Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 841-842 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stämning ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom fina siktar och lemnas i hvila, hvarunder
stärkelsen sjunker till bottnen. För att befria
stärkelsen från gluten, låter man massan lindrigt jäsa
och tvättar den sedan. Stärkelsen är ett hvitt, tungt
pulver, sammansatt af oregelbundet sferiska eller
mångkantiga korn med olika storlek. Stärkelsekorn
af potates äro 140–185, af hvete 50 och af majs 30
tusendels mm. i genomskärning. Stärkelsen har hvarken
lukt eller smak samt är olöslig i kallt vatten,
alkohol och eter. Med hett vatten ger den klister,
hvarvid en del stärkelse löses. Karakteristiskt



är, att stärkelse färgas blå af jod. Kokas stärkelse
med syror, bildas drufsocker och flere modifikationer
af dextrin, nämligen successivt erytrodextrin, som af
jod färgas röd, och α, β och γ akroo-dextrin, hvilka
ej färgas af jod. Genom inverkan af maltinfusion
ger stärkelse maltos och dextriner. Samma inverkan
har saliv. Upphettas stärkelse till 160°,
öfvergår den till dextrin. Stärkelse användes
till appretering, till beredning af dextrin och
som födoämne. Stärkelserika födoämnen äro sago,
tapioka, maniok, kassave, ris, potates m. fl.
P. T. C.

Stärkelsegummi. Se Dextrin.

Stärkelsesirup, kem., en af maltos och dextrin
bestående sirupstjock lösning, som erhålles genom
inverkan af maltinfusion på stärkelseklister
och afdunstning af lösningen. Stärkelsesirup lär
användas som tillsats till vörten vid ölbryggning.
P. T. C.

Stärkered. Se Starrkärr.

Stöcker, Christian Adolf, tysk protestantisk
teolog, född i Halberstadt d. 11 Dec. 1835,
blef 1871 divisionspredikant i Metz samt 1877
hof- och dompredikant i Berlin, men erhöll 1890
afsked från hofpredikantsbefattningen. S. är en
outtröttlig förkämpe för en social reform inom
Tyska riket och för den tyska evangeliska kyrkans
frihet och sjelfständighet. Han grundade 1878
det s. k. kristlig-sociala partiet till motvigt
mot socialdemokratien och är för öfrigt känd
genom sin agitation mot judendomen. Som medlem af
deputerade-kammaren sedan 1879 och af riksdagen sedan
1881 har han kraftigt uppträdt för en förbättring
af arbetarnas lefnadsvilkor. S. är en framstående
talare. En samling af hans tal och uppsatser har
utkommit under titeln Christlich-sozial (1888).

Stöckhardt, Julius Adolf, tysk agrikulturkemist,
född d. 4 Jan. 1809 vid Meissen, blef 1839 lärare
vid industriskolan i Chemnitz och 1847 professor
vid skogs- och landtbruksakademien i Tharand. Död
derstädes d. 1 Juni 1886. Genom sina skrifter och
föredrag verkade S. kraftigt för agrikulturkemiens
utveckling, i synnerhet derigenom att han gjorde
denna vetenskap praktiskt betydelsefull äfven för
de mindre landtbrukarna. Bland hans arbeten märkas
Über farben und giftfarben (2:dra uppl. 1841),
Schule der chemie (19 uppl. 1881; »Kemiskola», 4:de
uppl. 1866), Chemische feldpredigten für deutsche
landwirte (4:de uppl. 1857), Guanobüchlein (4:de
uppl. 1856; »Guanoboken» 1858) m. fl. Från 1840
utgaf han tillsammans med Schober »Zeitschrift für
deutsche landwirtschaft» och 1855–75 tidskriften »Der
chemische ackersmann», i hvilken han förfäktade idén
om agrikulturkemiska försöksstationer.

Stöde, socken i Vesternorrlands län,
Tuna tingslag. Areal 66,606 har. 4,584
innev. (1889). S. utgör ett regalt
pastorat, Hernösands stift, Medelpads kontrakt.

Stödhaf. Se Stehag.

Stödjeväfnad, bot. Se Cellväfnad.

Stöfvaren. Se Hunden.

Stökiometri (af Grek. stoicheion, grundämne, och
metrein, mäta), läran om de kemiska proportionerna,
eller de qvantitativa förhållanden, efter hvilka
grundämnena förenas. Grunden till stökiometrien
lades af Wenzel, hvilken 1777 i sin »Lehre von der
verwandschaft» visade, att tvänne neutralsalter,
som inverka på hvarandra, gifva neutralt reagerande
produkter, samt att detta kommer deraf att de
relativa mängder af baser, som mätta en och samma
mängd af en syra, äfven mätta samma mängder af
andra syror, eller att t. ex. den mängd kali,
som neutraliserar en viss mängd salpetersyra,
förhåller sig till den mängd kalk, som mättar samma
mängd salpetersyra, som de mängder kali och kalk,
hvilka mätta samma mängd svafvelsyra. Th. Bergman
lemnade vigtiga bidrag till stökiometrien genom sina
undersökningar öfver metallers utfallande ur salter
medelst andra metaller. Richter, som först använde
namnet stökiometri, utbildade läran om de bestämda
proportionerna åren 1796–98. På utvecklingen af denna
del af kemien arbetade sedermera Proust i Spanien,
Dalton, Wollaston, Thomson och Davy i England,
Gay-Lussac i Frankrike, Bischof och Döbereiner i
Tyskland, men mer än alla andra Berzelius i Sverige.
P. T. C.

Stöld, jur., olofligt tillgrepp af gods eller pengar
till ett värde af öfver 15 kronor. I vissa fall
straffas äfven tillgrepp af ringare värdebelopp
såsom stöld (se Snatteri). För enkel stöld –
d. v. s. en sådan, som ej är förbunden med någon
af de omständigheter, hvilka, när de föreligga vid en
stöld, göra denna till en särskild, svårare art deraf,
s. k. qvalificerad stöld - är straffet straffarbete
i högst sex månader. Dock kan enligt lagen d. 20 juni
1890 angående ändringar i strafflagen, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>