Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suggestiv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
män (bl. a. Guldberg), medverkade 1772 till Struensees
fall och uttalade öppet sitt gillande deraf i
ett Brev til kongen; men han blef bedragen i sina
förväntningar om en fri författning, hvartill han
utarbetat ett förslag. Också måste S. flere gånger
af hänsyn till det rådande systemet tiga med sina
politiska meningar och måste t. o. m. tåla Guldbergs
censur i det af honom skrifna Udtog af Danmarks,
Norges og Holsteins historie (1776), som skulle vara
skolbok. Utom det att S. var en ifrig frihetsman,
var han äfven förespråkare för de nordiska folkens
enhet. 1769–87 utgaf S. en serie förberedande
skrifter om Nordens forntid (de nordiska folkens
ursprung, Oden och den hedniska gudaläran, de från
Norden utvandrade folken m. m.), tillsammans 9 band,
och 1782–93 de första 7 banden af sin Historie af
Danmark (fortsatt efter S:s handskrift af Abr. Kall
och R. Nyerup, med 7 andra band, 1806–28). Detta
arbete, som behandlar Danmarks historia från äldsta
tid till år 1400, utmärker sig just icke genom någon
förträfflig historisk framställningskonst eller
sträng kritik, men vittnar om utomordentlig flit
och lärdom samt är en ovärderlig källskrift.
1772–77 skref han en serie Nordiske fortællinger, den
första poetiska bearbetningen af forntidens sägner
och Saxos berättelser samt många smärre afhandlingar
af historiskt eller populärt filosofiskt innehåll
(utgifna i »Samlede skrifter», 16 bd, 1788–99). Vidare
fortsatte S. utgifvandet af »Scriptores rerum
danicarum» efter Langebeks död (bd 4–7, 1776–92) samt
bekostade sjelf utgifvandet af flere isländska sagor
och vetenskapliga verk (bl. a. Abulfedas »Annales»
af Adler). Sin stora och dyrbara boksamling, som
till sist omfattade omkr. 100,000 bd, öppnade
han 1775 för allmänheten och skänkte den 1796
till kongl. biblioteket, som derefter också blef
offentligt. S. utnämndes 1774 till kammarherre och
1787 till kungl. historiograf. Död d. 7 Sept. 1798.
E. Ebg.
Suicidium, Lat, sjelfmord.
Suidae. Se Svindjuren.
Suidas, forngrekisk lexikograf, sannolikt i 10:de
årh. e. Kr., sammanskref efter äldre lexikaliska
arbeten, scholiesamlingar m. m., ett vidlyftigt
nominal- och reallexikon, hvilket, om än tämligen
okritiskt och icke alltid tillförlitligt, likväl
är af stort värde, förnämligast genom den mängd
af sakliga, biografiska och literaturhistoriska
upplysningar, som det meddelar. De bästa upplagorna
hafva utgifvits af Gaisford (1834) och Bernhardy
(1834–53) samt (textupplaga) af Becker (1854).
A. M. A.
Suijderhoef [söjderhof], Jonas, berömd holländsk
kopparstickare, f. i Leiden omkr. 1600, var verksam
i Haarlem och dog der 1686. Han var elev af Pieter
Soutman. S. stack mästerliga blad, i synnerhet efter
Frans Hals, men äfven efter Rubens, Terborch, Th. de
Keijser m. fl.
Sui juris l. sui juris homo, Lat., myndig person,
sin egen herre. Jfr Alieni juris homo.
Sui memores alios fecere merendo, Lat., »genom sina
förtjenster hafva de hugfäst sitt
minne». Uttrycket förekommer som inskrift på en
kunglig medalj, som första gången präglades 1805
och sedan dess flere gånger utdelats åt förtjenta
personer. Medaljen, som på åtsidan har konungens
bild och på frånsidan ofvanstående inskrift samt en
eklöfskrans, förekommer i olika storlekar.
Suindinum. Se Mans, Le.
Suite [sui’t], Fr. (jfr Isl. sveit, följe), följe,
följd, ordnad följd. – À la suite, i följden. Att vara
à la suite vid ett regemente eller annan militärkår
betecknar att man räknas dit utan att uppbära
aflöning. Se vidare Svit.
Sui-tsju l. Su-tsju, stad i Kina, provinsen Kiangsu,
vid Kejsarekanalen. Befolkningen uppskattas af några
till 2 mill., af andra endast till 50,000 innev. S. är
en af Kinas vackraste städer, genomskuren af flere
kanaler samt med många ståtliga byggnader. Liflig
handel och betydande textilindustri äfvensom
tillverkning af jern-, trä-, glas- och lackerade
varor alstra stort välstånd. S. är den kinesiska
smakens och modernas hufvudort.
Sujet [sysjé; på sv. oftast sysjä’tt]. Fr. (af
Lat. subjectum, underlag), ämne; särskildt ämnet
för en större dikt, t. ex. en berättelse eller ett
dramatiskt arbete; äfven utkastet till ett sådant
diktverk; medlem af en teatertrupp (i motsats till
direktören).
Sula, zool. Se Hafssulor.
Sula, skeppsb. Se Aflöpning.
Sula, bergsv., botten i arbetsrummen
i grufvor. Ortsula är golfvet eller
den horisontal» bottnen i en ort.
Th. N-m.
Sulamith (af Hebr. sjalom, frid), den fridsamma.
Suledal, den betydligaste dalsträckningen
i Ryfylke, Stavanger amt, Norge, öppnar sig
vid den inre af Buknfjordens förgreningar och
genomströmmas af den särskildt i forntiden laxrika
elfven Suledals-laagen. Dalens nedre del, i Sands
prestgäll, med strandplatsen Suledalssanden vid
elfvens utlopp, är bred och väl odlad; längre upp,
i Suledals prestgäll, blir den trängre, och i
synnerhet är den trång och vild omkring
Suledalsvandet (70 m. öfver hafvet, 28 km. långt och 28
qvkm.), som är mest hopträngdt i det trånga passet
Suledalsporten. Ofvanför Suledalsvandet leder den
trånga, vilda Bratlandsdal upp tilt dalgångens
öfre, föga besökta del. Nu har emellertid genom
anläggande af nya vägar och öppnande af ångbåtsfart
på Ryfylkesfjorden och Suledalsvandet en inre väg
öppnats från Stavanger till Hardanger, hvilken
besökes af allt flere resande för hvarje år.
Y. N.
Sulejman (Soliman), namn på tre turkiska
sultaner. – S. I utropades till sultan efter sin
faders, Bajasid I:s, tillfångatagande vid Angora
(1402), men blef af sin broder Musa slagen och
mördades under flykten (1410). Han erkännes ej som
sultan af turkarna. – 2. S. II (I) el Kanani
(»den store»), turkarnas mest berömde regent, född
1496, efterträdde sin fader, Selim I, år 1520. Han
underkufvade ett uppror i Syrien, eröfrade Sjabats,
Semlin och Belgrad 1521 samt intog 1522 efter 6
månaders belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
