Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
numera tämligen regelbundet byggda staden omgifves
af en kal, klippuppfylld trakt, som först på längre
afstånd erbjuder några naturskönheter. Stadens
område, 457 har (hvari dock vatten ingår med 44
har), är satt till 2 mantal. Taxeringsvärdet
uppgick 1889 till 2,107,700 kr., deraf 77,400
kr. för jordbruksfastighet. Innevånareantalet hade
från 1,986 år 1870 ökats till 2,296 år 1880 och
2,510 år 1890. Den förnämsta stadsmannanäringen
är sjöfart, men till väsentlig del lefver staden
på den der anlagda hafsbadanstalten, en bland de
äldsta i Sverige, begagnad redan på 1780-talet och
för hvars skull staden blifvit försedd med de vackra
planteringarna på Laholmen, på torget och långs ån. Af
offentliga byggnader må nämnas kyrkan samt det nya,
vackra societetshuset. Den utmärkta hamnen besöktes
1888 af 1,666 ankommande och afgående fartyg, som
tillsammans hade 120,463 tons drägtighet, och för
hvilka erlades 4,486,35 kr. i hamnafgifter. Stadens
egen handelsflotta utgjordes af 12 segelfartyg om
tillsammans 1,931 tons. På det i staden befintliga
sjömanshuset voro inskrifna 70 fartygsbefälhafvare
och 288 man sjöfolk. Af handlande funnos 29, med
35 biträden; handtverkarnas antal uppgick till 42,
med 74 arbetare. Endast 2 smärre fabriker funnos,
ett bryggeri och en tobaksfabrik, med tillsammans 13
arbetare och 37,000 kr. tillverkningsvärde. Stadens
tillgångar voro s. å. bokförda till 120,784 kr.,
skulderna till 76,000 kr. Undervisningsanstalter
äro ett treklassigt allmänt läroverk samt en
navigationsskola (sedan 1881). För öfrigt finnas
en sparbank samt ett afdelningskontor af Göteborgs
enskilda bank. Från tryckeri i staden utgifves
»Strömstads tidning» två gånger i veckan. – I
kyrkligt afseende annex till Skee moderförsamling,
bildar S. vid val af riksdagsman i Andra kammaren en
valkrets med städerna Uddevalla och Marstrand.
S. utgjorde fordom ett fiskeläge, Strömmen kalladt,
blef köping 1666 och erhöll stadsprivilegier
1672. Afbränd under 1676 års krig, blef staden under
Karl XII befäst med skansar och besköts hårdt, ehuru
utan framgång, 1717 af Tordenskjold. Sedermera har
staden fört ett i allmänhet obemärkt lif under en
tryckande handelskonkurrens med de bättre lottade
norska kuststäderna. Ett par större eldsvådor,
1876 och 1880, hafva medfört den fördel, att
den förut oregelbundet anlagda staden blifvit
betydligt bättre bebyggd. Badortens specialitet
är de utmärkt väl skötta gyttjebaden. Gyttjan,
som finnes endast på ett ställe i fjorden, den
s. k. Bojarkilen, utmärker sig genom sin rikhaltighet
på svafvelbunden vätgas samt genom sina lösliga
salter och mikroskopiskt fint fördelade partiklar.
A. G.
Strömstare-slägtet, Cinclus, zool., tillhör
fam. trastar (Turdidae), ordn. tättingar (Passeres)
inom fogelklassen. Näbben är rät, starkt hoptryckt;
näsborrarna kunna tillslutas af en hinna. Vingarna
äro korta; stjerten kort, i spetsen tvär. Ehuru
strömstaren till hela sin organisation står de
egentlige trastarna mycket nära, öfverensstämmer dock
hans lefnadssätt med vattenfoglarnas. Han vistas
ständigt vid vatten, simmar och dyker med
utmärkt färdighet och hemtar sin föda
(allehanda små vattendjur) ur samma element. 10
arter äro kända. Strömstaren l. vattenstaren
(C. aquaticus) är svartaktig med framhalsen
och bröstet hvita. Kroppslängden uppgår till 20
cm. Strömstaren, som förekommer i större delen af
Europa och i nordvestra Asien, bebor i Sverige under
sommaren företrädesvis de nordliga provinserna, medan
han om vintern träffas spridd öfver hela landet. Han
tillhör egentligen bergstrakterna, der han uppehåller
sig vid klara strömmar och forsar. Sannolikt är det
denna fogel, som gifvit upphof till den oriktiga
föreställningen, att svalorna skulle hålla sin
vintersömn på sjöbottnen. De s. k. svalor, som
vintertid blifvit uppfiskade, lära nämligen ej vara
annat än strömstarar, hvilka af en eller annan orsak
funnit sin död i vattnet. Boet, som bygges vid vatten
emellan stenklyftor, under broar o. s. v., består
invändigt af gräs och löf, medan det utvändigt är
beklädt med mossa. Det är af en rund form och har en
liten öppning på ena sidan. Äggen (4–6, rent hvita)
rufvas, och ungarna uppfödas af båda makarna. L-e.
Strömstierna, Olof, amiral, född omkr. 1660, hette
ursprungligen Knape och tillhörde en på vestkusten
och i Göteborg ansedd slägt. Han gick 1672 till sjös,
seglade först inrikes, sedan utrikes allt intill
1697. Han var en tid dels i det holländska ostindiska
kompaniets, dels i generalstaternas tjenst, i hvilken
senare han uppnådde löjtnantsgraden, förde sedan eget
skepp mellan Sverige och vestra Europa. 1698 tillbjöds
honom att ingå i fäderneslandets tjenst, men först
1700 fick han fullmakt som amiralitetskapten, sedan
han biträdt amiral Anckarstierna vid enrolleringen
af »allt i Bohus län befintligt sjömanskap». 1701 var
han med på expeditionen till Archangel såsom chef på
fregatten Marstrand. 1704 blef han chef för 1:sta
enrolleringskompaniet i Bohus län. 1709–13 dels
beskyddade han med galérer och skärbåtar bohuslänska
skärgården, dels konvojerade han handelsfartyg. 1714
blef han schoutbynacht vid Göteborgska eskadern. 1715
kryssade han med 4 fregatter i Nordsjön och tog många
priser. S. å. blef han adlad under namnet S. 1716,
då han med 13 galérer och skärbåtar skulle konvojera
transportfartyg, lastade med belägringsartilleri och
förråd till Svinesund, vardt han i Dynekil angripen af
Tordenskjold, som genom sitt mer än dubbelt starkare
artilleri lyckades förstöra den svenska flottiljen
på några fartyg när, dock först efter en mer än
fem timmars förbittrad strid. Dagen efter slaget
utnämnde Karl XII S. till vice amiral. S. förde
sedan en tid befälet öfver göteborgska eskadern och
bidrog i hög grad till att Tordenskjolds anfall på
Göteborg år 1717 blef tillbakaslaget. Sistnämnda år
blef han chef för roddargastarnas regemente (3,000
man), och 1718 ledde han afsändandet af öfver 100
fartygslaster med lifsmedel och andra förnödenheter
från Göteborg till Strömstad, hvarigenom fälttåget
mot Norge möjliggjordes. 1719 blef S. amiral och dog
1730 på Vensö i Bro socken, Bohus län. A. H-ld.
Strömsö. Se Drammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
