- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
719-720

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i riksdagens lagutskott och 1865 i den komité,
som hade att afgifva betänkande angående revision
af föreningsakten mellan Sverige och Norge. S. var
äfven en framstående vitterhetsidkare och täflade
flere gånger med framgång om Svenska akademiens
pris. Sålunda erhöll han 1849 andra priset för
Efterbildningar af Horatius, 1853 hedersaccessit
för en minnesruna öfver Esaias Tegnér, 1854
mindre priset för en dikt öfver Birger jarl och
1855 andra priset för Sång i anledning af Berzelii
minnesstod.
Hans Efterbildningar från Anakreon (1861)
infördes i Svenska akademiens handlingar. Samlade
vitterhetsarbeten
utgåfvos af F. Sander 1874. Som
jurist publicerade S. en upplaga af Sveriges
grundlagar 1866. År 1869 efterträdde han Beskow i
Svenska akademien, och 1872 förordnades han att vara
dess sekreterare. Död i Stockholm d. 8 Febr. 1874.

4. Strandberg, Albertina Josefina Charlotta,
född Linderoth, operasångerska, Olof S:s andra
hustru, f. i Stockholm d. 25 Juli 1830, blef elev
vid balletten 1844 och s. å. vid lyriska scenen
samt erhöll der 1851 (gift s. å.) anställning
som skådespelerska och sångerska. Hon har under
sin långa och trägna verksamhet vid denna scen
varit en af dess allra nyttigaste medlemmar, som
med lika gladt mod tagit emot den lilla rollen
som den stora. Hon utmärkte sig tidigt för »en
sprittande liflighet, ett strålande godt lynne, en
rask och tilltagsen djerfhet, som dock aldrig blef
oqvinlig, men bevarade den unga eleven från all falsk
sentimentalitet» (Hedberg). Hennes täcka utseende och
mjuka, välljudande, ehuru ej stora stämma fullkomnade
hennes begåfning för subrettfacket, der hon varit en
af de bästa vi egt. Sällan och ej afgjordt lyckligt
har hon försökt sig på tragiska uppgifter, såsom
Alice i »Robert» och Ortrud i »Lohengrin». Deremot
har hon på senare tid med framgång spelat gummor
med komisk anstrykning, såsom Marcellina i »Figaros
bröllop», fru Bertrand i »Muraren», Nämdemansmor
i»Värmlänningarne», Amman i »Romeo och Julia»,
Markisinnan i »Regementets dotter», Ladyn i »Fra
Diavolo», Marta i »Faust». Bland hennes öfriga
roller må nämnas Susanna och Cherubin i »Figaros
bröllop», Zerlina i »Don Juan» och »Fra Diavolo»,
Henriette i »Muraren», Jenny i »Hvita frun», Carlo
Broschi
i »Hälften hvar», Siebel i »Faust», Stefano
i »Romeo och Julia», Cecilia i »Gustaf Vasa»,
Benjamin i »Josef», Jemmy och Hedvig i »Wilhelm
Tell», Betli i »Alphyddan», Didier i »Frondörerna»,
Anna i »Friskytten» och »Värmlänningarne», Urbain i
»Hugenotterna», Blonde i »Enleveringen», fru Ström
i »Muntra fruarna», Nancy i »Martha», Zuleika i
»Brödraskulden», Fru Ragnhild i »Den bergtagna»,
Fatima i »Oberon» samt Lulli, Papagena och Ungmors
kusin.
Höjdpunkten af sina triumfer, men icke af sin
konst, nådde hon såsom Sköna Helena. Hon afgick från
scenen 1888. A. L.

5. Strandberg, Paul Reinhold, publicist, broder
till Olof S.,född d. 29 Mars 1831 i Stigtomta i
Södermanland, aflade 1851 studentexamen i Upsala,
1856 kansliexamen och 1857
kameralexamen samt tjenstgjorde derefter i flere ämbetsverk
i Stockholm. År 1866 blef han kanslist i
generaltullstyrelsen, 1868 notarie i samma styrelse,
1870 kopist i civildepartementet af K. M:ts kansli
och 1878 kanslisekreterare. Vid sidan af sin
ämbetsmannaverksamhet har S. flitigt egnat sig åt
publicistiskt författareskap. Efter att i flere år
hafva varit medarbetare bl. a. i Post- och Inrikes
tidningar blef han
1886 denna tidnings hufvudredaktör, hvilken,
befattning han fortfarande innehar.

6. Strandberg, Vilhelmina Maria, född Söhrling,
operasångerska, svärdotter till Olof S., f. i
Stockholm 1845, elev af konservatoriet och Isaak
Berg, debuterade å Stora teatern som Jeanette
i »Joconde» och Zerlina i »Don Juan» 1867 samt
engagerades följande år. Hennes friska, flärdfria
sång och väsende göra henne gerna sedd, särdeles
i subrettfacket och komiska uppgifter, för hvilka
hon eger begåfning. Bland hennes bästa roller äro
Jemmy i »Wilhelm Tell», Papagena i »Trollflöjten»,
Mirza i »Lalla Rookh», Petronella i »Svarta dominon»,
Henriette och fru Bertrand i »Muraren», Pamela i »Fra
Diavolo» samt Astrid i »Vikingarne» och Micaela i
»Carmen», hvilka två sistnämnda partier hon kreerat
på vår scen. Sedan 1878 var hon gift med
tulluppsyningsmannen O. Strandberg (död 1889), son af
O. S.         A. L.

7. Strandberg, Anna Maria, operasångerska, dotter
till Olof S., f. 1852, genomgick konservatoriet
samt debuterade 1873 på Stora teatern såsom
Bertha i »Nürnbergerdockan» och Margareta i
»Hugenotterna». Sedan har hon tillhört nämnda scen,
utom 1883–84, då hon uppträdde på Nya teatern.
Hon är en framstående koloratursångerska. Hennes
bästa partier, utom de nämnda, äro: Isabella i
»Robert», Rose Friquet i »Villars’ dragoner», Elvira
i »Den stumma», Philine i »Mignon» och Madeleine
i »Postiljonen».
1887 gifte hon sig med tjenstemannen
i försäkringsbolaget Skandia
N. Bergman och afgick då från scenen.
A. L.

8. Strandberg, Per Maximilian (Max),
violoncellist, sångare, den föregåendes broder, f.
1855, debuterade, efter studier vid konservatoriet,
1877 på Stora teatern såsom Max i »Friskytten» och har
sedan på denna scen sjungit Lionel i »Martha», Fenton
i »Muntra fruarna», Ottavio i »Don Juan», Lucenzio
i »Hårdt mot hårdt» m. m. Han har en mjuk tenor och
sjunger musikaliskt, men har ärft faderns sceniska
stelhet, som han dock alltmer lyckats bortarbeta.
A. L.

Stranddamm. Se Damm 1.

Strandfrat, Palingenia, zool., slägte tillhörande
fam. Ephemeridae (dagsländor), ordn. Orthoptera
bland insekterna. Det skiljer sig från
slägtet Ephemera företrädesvis derigenom att det
mellersta ändborstet är förkrympt. Jfr Dagsländor.
L–e.

Strandgrus, geol., ett gröfre eller finare,
ofta stenblandadt grus, som förekommer vid forna
eller nuvarande hafs- eller sjöstränder, och
hvars särskilda stenar och gruskorn till följd af
böljverksamheten äro mer eller mindre rundnötta.
E. E.

Strandgråbo. Se Strandmalört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:39 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfao/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free