskapet Kent; delad i tvänne grenar, utmynnar
den vid Sandwich i Nordsjön. – 4. Flod i grefskapet
Worcester, faller från v. ut i Severn.
Stourbridge [staurbridj], stad i engelska grefskapet
Worcester, vid Stour. 9,757 innev. (1881). Glas-
och jernindustri samt lädertillverkning.
Stourdza. Se Sturdza.
Stewe, Harriet Beecher-S. [bitsjör-stå], amerikansk
romanförfattarinna, född d, 15 Juni 1812 i Litchfield
(Connecticut), fick en vårdad uppfostran och trädde
redan vid femton års ålder, jämte sin syster, i
spetsen för en stor flickskola i Cincinnati. 1836
ingick hon äktenskap med prestmannen Calvin E. Stowe,
som 1850 blef teologie professor i Andover. S. hade
redan tidigt försökt sig som novellförfattarinna,
men rönte icke någon synnerlig framgång, förrän
hon, påverkad af sin man och af sin fader, hvilka
båda voro ifriga abolitionister, år 1852 utgaf sin
sociala roman Uncle Tom’s cabin, or negro life in
the slave states of America (»Onkel Toms stuga»,
1852, flere uppl,). Denna bok, som
ur estetisk synpunkt ej eger stor betydelse, har
deremot i socialt hänseende utöfvat en ofantlig
verkan. Öfversatt på alla europeiska språk,
t. o. m. på arabiska, kinesiska och japanska,
spridd i millioner exemplar, allestädes mottagen med
hänförelse, framkallade denna roman i hela den bildade
verlden en storm af ovilja mot det nord-amerikanska
slafveriet, hvars afskaffande derefter endast var en
tidsfråga. Fru S. dramatiserade sjelf sin ryktbara
bok i The christian slave (1855) samt utgaf tillika
1853 A key to Uncle Toms cabin (»Nyckeln till Onkel
Toms stuga», 1853), hvari hon visade, att hennes
skildringar af slafveriet voro gripna ur verkligheten.
Bland fru S:s öfriga romaner och noveller hafva
åtskilliga, såsom Little foxes (1865; »Små räfvar»,
1870), House and home papers (1865; »Små tomtar»,
1870), Pink and white tyranny (1871; »Rosenrödt
tyranni», s. å.), Sam Lawsons fireside stories
(»Sam Lawsons småstadshistorier», 1872), My wife
and I (1871; »Min hustru och jag», 1872) m. fl.,
blifvit mottagna med bifall för sina täcka och
varma skildringar af det husliga lifvet eller för
sin lätt ironiserande framställning af åtskilliga
små fel och svagheter, som kunna störa trefnaden
vid hemmets härd. Fru S. har äfven egnat sin penna
åt lösningen af frågan om qvinnans emancipation,
men icke lyckats föra detta kinkiga problem ett
enda steg närmare dess lösning. 1869 offentliggjorde
hon i tidskriften »Macmillan’s magazine» en artikel
(The true story of lady Byrons life), i hvilken hon
anklagade Byron för brottsligt umgänge med hans
halfsyster – en anklagelse, som framkallade den
största ovilja och den skarpaste kritik. – Ett urval
af fru S:s skrifter utkom 1859 i London under titeln:
Golden fruit in silver baskets.
Strabism (Grek. strabismos), skelögdhet. –
Strabotomi, operation af skelögdhet.
Strabon, Lat. Strabo, grekisk geograf och
historieskrifvare, föddes omkr. 63 f. Kr. i Amaseia i
Pontos. Han studerade i Mysa, Rom och troligen äfven
i Alexandria, företog 24 f. Kr. en resa uppför Nilen
samt vistades under kejsarna Augustus och Tiberius i
Rom, der han antagligen dog år 25 e. Kr. Hans första
skrifter voro två, nu förlorade, historiska arbeten,
af hvilka det ena, en fortsättning på Polybios’ verk,
enligt Suidas omfattade 43 böcker. Under senare delen
af sin lefnad skref S. Geographica, det förnämsta
geografiska arbete, som forntiden efterlemnat. Det
omfattar sjutton böcker, af hvilka de två första äro
en allmän inledning, de tio följande behandla Europa,
de fyra dernäst Asien och den sista Afrika. I den
matematiska geografien gifver S. hufvudsakligen en
beskrifning af sina föregångares, Eratosthenes’ och
Hipparchos’ system. Stödjande sig på den förstnämndes
antagande om jordens klotform, drager han sjelf den
anmärkningsvärda slutsatsen att, då den kända delen
af jorden upptager endast en tredjedel af klotets
omkrets, måste det finnas ännu två eller tre andra
verldsdelar. För den fysiska geografien betecknar
hans verk ett vigtigt framsteg. Till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
