Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Succus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välde, men der hans rike efter hans död 1885
hemsökes af anarki och synes på väg att falla i spillror.
E. Sn.
Sudermann, Hermann, tysk dramatisk författare,
född d. 30 Sept. 1857 i Matzicken i Ostpreussen, var
först i apotekarelära, men egnade sig sedan i Berlin
åt skriftställeri. Efter att hafva utgifvit flere
noveller, bl. a. Frau Sorge (1886; »Sorgens fé»,
1891), vann han med ens en lysande framgång genom
sitt af Ibsens diktning påverkade sociala drama Die
ehre (1889; »Ära», 1890). S. har sedermera skrifvit
dramat Sodoms Ende (1890), hvilket äfven väckt icke
ringa uppmärksamhet.
Suderö, den sydligaste af Färöarna, 148 qvkm. 2,511
innev. (1890). E. Ebg.
Sudeterna, hergssystcm, näst Alperna det största i
Tyskland, sträcker sig från Oders källa i nordvestlig
riktning till Elbes genombrott vid Pirna i Sachsen
samt tillhör i ö. Schlesien och Lausitz, i v. Mähren
och Böhmen. Dess längd är 310 km., bredden 30–45
km. Sudeterna bilda endast i midten, i Riesen-
och Isergebirge, en oafbruten bergskedja, under
det att de såväl i s. ö. som n. v. bestå af breda,
platåartade berglandskap med enstaka mera betydande
höjdsträckningar och toppar. Bergssystemets
egentliga beståndsdelar äro granit, gneis,
glimmerskiffer och porfyr, på hvilka i synnerhet
basalt- och kolformationer finnas aflagrade. På
metaller finnes rik tillgång, särskildt på jern,
bly, koppar och zink, i mindre grad på tenn, kobolt,
silfver och guld. Till en höjd af 650–975 m. äro
bergen i allmänhet bevuxna med barrskog; på de nedre
sluttningarna och i dalarna utbreda sig bördiga
åkrar och ängar. Vattendragen flyta på östra sidan
hufvudsakligen till Oder, på norra och vestra sidorna
till Elbe och March. – De särskilda delarna af S:s
bergssystem äro, räknadt från s. ö. till n. v.:
1. De egentliga S. l. Schlesisk-mähriska bergen
till Glatzer Neisse, med den mähriska
dalsänkan, hvars kullar, i sin högsta topp nående
798 m., i allmänhet vexla mellan 300–400 m., och
Altvaterbergen l. Mähriska snöbergen, ett verkligt
bergland, som i Grosser Altvater når en höjd af
1,490 m.; 2. Glatz’ bergland, på ömse sidor om öfre Neisse,
med 4 kantberg: Glatzer Schneegebirge (Glatzer
Schneeberg, 1,424m.), Reichensteinergebirge,
Habelschwertergebirge och det med detsamma förenade
Adlergebirge samt Schweidnitzergebirge, omgifvande
Glatz’ 325–400 m. höga bergsplatå; 3. Riesengebirge, i
hvars topp Riesenkoppe (1,605 m.) S. nå sin högsta
höjd; och 4. Isergebirge, bestående af 4
parallela åsar, och dess egentligen ej till
S. hörande fortsättning Lausitzergebirge.
Sudor anglicus, Lat., engelska svetten (se d. o.). –
Sudorifera l. sudorifica, svettdrifvande medel.
Sudra, medlemmarna af den ursprungliga fjerde
och lägsta kasten i Indien, till hvilken
hufvudsakligen höra handtverkare och de högre
klassernas tjenare. Denna kast, som utgör den stora
massan af det indiska folket, bildades troligen af
de vid ariernas eröfring underkufvade
infödingarna. Den är efter sina olika sysselsättningar
delad i skilda skrån, i spetsen för hvilka stå mästare
med rätt att döma i tvistefrågor o. s. v. Kasten får
icke studera vedaböckerna, och om någon medlem ingår
gifte med en qvinna af högre stånd, tillhöra likväl
deras barn den lägre kasten. Af misstag förblandas
ofta denna kast med paria.
Sudraka (Çudraka), indisk konung och skald,
diktade det äldsta hittills kända indiska dramat,
Mricchakatika (»den lilla lervagnen»).
Sudrmannaland, fornnordisk benämning på Södermanland.
Sue [sy], Joseph Marie, fransk romanförfattare,
bekant under namnet Eugène S., föddes i Paris
d. 10 Dec. 1804. S., hvars fader var öfverkirurg
i kejserliga gardet, deltog äfven sjelf som
militärläkare i spanska fälttåget 1823, i flere
sjöexpeditioner och i sjöslaget vid Navarino
1827. År 1829 nedlade han sin befattning och bosatte
sig i Paris, der han egnade sig åt målning och
skriftställeri. Till de första af sina romaner,
Kernock le pirate (1830), Plick et Plock (1831),
Atar-Gull (s. å.), La Salamandre (1832; »Salamandern»,
1834) och La Coucaratcha (1832–34), hemtade han
stoft från sitt sjölif. På dessa effektfulla,
af Byron starkt påverkade skildringar följde en
värdelös Histoire de la marine française sous Louis
XIV (5 bd, 1835–37) samt de historiska romanerna
Latréaumont (1837; öfvers. 1847) och Jean Cavalier
(4 bd, 1840). Vid denna tidpunkt fick S. ett lifligt
intryck af de socialistiska idéerna samt gjorde
sig derefter till den ifrigaste förespråkare för
sociala och politiska utopier. Hans i denna anda
skrifna sederomaner Mathilde, ou mémoires d’une
jeune femme (6 bd, 1841; »Mathilda», 1841–42),
Les mystères de Paris (10 bd, 1842–43; »Parisiska
mysterier» 1844) och Le juif errant (10 bd, 1844–45;
»Den vandrande juden» 1845, nya uppl.), de sistnämnda
äfven dramatiserade, hade lysande framgång. Dessa,
liksom de flesta af hans senare romaner: Martin,
l’enfant trouvé (12 bd, 1847; »Martin, hittebarnet»,
s. å.), Les sept péchés capitaux (16 bd, 1847–49;
»De sju dödssynderna», 1848–52), Les mystères du
peuple (16 bd, 1849–56; »Folkets mysterier», 30
bd, 1850–51), Les enfants de l’amour (4 bd, 1850;
»Kärlekens barn», s. å.), Le diable médecin (7
bd, 1855–57) m. fl., publicerades först emot höga
arvoden i de större Paristidningarna. S:s stil är
ur literär synpunkt underhaltig och uppränningen i
hans romaner ofta löslig, men hans förmåga att reta
och fängsla nyfikenheten samt åstadkomma kraftiga
melodramatiska eftekter beredde honom en ovanlig
popularitet. Förvisad ur Frankrike efter statskuppen
1851, dog S. i Annecy i Savojen d. 3 Aug. 1857.
Suecia, latiniserad benämning på
Sverige.
Sueciae-verket eller, såsom den latinska
titeln lyder, Suecia antiqua et hodierna, ett ryktbart
planschverk, som innehåller ypperliga, i koppar
stuckna afteckningar af Sveriges märkvärdigaste slott,
byggningar, egendomar och städer, sådana de tedde
sig under senare delen af 1600-talet. Teckningarna
äro utförda af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
