Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stropp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Matilda för sitt dåliga rykte, vann han också hennes
ynnest, dels som läkare för henne och
kronprinsen (Fredrik VI), dels som mellanhand mellan henne
och konungen. I Maj 1770 blef S. konferensråd,
föreläsare hos konungen och kabinettssekreterare
hos drottningen. Ungefär vid samma tid knöts
det brottsliga förhållande mellan honom och den
sistnämnda, hvilket blef så ödesdigert för dem
bägge. Under sommarens lopp undanträngde S. konungens
förre gunstling grefve Holck och fick i hans ställe
sin vän Brandt insatt som konungens ständige
umgängesvän. Han lyckades äfven att få Rantzau
tillbakakallad till hofvet och störtade med hans
hjelp d. 13 Sept. 1770 dåv. premierministern grefve
H. J. E. Bernstorff. Kort förut (d. 4 Sept.) hade
S. utverkat en kabinettsorder om afskaffandet af
censuren och införandet af oinskränkt tryckfrihet,
hvilken orders kungörande väckte uppmärksamhet öfver
hela Europa samt förskaffade konungen en offentlig
tacksägelse af Voltaire. Dermed börjades S:s styrelse,
som varade i 16 månader och satte en stark prägel på
utvecklingen i Danmark. Väl lät S. geheimekonseljen
bestå till d. 27 Dec. 1770 och nöjde sig med att
som »maître des requêtes» föredraga dess förslag
inför konungen, men dess makt var bruten, och efter
dess upplösning infördes en kabinettsregering,
såsom bäst öfverensstämmande med konungens
envälde; i allt utfärdades 600 kabinettsorder
under nämnda tidrymd. Slutligen blef S. d. 14 Juli
1771 utnämnd till geheimekabinettsminister, med
fullmakt att utfärda kabinettsorder under kungligt
sigill och utan konungens personliga underskrift,
så att han i sjelfva verket blef enväldig. En vecka
förut hade prinsessan Lovisa Augusta blifvit född,
allmänt ansedd som frukten af hans förbindelse
med drottningen, och en vecka derefter blef S.,
tillika med Brandt, upphöjd till grefve. Emellertid
hade en stark ovilja mot S. väckts bland folket;
dels förargade man sig öfver att intet gjordes för
att dölja nyssnämnda förhållande, dels upprördes
man öfver den godtycklighet, hvarmed reformerna
genomfördes, och den ringaktning, som visades för
folkets språk (alla skrifvelser till och från konungen
voro atfattade på tyska), sedvänjor och meningar. Den
tryckfrihet, som S. hade genomfört, blef ett mäktigt
vapen mot honom sjelf; de bittraste angrepp och de
hatfullaste beskyllningar utslungades emot honom,
så att han d. 7 Okt. 1771 åter nödgades inskränka
den. Misstankar närdes om att S. ej allenast bedrog,
utan äfven misshandlade konungen och att han hyste
planer om att afsätta honom och göra drottningen
till regentinna; äfven den enkla och stränga
uppfostran, som kronprinsen efter rousseauskt
mönster erhöll, uttyddes som en misshandling
o. s. v. Då S. dessutom vid flere tillfällen,
särskildt då lifgardet julaftonen 1771 motsatte
sig sin upplösning som särskild kår, hade visat sig
rådvill och svag, stiftades en sammansvärjning mot
honom mellan enkedrottningen Juliana Maria, hennes
son arfprinsen Fredrik, O. Guldberg, grefve Rantzau,
som kände sig tillbakasatt, Beringskjold och ett
par officerare. Efter en hofbal
natten emellan d. 16 och d. 17 Jan. 1772 blef
S. fängslad af öfverste Köller, och konungen, som af
de sammansvurne skrämdes upp ur sömnen, underskref
viljelös order om att fängsla drottningen, S. och
dennes vänner, främst Brandt. En kommission tillsattes
för att döma den fallne statsmannen, och d. 25
April blefvo S. och Brandt som majestätsförbrytare –
S. närmast för den kränkning af kongeloven, som hans
utnämning till kabinettsminister innebar – dömda
förlustiga lif, ära och gods. Proceduren med S. var
lika hatfull som domen var skoningslös och utförandet
skyndsamt. Den 27 April underskref konungen domen,
och följande dag försiggick afrättningen (liken
lades på stegel och hjul); konungen skref någon
tid derefter till kommendanten på kastellet om att
föra S. ut ur landet. S. hade ett vackert yttre och
ett vinnande väsende, men var fåfäng, hersklysten
och hade utomordentligt stort sjelfförtroende;
han hyste ingen verklig kärlek till drottningen,
då hon deremot var mycket intagen i honom, och såg
i sitt förhållande till henne blott ett medel att
stärka sin makt och genomdrifva sina idéer. Han hade
visserligen många sunda tankar och stor fördomsfrihet
med hänsyn till stats- och samfundsförhållanden,
men han saknade djupare insigt och företog sina
reformer utan synnerliga förberedelser, stundom
blott af lust för nyheter. Han försökte införa
större ordning och enkelhet i förvaltningen,
införde den departementalastyrelsen i stället för
den kollegiala och ville skarpare begränsa området
för hvarje särskild förvaltningsgren; han upprättade
sålunda ett eget utrikesdepartement (förr förbundet
med det tyska, kansliet för hertigdömena) och samlade
alla finanssaker under ett nytt finanskollegium,
liksom statens alla inkomster indrogos i denna samma
statskassa. Höjesteret fick större sjelfständighet;
de många särskilda domstolarna i hufvudstaden
samlades till en enda hof- og stadsret; tortyren
afskaffades, och strafflagarna mildrades, under
det att bruket af den kungliga benådningsrätten
inskränktes. S. började vidare upphäfva adelns
privilegier och sökte inskränka det missbruk, som
drefs med titel- och rangväsendet. Han indrog en
del kyrkliga helgdagar, tillät äktenskap i dittills
förbjudna slägtled och sökte få bort den skamfläck
lagen satte på oäkta barn. Bondeståndets frigörelse
förbereddes genom laglig begränsning af hofveriet,
och flere steg i den riktningen tillämnades. Planer
hystes om skolväsendets ombildande, om nya statuter
för universitetet och om upprättandet af ett eget
universitet för Norge (i Kristianssand). Betecknande
var ringaktningen för gamla bruk och föreställningar
samt för gällande rättigheter: den förra hofetiketten
slappades, och umgängesformerna blefvo friare;
Köpenhamns kommunala ordning upphäfdes i öppen
strid mot stadens privilegier från 1660: många högre
ämbetsmän afskedades alldeles godtyckligt, pensioner
indrogos o. s. v. Emedan S. i många hänseenden var
före sin tid, kränkte han folket till och med genom
sådana reformer, som en senare tid åter upptog,
efter att de af hans närmaste efterträdare (Guldberg)
afskaffats. Det förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
