Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stropp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphjelpandet af fabriker medelst statsunderstöd afskaffade S.,
men den sparsamhet, som gaf sig uttryck i hästgardets
afskaffande, afstannandet af Marmorkyrkans byggande
o. d., uppvägdes af det slöseri, som hofvets fester
och förlustelser medförde, och upprättandet af
nummerlotteriet för anskaffande af nya inkomster
var särdeles olyckligt. I sin utrikesstyrelse sökte
S. göra Danmark mer oafhängigt af Ryssland och
ville särskildt icke understödja dess inblandning i
Sveriges inre förhållanden i afsigt att bibehålla
frihetstidens styrelsesätt. – 2. Karl August S.,
f. 1735, äldre broder till den föregående, blef
1757 professor i matematik vid riddareakademien i
Liegnitz och kallades 1769 till Köpenhamn, der han
blef justitieråd och medlem af finanskollegiet. Efter
broderns fall återgick han till sin förra ställning,
blef 1777 direktör för ett bankkontor i Elbing och
1782 för det preussiska »Seehandlung». 1789 blef han
adlad och 1791 statsminister och chef för preussiska
tullväsendet. Död 1804. E. Ebg.
Struer, dansk lastageplats i Ringkjöbings
amt, vid Limfjorden (Venö bukt). 2,207
innev. (1890). Ändstation på den jylländska tvärbanan
(från Århus öfver Viborg) och utgångspunkt för den
jylländska vestbanan. Sedan 1852 går en jernbana från
S. till Oddesund, med ångfärja till Thy. År 1733
blef S. som lastageplats lagd under Holstebro, 15
km. längre söderut; i senare tider har S. uppblomstrat
mycket. Ostronfiske. E. Ebg.
Strug, sjöv., ett slags primitiv farkost, som
begagnas på de ryska floderna för att från det
inre af landet föra salt till Nisjnij Novgorod och
hampa till Petersburg. Strugen, som är omkr. 35
m. lång, flatbottnad och utan mast, framföres med
stakar. När lasten är såld, försäljes strugen,
emedan det skulle vara alltför svårt att emot
strömmen föra densamma tillbaka uppför floden. Detta
slags farkost kallas äfven lodja.
R. N.
Struggle for existence [strö’ggl får egsi’stens]
l. struggle of life [-åvv läjf], Eng. Se Kampen
för tillvaron.
Struket korn. Se Förlikning.
Struktur (Lat. structura), byggnadssätt, i
allmänhet det sätt, hvarpå olikartade beståndsdelar
blifvit sammanfogade till ett helt. I geologien
menas dermed en bergarts inre beskaffenhet med
afseende på beståndsdelarnas form, storlek och
anordning. Stundom göres skilnad på struktur och
textur, med hvilket senare ord man förstår en
bergarts genom beståndsdelarnas form och storlek
frambragta gry. Kristallinisk säges strukturen vara,
när bergarten är sammansatt af kristallindivider,
mer eller mindre fullständigt utvecklade. Klastisk
struktur säges en bergart hafva, som är sammansatt
af brottstycken af andra bergarter (konglomerat-,
breccia-, sandstens-struktur m. fl.). Kornig
struktur uppkommer, när bergarten är sammansatt
af bestämda, från hvarandra tydligt urskiljbara
korn. En särskild form af kornig struktur kallas
oolitisk (»romstens»-)struktur. I denna utgöras
mineralbeståndsdelarna af klotrunda, tätt liggande
korn. Jfr Kalksten och Oolit. Man urskiljer dervid
kristalliniskt kornig
och klastiskt kornig struktur eller
sandstensstruktur. Tät struktur uppstår, när de särskilda
mineralbeståndsdelarna ej kunna urskiljas med blotta
ögat, porfyrstruktur när i en tät eller finkornig
massa större mineralindivider finnas urskilda,
mandelstensstruktur när en tät eller finkornig
bergartsmassa innehåller körtlar af en främmande
mineralsubstans. Massformig säges strukturen
vara, när beståndsdelarna äro lika anordnade i
alla riktningar; skiktad eller lagerformig, när
bergarten består af vexlande lager af olikartadt eller
olikfärgadt material; skiffrig, när bergarten är lätt
klyfbar i en riktning. Ofullkomlig skifferstruktur i
kristalliniska bergarter kallas flasrig struktur. De
skiktade och skiffriga strukturformerna kallas ofta
med ett gemensamt namn parallelstruktur.
Strukturformel, kem. Se Rationel 3.
Struma, Lat. (Fr. goître, hvilken benämning är
lånad af flere språk), patol. Detta ord betecknade
ursprungligen ansvällda lymfkörtlar, hvar som
hälst i kroppen, men synnerligast å halsen eller
hvad som i senare latin kallades scrophulae. Nu
menas dermed uteslutande kronisk ansvällning och
förstoring af sköldkörteln (glandula thyreoidea),
belägen på framsidan af halsen, öfver luftstrupen
och straxt ofvan bröstbenet. Denna förstoring af
sköldkörteln visar sig under olika former, anatomiskt
skiljbara. Virchow har uppställt 3 slag af struma:
follikulär, fibrös och vaskulär. Det första slaget,
det follikulära, visar sig mest under bilden af
en eller flere mjuka, fluktuerande knölar, hvilka i
sitt inre visa en gråröd färg och bestå af alltför
riklig bildning (hyperplasi) af körtelväfnadens
vanliga follikulära element (S. hyperplastica
l. S. hypertrophica follicularis). Denna bildning är
efter regeln omgifven af en tjock bindväfskapsel,
som kan utskalas. Det andra slaget, det fibrösa
(S. fibrosa), utgöres af hårda, fasta, fibrösa knölar,
som vid genomsnitt visa ett blåaktigt eller nästan
hvitt utseende. I det tredje slaget, det vaskulära
(S. vascularis), är det antingen artererna, som äro
abnormt utvecklade, eller, hvilket är vanligare,
venerna, som bilda buktiga strängar, t. o. m. hålrum
(S. varicosa), i körtelväfnaden, och icke sällan visar
sig denna utvidgning af de veriösa kärlen såsom
slingrande, blåaktiga, grofva strängar å körtelns
yta. I den follikulära formen finnes ofta en aflagring
af kolloid-substans (geléliknande bildning), som kan
antingen qvarstå, såsom i S. colloides, eller genom
fettförvandling absorberas, då säckar eller cystor
fyllda med en vätska (S. cystica) uppstå. De olika
formerna kunna samtidigt finnas i s. k. mångrummig
struma, (S. multilocularis), och ibland uppträder
kalkafsättning i kärlens och cystornas väggar,
liknande hårda benskållor (S. ossea). Dessa former
af struma benämndes förr »godartade», till skilnad
från de »elakartade» former, der kräfta (karcinom)
eller förstörande nybildningar uppträda i sköldkörteln
och gripa öfver i angränsande organs väfnader samt
äfven uppträda med afsättningar i andra körtlar, i
synnerhet lymfkörtlarna. Rörande uppkomsten af struma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
