Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Styfkjortel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
firningen, stå i spelet. – Stå väl l. illa säges
om master, stänger, rår m. m. med afseende på fall
och läge. – Stå fullt. Se Draga. – Stå fast. Se Fast.
R. N.
Stående gods, sjöv. Se Tackling.
Stående här l. yrkes-här kallas en sådan här, som
ständigt är sammandragen till hela sin styrka. Stående
härar förekommo redan i forntidens asiatiska
riken, och under kejsaredömet blefvo de romerska
härarna stående. Under medeltiden förekommo, med
undantag till någon del af städernas trupper, inga
stående härar före de franska ordonnanskompanierna
i midten af 15:de årh. Stående härar till mindre
styrka infördes derefter småningom i alla stater,
om än större delen af härsmakten anskaffades först
vid krigets utbrott och afskedades vid dess slut. Mot
slutet af 17:de och under 18:de årh. blefvo de stående
härarna allmänna, men efter 1815 hafva de småningom
måst gifva vika för de s. k. kaderhärarna. Utom i
Nord-Amerikas Förenta stater återfinnes systemet
numera egentligen endast i England och icke ens der
i dess ursprungliga skick. Större delen af svenska
arméns stampersonal eller de indelta trupperna
utgöra en stående här i ordets fulla bemärkelse,
medan den andra delen af stammen eller de värfvade
trupperna äro att hänföra till kadersystemet, och den
stora krigsförstärkningen eller beväringen utgör en
milis. I dagligt tal benämnes ofta, men oegentligt,
äfven en enligt kadersystemet bildad här stående, på
grund deraf att dess afdelningar ständigt hafva någon
styrka samlad. Se vidare Härordning, sp. 292. C. O. N.
Stående lik. Se Lik 2.
Stående läger l. Ståndläger. Se Läger.
Stående vibrationer. Se Vibrationer.
Stå fast, sjöv. Se Fast.
Stå fullt, sjöv. Se Draga.
Ståhl, Magnus Laurentius, biografisk samlare,
född d. 14 Aug. 1761 i Norra Vram i Skåne, blef
1778 student i Lund och 1784 filos. magister samt
följande år docent i svensk vitterhet och latinsk
vältalighet derstädes. 1786 blef han rektor i Ystad
och 1792 i Kristianstad, men erhöll 1818 ständig
tjenstledighet. 1823 fick han professors titel och
utnämndes 1828 till ordenshistoriograf. S. egnade sig
åt studier af svenska lärdoms- och personalhistorien
samt utgaf Matrikel öfver ordinarie tjenstemän vid
församlingarne och läroverken i Sverige (2 del. 1810)
och Biographiske underrättelser om professorer vid
kongl. universitetet i Lund, ifrån dess inrättning
till närvarande tid (1834) äfvensom ett stort antal
minnesteckningar. Död d. 13 April 1843.
Ståhlsverd. Se Stålsvärd.
Stål. Se Jern, sp. 1138.
1. Stål, Karl (Carl), militär, författare, född i
Stockholm d. 7 Nov. 1803, blef 1821 underlöjtnant
vid ingeniörkårens fortifikationsbrigad. Åren 1828–49
var han informationsofficer på Karlberg och 1833–54
jämväl lärare å Marieberg. Efter att hafva företagit
en utrikes resa 1837–38 förordnades han 1839 till
major vid krigsakademien och några år senare till
styresman för undervisningen vid detta läroverks öfre
afdelning. I denna senare egenskap var han kraftigt
verksam för de praktiska militäröfningarnas och
den teoretiska undervisningens ändamålsenliga
ordnande samt utarbetade 1845 ett förslag till
omorganisation af krigsakademien. Han befordrades
1849 till öfverstelöjtnant och 1858 till öfverste
vid ingeniörkåren samt var tillika militärledamot
å krigskollegiets fortifikationsdepartement, tills
han 1868 nedlade sina militära befattningar. S. var
dessutom anlitad i flere andra värf. Sålunda var
han ledamot af krigshofrätten 1861–68 och ledamot i
direktionen öfver Allmänna barnhuset 1850–60 samt
ordförande i Slöjdskolans styrelse 1859–68. Han
kallades 1829 till medlem af Krigsvetenskapsakademien
och 1876 till hedersledamot (1853 ledamot)
af Landtbruksakademien. Död i Stockholm d. 5
Jan. 1884. Bland hans skrifter märkas: Utkast till
lärobok i byggnadskonsten (2 del., 1834), Lärobok i
topografien (1835), Föreläsningar i fästningsläran och
fästningskriget (1839–41) och Något om fästningar. För
medborgare af alla stånd (1845).
2. Stål, Karl (Carl), zoolog., den föregåendes son,
född d. 21 Mars 1833 på Karlbergs slott vid Stockholm,
intogs 1847 i Nya Elementarskolan i Stockholm,
men måste på grund af sjuklighet redan efter få
år lemna densamma och genom enskild undervisning
förbereda sig till studentexamen, som aflades
1853. S. tog 1857 mediko-filosofisk examen i Upsala,
men öfvergaf kort derefter på grund af svag helsa
de medicinska studierna och egnade sig helt och
hållet åt entomologiska studier, i hvilket syfte
han företog flere resor till Tyskland, Frankrike och
England äfvensom inom Sverige. I Jena promoverades
han 1859 till filosofie doktor. S. å. blef han
assistent vid riksmuseets i Stockholm entomologiska
afdelning och 1867 intendent dersammastädes med
professors titel. Det var företrädesvis ordningarna
Hemipteras och Orthopteras systematik, som S. med
mycken framgång bearbetade, och hvaröfver han
utgaf ett stort antal större och mindre skrifter,
publicerade i svenska Vetenskapsakademiens skrifter,
i »Nova acta reg. soc. scientiarum upsaliensis»
och i utländska entomologiska tidskrifter. Här
må framhållas: Hemiptera Fabriciana (Vet. Akad:s
Handlingar, 1868-69), Enumeratio Hemipterorum (ibid.,
1870–76) och Observations orthopterologiques (Bihang
till Vet. Akad:s Handl., 1875–78). Såsom intendent
bragte S. riksmuseets entomologiska afdelning,
till hvilken han äfven skänkte sina egna rikhaltiga
samlingar, derhän, att den täflar med de flesta
andra entomologiska museer. Han kallades 1869 till
ledamot af Vetenskapsakademien. Död d. 13 Juni 1878
i Stockholm. L-e.
Stålarm, Arvid Eriksson, krigare, föddes omkr. 1549
och omtalas 1571 såsom ryttmästare öfver en fana
finska ryttare. Under Johan III:s ryska krig gjorde
han sig bemärkt, steg i graderna och var sedan 1584 en
följd år Klas Flemings underbefälhafvare vid finska
flottan. Med anledning af krigshändelserna 1590, då
han deltog i det olyckliga försvaret af Ingermanland,
föll han, i likhet med Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
