- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
779-780

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sträng ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sysselsatt till år 1832. Sedan han 1825
på egen bekostnad inrättat en läroanstalt för
skogshushållare, förordnades han 1828 till direktör
för det statens skogsinstitut, som då stiftades
på hans förslag; 1830 blef han tillika styresman
öfver ekplanteringarna i riket. Med samvetsgrannt
nit skötte han sina åligganden till 1850, då han
tog afsked från intendentsbefattningen, och 1854,
då han lemnade chefsplatsen vid Skogsinstitutet. Af
yttre belöningar erhöll han hofjägmästaretiteln
1820, adelskap 1833 och kallelse till ledamot af
Vetenskapsakademien 1838. Död på Djurgården vid
Stockholm d. 24 Okt. 1856. S., som kraftigt verkade
för allmänt väl genom sitt ordnande af den för Sverige
så vigtiga skogshushållningen, gjorde sig särskildt
värd tacksam hågkomst genom sina förtjenster om
Stockholms Djurgård, hvilken han omdanade från en
vildmark till en storartad och välvårdad park. Af
S:s värderika skrifter i skogs- och jagtväsendet må
nämnas: Förslag till en förbättrad skogshushållning
i Sverige
(1822; 4:de uppl., med titel: Handbok för
skogshushållare,
1846), Skogs- och jagtarkiv för
Sverige
(1832), Enkla reglor för skogars skötsel
(1839) och Svenska foglarna .... ett repertorium
för jägare och jagtälskare
(s. å.).

Strömafbrytare. Se Blixthjul.

Ström-andslägtet, zool. Se Dykänder.

Ström-ankare, sjöv. Se Ankare 1.

Strömbacka, bruksegendom i Bjuråkers socken,
Gefleborgs län, n. om sjön Norra Dellen, är med
jernbruk, såg, qvarn samt underlydande såg vid
Friggesund och underlydande hemman i närbelägna
socknar taxerad till 445,900 kr. S. samt
Hedvigsfors bruk och Movikens masugn bilda de
s. k. Strömbackaverken och tillhöra »Aktiebolaget
Iggesunds bruk» (se Iggesund). Genom
ångbåt öfver Dellarna och jernväg står bruket
i förbindelse med lastageplatsen Håsta redd vid
Hudiksvall. Poststation finnes på platsen. Strömbacka
anlades 1742 af bergmästaren Dan. Ahlbom. Dennes
svärfar, grosshandlaren P. Strömbeck i Gefle sålde
1756 det efter honom uppkallade bruket till dåv.
assessorn, sedermera landshöfdingen P. A. Örnsköld,
hvilken derå verkställde betydande utvidgningar. Efter
att flere gånger hafva bytt egare köptes S. 1827
af frih. P. A. Tamm på Österby. Genom skogsköp,
odlingar och en rationel bruksdrift, som dock sedan
fått vika för en större trävarurörelse, höjde denne
egendomens värde. Han uppförde äfven Friggesunds såg
och inköpte Hedvigsfors 1831. Nu eges S. af ett bolag,
som stadfästes 1876 och hufvudsakligen utgöres af
hans barnbarn.

Strömberg, Adam Teodor, vitter författare, föddes d. 5
Juni 1820 i Strengnäs, der fadern var lektor. Han blef
student i Upsala 1839, men hindrades af medellöshet
att omedelbart börja den akademiska kursen och måste
försörja sig som informator. Hans egentliga studenttid
sammanföll med den i många hänseenden betydelsefulla
perioden vid Upsala universitet 1843–48. Det politiska
lif, som hos den tidens ungdom gjorde sig mäktigt
gällande, hänförde äfven honom. Inom nationslifvet
hördes hans röst gerna, och äfven vid flere
offentliga tillfällen fann han ord för den rätta
stämningen. Detta förde honom i beröring med
A. N. Sundberg, B. E. Malmström, C. J. Bergman,
J. Nybom, P. J. Petersson och andra ideelt anlagda
ynglingar, hvarjämte han ej var främmande för den
krets, der Wennerbergs odödliga studentsånger
samtidigt började ljuda. Promoverad till filosofie
magister 1848, fick han s. å. anställning vid
läroverket i Örebro, der han sedan tjenstgjorde dels
som extra lärare eller vice kollega och dels tidtals
derjämte såsom lärare i gymnastik. 1853 flyttade han
till Strengnäs som adjunkt. Prestvigd 1863, efter att
under en längre tids ledighet hafva idkat teologiska
studier i Upsala, utnämndes han redan 1864, på grund
af församlingsboarnas förtroende, till domprost och
kyrkoherde i sin födelsestad. 1880 erhöll han fullmakt
som pastor primarius i Stockholm och kyrkoherde i
Storkyrkoförsamlingen, men redan 1881 blef han biskop
i Strengnäs stift efter att hafva varit uppförd
i första förslagsrummet. Stiftets förtroende hade
han förut upprepade gånger erhållit, bl. a. genom
att utses till dess ombud vid kyrkomötena 1868,
1873 och 1878. Bland allmänna uppdrag, som S. fick,
märkas för öfrigt: uppdragen att vara landstingsman
i Södermanlands län 1865–74 och ledamot af Andra
kammaren under riksdagarna 1876–78 samt förordnandet
att vara ledamot af granskningsnämnden öfver
psalmbokskomiténs arbeten och förslag 1883–88. Vid Lunds
universitets jubelfest 1868 promoverades han till
teologie doktor. Död i Strengnäs d. 3 Maj 1889.

S. var i synnerhet på äldre dagar ganska verksam som
författare. Utom åtskilliga tal och predikningar
författade han: Invalidens saga (1852, belönt med
Svenska akademiens mindre pris 1851), skaldestycket
Holojzin (1857, belönt med Svenska akademiens mindre
pris 1856), Iakttagelser rörande skolväsendet
i Tyskland
(1862, efter en med statsanslag 1861
företagen resa), Geografisk-ethnografisk läro-
och läsebok för skolor och vetgirig allmoge
(1865),
Om församlingen och dess lifsyttringar (1873),
Bilder och minnen från södra Mälarstranden (1878),
en minnesteckning öfver Laurentius Andreae (1879),
Andeliga sånger (1883), en minnesskrift öfver Martin
Luther
(s. å.), Den heliga striden (1888) och
Baldersfesten, dramatisk tidsbild från 8:de årh. (s. å.). –
Hans ståndpunkt i kyrkliga och politiska frågor var
i allmänhet konservativ, i den mening nämligen, att
hvad som utvecklat sig å ena sidan ur sannt kyrklig
tradition och å den andra ur vårt folks historia var
honom kärare än det nya och opröfvade.

Strömberg, Hans Jakob, arkitekt, f. i Strömstad
1821, blef student i Lund 1839, men egnade sig
hufvudsakligen åt byggnadskonsten under ledning af
Brunius. Med 1848, då hans ritningar till akademiska
föreningens hus
derstädes antogos, framträdde han
på en gång ur sin obemärkthet. Byggnaden var ett
lyckadt försök att tillämpa Brunius’ älsklingsidé,
den romanska stilens återupplifvande och tillämpning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free