- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
881-882

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suggestiv ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

johanniternas befästa hufvudort Rhodos. 1526 vann han
den afgörande segern vid Mohácz öfver Ludvig II af
Ungern och satte sig i besittning af flere ungerska
platser. Efter att förgäfves hafva belägrat Wien år
1529 vände han sina vapen mot öster samt eröfrade
Tebris och Bagdad (1534). Samtidigt oroade han med sin
flotta Medelhafvets kuster och bekämpade segerrikt
venezianerna. Såsom Frans I:s bundsförvandt deltog
han i de krig, som denne 1536–38 och 1542–44 förde
mot Karl V. Efter ett nytt krig med Ungern (1541–47),
hvarunder han underkufvade hälften af landet, förde
han en tvåårig kamp med Persien och stred derefter mot
genueserna samt eröfrade från dem ön Chios 1566. Stadd
på ett härnadståg mot Ungern, dog han framför Sziget
1566. S. var en utmärkt fältherre och vis statsman,
men ingalunda fri från grymhet. Med honom upphörde
det osmanska väldets glansperiod. – 3. S. III, sultan
1687–91, förde i början af sin regering olyckliga krig
med Österrike, men lyckades sedermera, tack vare sin
utmärkte storvesir Köprili-Sadé-Mustafa, fördrifva
de österrikiska härarna från turkiskt område.

Sulejmanbergen (Solimanbergen), bergskedja i östra
Afganistan, på gränsen mot Indien (Pendjab), äro i
n. genom Kurams floddal skilda från Sefid-Kuh, gå,
delade i tvänne grenar, östra och vestra S.-bergen,
i sydlig riktning samt äro i s. v. genom Bolanpasset
afskurna från Brahui-bergen. S.-bergen, som i ö. med
branta terrasser sänka sig till den indiska slätten,
nå i Takht-i-Sulejman en höjd af 3,441 m. Deras
hufvudmassa består af sandsten, lerskiffer och
kalksten. Gomul, Kaurah, Sanga m. fl. bifloder till
Indus genombryta den östra bergsträckningen.

Sulejman pasja (El-Saïd-S.-Huni), turkisk general,
född 1838 i Konstantinopel, blef 1861 underlöjtnant
och 1865 major för en bataljon, i spetsen för hvilken
han under striderna på Kreta 1866–68 gjorde sig så
bemärkt, att han inkallades i generalstaben. Efter
att äfven med framgång hafva deltagit i ett krig
i Jemen i Arabien blef han snabbt befordrad samt
utnämndes 1870 till general och till chef för
krigsakademien. År 1874 blef han brigadgeneral och
pasja, 1875 divisionsgeneral samt spelade följande år
en vigtig rol i sultan Abd-ul-Asis’ störtande. I det
kort derefter upplågande kriget med Serbien bidrog han
väsentligt till serbernas nederlag. Vid rysk-turkiska
krigets utbrott 1877 förde han som musjir (marskalk)
öfverbefälet i Herzegovina. Då han icke kunde
betvinga upproret derstädes, trängde han under häftiga
strider in i nordöstra Montenegro och förenade sig
(Juni 1877) med den från söder framryckande Ali
Sahib pasja. Kort derefter kallades han emellertid
till Rumilien och lyckades der tränga ryssarna
tillbaka öfver Balkan. Emot sin egen vilja måste
S. sedan angripa fienderna i deras fasta ställning
i Sjipka-passet och närliggande pass. Hans truppers
ytterliga ansträngningar ledde dock icke till något
resultat. I Okt. s. å. utnämndes S. till öfvergeneral
vid Donauarmén, och i Dec. erhöll han högsta befälet
öfver de turkiska stridskrafterna söder om
Balkan. Genom turkarnas nederlag vid Sjipka-passet
och ryssarnas marsch mot Filippopel nödgades
han med sin svårt decimerade här retirera öfver
Rhodopeberget och från Maksy sjöledes begifva sig
till Konstantinopel. På grund af sina motståndares
intriger fängslades han i Febr. 1878 för att försona
de begångna felen under kriget och dömdes till 15
års fängelse, men blef sedermera benådad. S. dog i
Konstantinopel d. 15 April 1883.

Suletind, bergstopp på Filefjeld, Nordre Bergenhus
amt, Norge, 1,777 m.; i närheten ligger fjällstugan
Maristuen. Bekant utsigtspunkt. Jfr Filefjeld.
Y. N.

Sulfat (af Lat. sulphur, svafvel), kem.,
svafvelsyrans salter. Sulfaten, M2 SO4,
äro i allmänhet lösliga i vatten och ganska
beständiga. Olösliga eller svårlösliga i vatten
och syror äro bly-, barium-, strontium- och
kalciumsulfaten. Vid glödgning undergå sulfaten af
mycket positiva metaller ingen förändring; andra
sönderdelas i oxider, syre och svafvelsyrlighet. Vid
upphettning med kol reduceras de mest positiva
metallernas sulfat till svafvelmetaller. P. T. C.

Sulfhydrat, kem., svafvelbaser eller svaflor,
kallas föreningar, som innehålla atomgruppen SH
och motsvara baser eller syror, hvilka innehålla
den analoga gruppen OH. Positiva sulfhydrat,
eller svafvelbaser, äro icke beständiga, såvida
de icke innehålla mycket positiva radikaler, såsom
kalium, ammonium, kalcium o. s. v. Äro radikalerna
i mindre grad positiva, sönderdelas svafvelbaserna i
allmänhet i svafvelväte och sulfuret, som motsvara
de basiska oxiderna. De negativa sulfhydraten, eller
svaflorna, sönderdelas ännu lättare i svafvelväte
och sulfider, motsvarande syreanhydriderna,
så att man knappast känner någon annan verklig
svafla än kolsvaflan (HS)2 CS. Emellertid benämnas
både positiva sulfhydrat och motsvarande sulfuret
svafvelbaser samt negativa sulfhydrat och motsvarande
sulfider svaflor, alldeles som man ännu ofta med
namnet baser förstår dels positiva hydrat och
motsvarande oxider samt med benämningen syresyror
både negativa hydrat och motsvarande oxider.
P. T. C.

Sulfid, kem., merendels benämning på negativa
svafvelföreningar eller anhydrider till svaflor. Många
kemister taga dock ordet i vidsträcktare mening
och förstå dermed svafvelföreningar, som äro
till sammansättningen analoga med oxider.
P. T. C.

Sulfit, kem., svafvelsyrligt salt. Sulfiten hafva i
allmänhet, då de äro neutrala, formeln MSO2 . OM, om
M betyder en eqvivalent af en metall. Sulfiter äro
i allmänhet föga lösliga, utom alkalimetallernas
sulfit; de upptaga med begärlighet syre och
öfvergå till sulfat. Vid tillsats af syror
till ett sulfit utvecklas svafveldioxid, SO2.
P. T. C.

Sulfit-cellulosa (jfr Sulfit och Cellulosa),
pappersmassa, som framstälts med tillhjelp af
svafvelsyrliga alkalier och alkaliska jordarter.

Sulfon, kem., inom organiska kemien benämning på
föreningar, som innehålla radikalen SO2 i förening
med tvänne organiska radikaler, eller efter formeln
R . SO2 . R.         P. T. C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free