Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strongyloidea, zool., en familj tillhörande ordn. Nematoder (trådmaskar) - Strongylus. Se Strongyloidea - Strontian, kem. Se Strontium - Strontianit, miner. - Strontium, kem., ett af Klaproth 1793 upptäckt metalliskt grundämne - Strophanthus DC., bot. farmak., ett slägte af små träd eller klättrande buskar (»lianer») - Strophulus ruber, med., benämnes ett hos dibarn förekommande utslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
familj hörande maskarna utmärka sig företrädesvis
derigenom att bakre kroppsänden hos hannen är
försedd med en hinnartad skärm- eller klocklik,
med ett vexlande antal papiller kantad utvidgning,
som omgifver kloaköppningen och tjenar till
vidfästningsapparat under parningen. Till denna familj
hör en af menniskans farligaste parasiter, Dockmius
duodenalis, hvilken lefver i menniskans tunntarm, der
den fäster sig och suger blod. Särskildt i Nillanden
förekommer den allmänt och åstadkommer en sjukdom,
bekant under namnet den egyptiska klorosen. Äggen
utvecklas i det fria utom menniskokroppen,
sannolikt i fuktig jord och i dypölar, hvarest
ungen lefver någon tid. Sedan ungen omgifvits med
en kapsel, införes den i menniskans tarmkanal med
dricksvattnet. – Palissadmasken, Strongylus armatus,
bär en krans af chitinspetsar å munkanten och
förekommer allmänt i hästens blind- och groftarm. På
ett tidigare utvecklingsstadium förer den ett fritt
lefnadssätt och öfverföres sannolikt med dricksvattnet
i hästen, hos hvilken den till en början lefver i
vissa pulsådror, hvilka genom denna parasits inverkan
undergå betydliga sjukliga förändringar (Anevrysma);
senare kommer den in i tarmkanalen, der den uppnår
könsmognad. Andra Strongylus-arter lefva parasitiskt
i flere af våra husdjur, såsom den farliga S. filaria
i fårets lungor. L-e.
Strongylus. Se Strongyloidea.
Strontian kem. Se Strontium.
Strontianit, miner., ett mineral (= Sr O.CO2),
som kristalliserar i rombiska systemet, men liksom
whiterit och aragonit med hexagonal habitus. Det
är i allmänhet färglöst, stundom grågrönt eller
gulaktigt, genomlysande, smälter för blåsrör i
tunn kant, sväller, lyser starkt och färgar lågan
röd. Hårdhet = 3,5. Egentl. v. = 3,6–3,8. Löses
af saltsyra. Användes för framställning af
strontiumpreparat och förekommer vid Freiberg, Harz,
Westfalen, Salzburg och Strontian i Skotland, der
mineralet först fanns.
Ant. Sj.
Strontium, kem., ett af Klaproth 1793 upptäckt
metalliskt grundämne, som erhållit sitt namn af byn
Strontian i Skotland, der dess karbonat och sulfat
anträffades som mineral. Strontium hör till de
alkaliska jordmetallerna samt liknar dels kalcium,
dels barium. Metallen, som blifvit framställd
genom elektrolys af smältande klorstrontium,
är gulaktig och syrsättes mycket lätt. Dess
egentliga vigt är 2,542, och dess atomvigt (Sr)
är 87, eller nära medeltalet mellan kalciums och
bariums atomvigter. Strontiumoxid, SrO, kallas
strontian eller strontianjord och ger med vatten
ett svårlösligt hydrat, som är en mycket stark
bas. Strontiums salter äro färglösa eller hvita,
men färga lågan karminröd, hvarför strontiumnitrat
användes i fyrverkerikonsten. P. T. C.
Strophanthus DC. (af Grek. strofos, vridet
l. flätadt band, och anthos, blomma), bot. farmak.,
ett slägte af små träd eller klättrande buskar
(»lianer»), hörande till nat. fam. Apocyneae
Juss., kl. Pentandria L. Bladen äro motsatta,
fjädernerviga. Blommorna sitta i toppställda knippen,
ofta tätt sammandragna; blomkronorna, hvilkas färg
vexlar mellan hvitt, gulaktigt, brandgult, rödt och
purpur, hafva trattlik form, med pipens svalg till
en del slutet af fjäll och brämet deladt i långa,
franslika flikar. Frukten består af 2 fröhylsor med
en mängd frön, försedda med långskaftadt, pensellikt
fröhår. Detta slägte står nära intill vår bekanta
»rosenlager» (Nerium Oleander L.) samt det tropiska
slägtet Wrigthia R. Br., hvars frön rätt mycket
likna S.-fröna, när fröhåret är borttaget. Man
känner inemot 20 arter, af hvilka en tillhör södra
Afrika, men de öfriga de tropiska delarna af denna
kontinent och några dessutom förekomma i Asiens
varmaste delar. Tre eller fyra arter hafva på
senare tider ådragit sig en stor och, såsom det
synes, välförtjent uppmärksamhet, emedan af dem
erhålles ett för vissa fall af hjertsjukdom värderikt
läkemedel. En af dessa arter, S. Kombi, beskrifves
såsom en lian, hvars stam är omkr. 10 cm. i tvärlinie,
med skroflig bark och blekgula blommor. Frukterna äro
omkr. 15 cm. långa och 5 cm. i tvärlinie å midten,
afsmalnande åt båda ändar. En annan art, S. hispidus
DC., från Vest-Afrika. har sträfhåriga blad och nästan
jämnbreda fröhylsor af omkr. 30 cm. längd och endast
1,5 cm. tjocklek. En tredje art, S. minor, uppgifves
jämte de nämnda lemna droghandelns semina strophanthi
(S.-frön). Dessa äro hos S. hispidus ungefär 15–18
mm. långa och omkr. 4 mm. breda, lansettlika, med
ena sidan plan och den andra försedd med en längs
midten löpande list, som fortsättes i det fjäderlika,
glänsande fröhårets långa skaft. Hela fröet är
sidenglänsande af en fin, hvitaktig hårighet. Hos
S. Kombi äro fröna brungröna och icke så rikt
hårbeklädda. Af dessa frön bereda infödingarna,
sedan de noga aflägsnat fröhåren, ett slags extrakt,
som smörjes på pilspetsarna och som, infördt i ett
djurs kropp, fäller det dödt till marken derigenom
att hjertat stannar i sammandragningstillstånd, innan
djuret hunnit springa 100 steg – uppgifves det. Denna
verkan beror på en giftig glykosid, strofantin
(se d. o.), som finnes i fröna från 1,6 till 5 %. Den
olika halten af den verksamma beståndsdelen förklarar
hvarför vid försök med drogen hos menniskor resultaten
kunna utfalla ganska olika. Hälst böra användas de
brungröna fröna af S. Kombi, hvilka äro kraftigare än
de hvithåriga, sidenglänsande. De användas i form af
tinktur (1: 20), beredd med koncentrerad sprit. Af
denna svagt gulgröna tinktur gifvas 5–10 droppar i
vatten 3–4 gånger om dagen (icke öfver 50 droppar på
dygnet) mot vissa funktionella rubbningar i
hjertverksamheten, hvilka icke bero på organiska fel, i
hvilka fall Digitalis är bättre. S. skänker lindring
mot den andnöd, som följer af inverkan på hjertat
af öfveransträngning, tobaks- och alkoholmissbruk.
O. T. S.
Strophulus ruber, med., benämnes ett hos dibarn
förekommande utslag, bestående af små röda papler af
mindre än ett knappnålshufvuds storlek, med röda,
släta, små fläckar emellan. Det synes ibland stå
i samband med rubbningar i matsmältningsorganens
verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
