- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
785-786

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sträng ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(»böckling»), för inläggning till kryddsill, i olja à
la sardin o. s. v. Införseln af färsk strömming till
Stockholm och andra städer vid kusten är ej obetydlig
och uppgår för Stockholm till ett värde af 150 till
200 tusen kronor årligen.

Strömmingsfiske, som på sin tid hade en väsentlig
andel i Norrlandskustens kolonisation, utgör ännu i
dag en vigtig näringsgren för kustbefolkningen långs
hela svenska Östersjökusten. Det drifves under hela
den blidare delen af året från slutet af April till
in uti Oktober, men med olika begynnelsetider vid
olika delar af den långa kuststräckan, så att fisket
börjar senare och slutar tidigare, ju längre, norrut
man kommer. På några ställen, såsom i Stockholms och
Östergötlands skärgårdar, idkas dock strömmingsfiske
äfven vintertiden genom notdragning under isen. Vid de
öppna kusterna i södra Sverige fiskas hufvudsakligen
med drifgarn i öppna hafvet, ej sällan flere mil från
land; endast vår och höst fastsättas garnen. Vid
den öfriga, af skärgården omgifna kuststräckan
har detta fiskesätt, trots flere försök att införa
detsamma, ej lyckats vinna utbredning. Fisket efter
strömming sker derstädes dels med notar, i de inre
vikarna, dels med garn – i mellersta och norra
Sverige kallade »skötar» – hvilka, utsatta i rad,
förankras vid bottnen och begagnas såväl inne i
skärgården som ute på grunden i hafsbandet. I Norrland
begagnas numera flerestädes ett slags mycket djupa
strömmingsgarn, s. k. »djupskötar» eller »krokskötar»,
vanligen utsatta så, att yttersta garnet bildar en
bukt eller vinkel (krok) mot de öfriga. På några
ställen i Norrland begagnas äfven ett slags stora
ryssjor. Fiskarena vistas under fisketiden vid vissa
af ålder kända »fiskeskär» eller »fiskehamnar», af
hvilka några mellan fisketiderna äro obebodda. På
en del sådana fiskeplatser i Norrland finnas af
ålder särskilda kapell uppförda, hvarest gudstjenst
hålles af fiskarena sjelfva samt ett par gånger
under sommaren af ortens presterskap. Östersjösillen
l. strömmingen uppträder ej i så oerhörda massor som
t. ex. sillen vid Bohuskusten, men den långs hela
landets östkust årligen uppfiskade qvantiteten är i
alla fall ganska betydlig. Samlade uppgifter härom,
hvarpå någon säker medeltalsberäkning skulle kunna
grundas, förefinnas ännu icke. Man har beräknat värdet
af strömmingsfångsten långs hela kusten till omkring
tre millioner kronor. Antages medelvärdet till två
och en half millioner kronor årligen, så är detta
säkerligen ej för högt beräknadt. I södra Sverige
säljes största delen af fångsten i färskt tillstånd,
norrut öfvervägande såsom saltad. Någon nämnvärd
export eger icke rum, utan förbrukas fångsten inom
landet. Jfr Sillfiske och Sillslägtet. R. L.

Strömmätare l. hydrotakometer kallas ett instrument,
hvarmed man uppmäter hastigheten hos ett rinnande
vatten, t. ex. i en flod, ett sund. De under alla
omständigheter säkraste och bästa instrument af
detta slag äro de efter sin uppfinnare benämnda
»Woltmannska vingarna», hvarmed strömhastigheten på
hvilket ställe som hälst i strömmen kan uppmätas,
utom i sjelfva
vattenytan och på bottnen. Apparaten består af ett antal
vingar, fästa i änden af en lättrörlig axel. En mindre
del af denna axel är gängad till en »skruf utan ände»,
som ingriper i ett räkneverk. Vingarna sitta, såsom
väderqvarns vingar, något snedt emot axeln. Hela
denna rörliga del af apparaten är vridbar omkring
en gröfre axel, hvilken ställer sig vertikalt, när
apparaten nedsänkes i vattnet. Ett styre, i fast
förening med apparatens rörliga del och parallelt
med de båda axlarne, inriktas härvid af strömmen
så, att den finare axeln ställer sig parallelt
med strömriktningen. Räkneverket kan genom en
lina ofvanifrån utlösas från och tillkopplas till
vingarna. Observatören kan således efter behag
börja iakttagelsen, när apparaten kommit i jämn
gång, och afbryta den efter viss tid, efter 1,
5, 10 minuter eller när han anser lämpligast. En
af kommendör Arwidsson konstruerad strömmätare,
som för öfrigt är af helt annan konstruktion,
grundar sig likaledes derpå att strömmen drifver
omkring vingar. Dessutom har man en mängd dylika
instrument, hvilka grunda sig på andra principer:
strömqvadranten l. den hydrometriska pendeln,
Pitotska röret, Brünings takometer m. fl. Alla dessa
apparater måste vid användning hafva ett fixt läge,
hvadan observationen bör ske från förankrad båt eller
fartyg. Man har äfven en annan metod att bestämma
strömhastigheten, nämligen genom flottörer, som
följa med strömmen, och hvilkas successiva lägen
kunna noggrant bestämmas genom de riktningar, i
hvilka de synas från land eller från en förankrad
båt. Såsom flottör kan man begagna ett ihåligt,
med botten och lock försedt bleckrör, fyldt med små
metallkulor, för att det skall sjunka så djupt, att
endast öfversta delen skjuter upp ur vattnet (Cabeos
staf), eller ett par genom en tråd förenade ihåliga
metallkulor, hvilka fyllas med vatten jämt så mycket,
att den ena simmar på ytan, men den andra håller sig
nedsänkt till ett bestämdt djup. För samma ändamål
har man äfven användt den vanliga loggen (se d. o.).
R. R.

Strömparterren, ett för sin utomordentligt vackra
belägenhet bekant förlustelseställe i Stockholm,
på Helgeandsholmen, öster om och nedanför
Norrbro. Det anlades 1831 af öfverståthållaren
frih. Sprengtporten, stadsarkitekten, öfverstelöjtnant
Lidströmer och trädgårdsmästaren, direktör
Lundström. Hof konditor A. C. Behrens var förste
innehafvaren af dess schweizeri.

Strömqvadrant l. hydrometrisk pendel, ett instrument
för uppmätande af hastigheten hos ett rinnande
vatten, en flod, å eller dyl. Det utgöres af en
pendelkula, som på en tråd nedhänger i vattnet,
och som af vattenströmmen föres mer eller mindre ur
lodlinien, alltefter strömmens hastighet. Af
utslagsvinkeln, som afläses på en skala, kan denna hastighet
beräknas. Instrumentet är icke synnerligen användbart.
R. R.

Strömregulator, fys., en automatiskt verkande
inrättning, som tjenar att hålla en elektrisk ström
konstant, ehuru den stapel, som frambringar honom,
vexlar i styrka. Sådana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free