- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
845-846

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stämning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en keplersk rörelse (i konisk sektion), men med
element, som icke äro konstanta, utan variera
(konstanternas variation). Dessa variationer i
elementen benämnas elementstöringar, och man talar
sålunda om störingar i banans halfva storaxel,
excentricitet, perihellongitud, inklination,
nodlongitud samt i epoklongituden. I stället
kan man äfven tänka sig, att man med konstanta
element beräknar himmelskroppens koordinater
enligt tvåkropparproblemets formler och sedan
till dessa koordinater anbringar de korrektioner,
som betingas af de störande kropparnas inverkan –
koordinatstöringar. Dessa äro: störingar i radius
vector samt i kroppens longitud och latitud. Teorien
för detta slags störingar är utbildad af Laplace,
hvaremot teorien för elementstöringarna räknar sitt
upphof från Lagrange. Båda slagen af störingar
sammanhänga på det närmaste med hvarandra, och är
detta sammanhang särdeles framträdande i Hansens
störingsteori, som på visst sätt är ett mellanting
mellan de båda nämnda.

Det matematiska uttrycket för en planets störingar
utgöres af en oändlig serie termer, hvilka fortlöpa
efter potenserna af banornas excentriciteter
och inklinationer. De flesta af dessa termer äro
af de störande massornas storleksordning eller än
mindre och af periodisk natur med perioder af samma
storleksordning som planeternas omloppstider eller än
mindre. Man benämner dessa störingar periodiska. Det
samma gäller månarnas störingar med undantag deraf att
de inversa afstånden till solen då äro små qvantiteter
och spela samma roll som de störande massorna vid
planeternas rörelser. Dylika periodiska störingar
äro i månteorien evektionen, variationen och årliga
eqvationen. Undantagsvis erhålla några periodiska
störingar jämförelsevis lång period, på grund deraf
att tvänne himmelskroppars omloppstider äro nära
kommensurabla d. v. s. förhålla sig nära såsom två
hela tal. Af denna art är den s. k. stora ojämnheten
i Saturnus’ och Jupiters rörelser, som beror af
dessa båda planeters inbördes störande inverkan,
och hvars period uppgår till nära 500 år. Vid vissa
metoder att matematiskt behandla störingsproblemet
framkomma emellertid utom dessa periodiska uttryck
störingstermer, som växa proportionelt med tiden. Man
benämner dessa störingar sekulära. I sjelfva verket
kunna äfven dessa störingar, om exaktare matematiska
metoder användas, återföras på periodiska uttryck.

Man indelar äfven störingarna i allmänna och
speciella. Denna indelning har afseende på sättet
att beräkna dem, och räkneresultaten sägas vara af
det ena eller andra slaget alltefter som de ernåtts
å ena sidan genom fullständig analytisk utveckling
af formlerna och derpå följande insättning af
qvantiteternas (med undantag af tiden t eller
motsvarande variabel) numeriska värden, å den
andra genom successiv, rent numerisk räkning för
ett antal tidsmoment fördelade inom ett begränsadt
tidsområde. Oaktadt de speciella störingarna sålunda
enligt sakens natur lida af den ofullkomligheten
att endast gälla ett begränsadt tidsområde, hafva de dock
mycken användning inom astronomien i särskilda fall,
exempelvis då det gäller att beräkna störingarna
för kometer, hvilkas härledning enligt den
allmänna störingsmetoden – som lemnar för alla
tider giltiga resultat – på grund af kometbanornas
stora excentriciteter f. n. skulle vara omöjligt att
praktiskt realisera.

De matematiska uttryck, som framställa störingarna,
kan man tänka sig ordnade efter potenserna af de
störande massorna. Sammanfattningen af de termer,
som äro multiplicerade med första potenserna af
de störande massorna, benämnas störingar af första
ordningen
; de termer deremot, som innehålla såsom
faktorer qvadraterna eller produkterna två och
två af de störande massorna, utgöra störingar
af andra ordningen
o. s. v. I de flesta fall
visar det sig tillräckligt att taga i betraktande
störingarna af första ordningen. (Jfr Centralrörelse,
Gravitation, Sekular
och Trekropparsproblemet.)
K. B.

Störtbad. Se Dusch.

Störtsjö. Se Brottsjö.

Stöt, bergsv., lodrät fördjupning i en grufva. Se
Dagbrytning.

Stöthäfvaren, maskin för vattens uppfordring, kallas
äfven hydraulisk vädur (se d. o.).

Stöthärd kallas ett slags sorteringsmaskiner,
vid hvilka sorteringen försiggår i en vattenström
och grundar sig derpå att strömmen förer kroppar
af olika specifik vigt med sig olika långa
vägstycken. Stöthärden utgöres af ett svagt lutande
plan af sten eller trä, öfver hvilket materialet
föres i en vattenström. Afskiljningen underhjelpes
betydligt derigenom att det lutande underlaget är
utsatt för stötar.

Stötmaskin. Se Perkussionsmaskin.

Stötsida, geol. Se Läsida 2.

Stötta (med rodret), sjöv., med rodret minska
l. hindra den svängning, för hvilken ett fartyg
för tillfället visar benägenhet. – Stött för
affall!
och stött för lofven! kommandoord till
rormannen att ej låta fartyget falla l. lofva
mera (aflägsna sig från l. närma sig till
vinden). De användas mest vid bidevind-segling.
R. N.

Stött-talja, sjöv., l. stot-talja, talja, som
uppsättes på de tunga rårna, för att – under
fartygets rullning – hindra dem att sidovägen slänga.
R. N.

Stövringgaard [-går], danskt jungfrustift i
Nörrejylland, 10 km. från Randers, upprättadt 1735 af
geheimerådinnan Harboe, för 13 jungfrur (en af dem
är priorinna), som äro döttrar af män i de 5 första
rangklasserna. Kapital 1,416,000 kr. (1890). S. är
en gammal herrgård, nämnd redan omkr. 1300. Det
ligger vackert mellan skogar vid Randers fjord.
E. Ebg.

Su, Ital., på; sul (= su il) g, på g-strängen; sul
ponticello
, vid stallet (i violinspel).

Suada l. Suadela [sva-]. Se Peitho.

Suaeda maritima. Se Schoberia maritima.

Suahili (Wa-Swahili, »kustbofolket», af Arab. sahel,
plur. sawâhel, kust) är namnet på de infödingar på
Sansibar och den midt emot denna ö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free