Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strelasundet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resp. föreningar att förskaffa hörsamhet. Om också
detta stundom misslyckas, och om det alltid kommer
att finnas fall, då så vigtiga intressen stå på spel
och utgången så litet på förhand kan förutsägas,
att parterna hällre föredraga att afgöra saken
i öppen strid, reduceras emellertid genom denna
»förlikningsmetod» antalet sådana fall till ett
minimum.
Denna nu skildrade utveckling har ännu endast
England genomgått. Der har förlikningsmetoden,
som kallats till lif genom Mundellas och Kettles
bemödanden i början på 1860-talet, utan någon som
hälst statlig medverkan, men förnämligast genom
fackföreningarnas, med växande storlek, rikedom
och sammanhållning också ökade håg och förmåga att
förekomma strejker vunnit allt större terräng och
detta inom landets vigtigaste industrier. De vackraste
resultaten förete bomullsspinneriet och väfveriet i
Lancashire, kolindustrien i Durham, Northumberland,
Cumberland och s. Wales, jernindustrien i
Cleveland, Staffordshire och n. England, maskin-
och skeppsbyggeriet i hela landet. Det är emellertid
långt ifrån, att det fredligare förfaringssättet
upptagits af eller lyckats i den engelska industrien
i allmänhet. Icke blott brister i sjelfva nämndernas
organisation, utan äfven bristande insigt och
benägenhet hos parterna att underkasta sig den
nya ordningen, särskildt arbetsgifvarnas ovilja att
uppgifva den forna patriarkaliska ståndpunkten och på
jämlik fot förhandla med arbetarnas representanter,
det ofta öfvervägande antalet icke organiserade
såväl arbetsgifvare som arbetare, på hvilka de
resp. föreningarna utöfva endast ringa inflytande,
bristande disciplin inom föreningarna sjelfva – allt
detta bereder alltjämt strejkerna en icke helt och
hållet ofruktbar jordmån äfven i England.
I Förenta staterna, der utvecklingsgången mest
närmat sig den engelska, och der icke blott privata,
utan äfven statliga skiljenämnder äro i verksamhet,
äro det fredliga förfarandets framsteg i sjelfva
verket tämligen obetydliga. Den koloniala bristen
på stadgade industriella förhållanden, arbetets
befintlighet på flyttande fot, icke blott från ort
till ort, utan från ett yrke till ett annat, de många
för hvarandra främmande arbetarenationaliteterna
m. m. hindra arbetareföreningarna att uppnå samma
betydelse som i England. Arbetsinställelserna florera;
de i strejker indragna arbetarnas antal har från
1881 till 1886 vuxit med 286,4 proc. Af detta
antal tillhörde 19,5 proc. bergs-, 14,6 metall-,
9,6 transport-, 7,5 byggnads-, 7,3 tobaks- och 5,6
beklädnadsindustrien. – Den europeiska kontinenten
företer ännu ogynsammare förhållanden; der återstå
ännu åtskilliga faser att genomlöpa. En först sent
medgifven koalitionsfrihet, för hvars realiserande,
särskildt i Tyskland och Österrike, myndigheternas
farhågor för socialistiskt inflytande lägga hinder
i vägen; de olika arbetarepartiernas inbördes kamp;
öfvervägande husindustrielt och qvinligt arbete i
vissa yrken; bristande enhet i språkligt afseende
och saknaden af koncentrerande fabriker (Schweiz)
m. m. hafva hittills qvarhållit fackföreningarna
på ett i allmänhet primitivt stadium. Mot
arbetsgifvarna, står
sålunda ingen jämbördig makt; för arbetarnas mer eller
mindre tillfälliga sammanslutningar är motparten
oftast icke villig att gifva efter eller ens att
ingå i förhandlingar med desamma. Spåren till ett
förlikningsförfarande på enskild väg äro ytterst
sparsamma (t. ex. hos de starkt organiserade tyske
och österrikiske boktryckarna, de tyske skomakarna,
i åtskilliga industrier i Paris, i Mariemonts
kolverk m. fl. ställen i
Belgien, i sidenindustrien i Como). Bland statliga
åtgöranden märkes en belgisk lag af 1887 om
»uppsigtsråd för industri och arbete»; en och annan
»gewerbliches schiedsgericht» (domstol för egentliga
rättstvister arbetsgifvare och arbetare emellan) i
Tyskland (t. ex. i Leipzig) har äfven med framgång
förebyggt strejker. Kejsar Vilhelm II:s skrifvelse af
4 Febr. 1890 afsåg likaledes att på förhandlingsväg
parterna emellan och med statliga myndigheters biträde
söka vidmakthålla den sociala freden, hvilket också
fick uttryck i lagen af d. 29 Juli s. å. På det
hela taget har strejkrörelsen likväl ostördt fått
utveckla sig. Mera betydande strejker hafva under
senare tider förekommit i Tyskland i boktryckeri-,
tobaks-, byggnads-, metall-, snickeri-, skomakeri-,
skeppsbyggnads- och kolgrufveindustrierna (Waldenburg
1869–70, Essen 1872 och i synnerhet Westfalen,
Rhenprov. och Schlesien 1889); i Österrike i
bergs-, glas-, textil-, spårvägs- och i synnerhet
boktryckerinäringarna, i Frankrike (1874–85) i
textil- (39 proc.), mineral- och metall-, särskildt
kolgrufvorna (17), byggnads- (15), läder- och skinn-
(6), beklädnads- (5) och jordarbetareindustrierna
(2); i Belgien i de flesta industrier, i synnerhet
kolgrufvorna (redan på 1860-talet, flere gånger
under 1870-talet och särskildt intensivt 1885–89);
i Italien i ylleväfveriet (i och omkring Biella) och
i jordbruksnäringen. Jämförelsevis mindre hemsökta
hafva hittills Schweiz, Nederländerna och de nordiska
landen varit. Jfr art. »Arbeitseinstellungen» i
»Handwörterbuch der staatswissenschaften» (1890)
och A. Raphael, »Arbetsgifvare och arbetare»
(1888). Rphl.
Strelasundet. Se Stralsund 2.
Streling, Johan, lärd, född 1693, blef 1725 filos.
magister i Lund och 1731 rektor i Vexiö. Prestvigd
1741, fick han till prebende Vederslöfs pastorat
och blef prost i Norrvidinge kontrakt samt erhöll
1771 professors titel. Död 1773. S. är bekant genom
sin Grammatica latina (1754, flere uppl., den sista
1850), den första på svenska författade latinska
grammatika.
Strelitz. Se Neu-Strelitz.
Strelna, kejserligt ryskt lustslott, 20 km. v. om
Petersburg, vid Finska viken. Slottet uppfördes 1711
efter mönster af slottet i Versailles. I anläggandet
af parken tog Peter den store sjelf del.
Streltzer (af R. strjeletz, skytt), en del af
Rysslands stridsmakt. Denna kår uppsattes af
Ivan Vasiljevitj 1551 såsom tsarens lifvakt. Den
rekryterades genom värfning på lifstid bland fria män
eller bland strelts-söner samt indelades i »sotnjer»
och »prikaser» eller »polks». Största delen var
förlagd till Moskva och utgjordes af infanteri,
men äfven något kavalleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
