Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stratford on Avon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som skald, med en samling kallad Shadows of the past
(1866). Död i London 1880. Kj.
Stratford on Avon [-a’vön], stad i engelska grefskapet
Warwick, vid Avon. 8,054 innev. (1881). Handel
med landtprodukter. Den vackra, välbyggda staden är
bekant som Shaksperes födelseort. Det numera mycket
förändrade trähus, i hvilket denne föddes (1564),
är nationalegendom. I den vackra Trefaldighetskyrkan
hvilar han jämte sin hustru. Grafmonumentet är
af stort intresse genom sin troligen autentiska
porträttbyst af skalden. S. omnämnes redan i 7:de
årh. och erhöll handelsprivilegier 1197.
Strathnairn [-närn], Hugh Rose, baron S., engelsk
militär, född 1803, ingick 1820 i armén, var under
Krimkriget kommissarie i franska hufvudqvarteret och
begaf sig vid seapoysupprorets utbrott till Indien,
der han 1858 som befälhafvare för en division genom
flere segrar kraftigt medverkade till rebellernas
undertryckande. Befordrad till general, mottog
S. efter lord Clyde högsta befälet i Indien, hvarefter
han med ifver egnade sig åt den britisk-indiska härens
omdaning och åt att med densamma förena Ostindiska
kompaniets trupper. 1865–70 var S. högste befälhafvare
i Irland; 1877 utnämndes han till fältmarskalk. Död
1885.
Stratigrafi (af Lat. stratum, hvarf, lager,
och Grek. grafein, beskrifva), benämning på en viss
del af geologien. Se Geologi, sp. 1061.
Stratiotes aloides L., Dyborre, bot.,
är en under vattnet växande ört, som hör till
nat. fam. Hydrocharideae DC., kl. Dicecia L. Växten
liknar till utseendet något en aloë och ansågs af
Linné vara Sveriges enda palmliknande växt. Hela
växten är glatt. Från den korta rotstocken utväxa
långa, smala, snörelika birötter, som fasthålla
växten vid den dyiga bottnen, men tillika tillåter
den i toppen sittande rosetten att under blomningen
höja sig upp, så att de många, smalt jämnbredt svärd-
eller syllika, taggsågade bladen just befinna sig
med sina bladspetsar i vattenbrynet. Honblommorna
hafva aldrig träffats i Sverige, endast hanblommorna,
hvilkas plattade, tjocka skaft jämt och nätt lyfter
öfver vattenytan den gröna, läderartade, 2-klufna
hylsa, ur hvilken den hvita eller svagt rödletta
blomman utskjuter. Kring stiften sitter en mängd
knopplösa ståndaresträngar. Denna egendomliga växt
förekommer i grunda sjöar eller stillastående vatten
med dyig botten, från Skåne upp till Helsingland och
Dalarna, men saknas i Bleking, på Gotland och Öland
samt i Dalsland. O. T. S.
Strato-cumulus, plur. strato-cumuli, Lat.,
meteor. Se Moln, sp. 215.
Stratokrati (af Grek. stratia, krigshär, och kratein,
herska), soldatvälde.
Straton. 1. Namn på åtskilliga feniciska furstar
i 5:te och 4:de årh. f. Kr. – 2. Filosof från
Lampsakos i Mysien, lärjunge af Theofrastos,
hvilken han efterträdde såsom hufvudman för den
peripatetiska skolan i Athen (288 f. Kr.). Han
berömmes för skarpsinne och omfattande lärdom. Af
hans många skrifter finnes intet i behåll.
A. M. A.
Stratonis turris. Se Caesarea 2.
Stratum, Lat., lager, skikt.
Stratus, Lat. Se Moln, sp. 215.
Straubing, stad i bajerska
regeringsområdet Mederbaiern, vid
Donau och Passau–Regensburgbanan. 13,209
innev. (1885). Handel med säd och boskap. Garfverier
och bryggerier. Märkliga byggnader äro ett till
stadshuset hörande torn från år 1208 och Jakobskyrkan,
uppförd i gotisk stil 1492–1512. Staden leder sitt
ursprung från romaretiden.
Strauss. 1. Johann S., tysk danskompositör,
kallad »valskonungen», född i Wien 1804, lärde
först bokbinderiyrket, men blef 1819 medlem af en
af Lanner bildad liten orkester och bildade sjelf
1825 ett kapell för dansmusik, med hvilket han
1833–37 och äfven senare företog konsertresor
i Österrike. Frankrike och England. Utnämnd till
hofbalmusikdirektör 1835, dog han 1849. Hans
kompositioner uppgå till omkr. 250, deraf en mängd
valser, kända i nästan alla civiliserade land. –
2. Johann S., tysk kompositör, den förres son,
född i Wien d. 25 Okt. 1825, är äfven kejserlig
hofbalmusikdirektör och har både i Europa
och Amerika med sin orkester gjort vidsträckta
konsertresor. Redan 1863 öfverlemnade han dock
ledningen af denna orkester åt sina bröder Joseph
och Eduard S. Bland hans talrika och ytterst
populära danskompositioner märkas valserna An der
schönen blauen Donau, som i Wien blifvit en verklig
folkmelodi, Künstlerleben, Wiener blut, Bei uns
zu haus m. fl. I senare tid har S. uppträdt äfven
som kompositör af operetter, bland hvilka Indigo
(1871), Der karneval in Rom (1873), Die fledermaus
(1874, omarbetad under titeln La tsigane 1877),
Cagliostro (1875), Prinz Methusalem (1877), Der
lustige krieg (1881) och Der zigeunerbaron (1885)
vunnit stor framgång. De flesta hafva med stort bifall
gifvits äfven på svenska scener. S. utmärker sig,
särskildt i sina dansmelodier, för liflig rytmik och
fin instrumentering.
Strauss, David Friedrich, tysk teolog, föddes i
Ludwigsburg nära Stuttgart d. 27 Jan. 1808. Fadern
var en köpman af ett grubblande, kontemplativt
skaplynne och pietistiska åsigter, intresserad för
literatur, men föga egnad för sitt yrke. Modern
var en intelligent och god qvinna; hennes fromhet
var af en mera praktisk art än mannens och hennes
religiösa ståndpunkt mera rationalistisk. Tretton år
gammal sändes gossen till teologiska seminariet i
Blaubeuren (nära Ulm). Under ledning af lärare
sådana som F. C. Baur och Kern gjorde han –
vetgirig som han var – hastiga framsteg, så att
han redan vid sjutton års ålder kunde afgå till
universitetet i Tübingen för att utbilda sig till
teolog. Kursen derför var två år i filosofi och
historia, tre år i teologi. Otillfredsställd af
den undervisning, som meddelades af professorerna i
filosofi derstädes, började S. studera detta ämne på
egen hand. Hans poetiska sinnesriktning slog bryggan
till mystiken. Med hänförelse fördjupade han sig i
Schellings och Jakob Böhmes skrifter. De senare syntes
honom »på ett mera afgjordt sätt än sjelfva bibeln
bära i sig prägeln af omedelbar uppenbarelse». Böhme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
