Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suggestiv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sulfonsyra, kem., benämnes i den organiska kemien en
förening, som innehåller radikalen SO2 . OH förenad
med kol. Sulfonsyrorna bildas genom inverkan af
svafvelsyra på organiska ämnen, företrädesvis lätt
på aromatiska kolväten och deras derivat. De äro
ganska beständiga och i alla väsentliga afseenden
analoga med karbonsyror, som innehålla radikalen CO
. OH. P. T. C.
Sulfosalt. Se Svafvelsalt.
Sulfur, Lat., svafvel.
Sulfuret, kem., en af Berzelius använd benämning
på positiva svafvelföreningar, motsvarande positiva
oxider. P. T. C.
Su-l-hedja, Su-l-hidje, Dsi-l-hedsje, Du-l-hidje,
Arab. (Egypt. D-l-higge), den tolfte månaden i den
muhammedanska kalendern. f Jfr Hedjra.
Sulina, den mellersta af Donaus tre mynningsarmar, är,
med en bredd af 200–260 m., den smalaste och bortför
endast omkr. 1/18 af flodens vatten, men är genom
sitt djup, 20 m., den enda för större fartyg segelbara
af flodens grenar. Äfven på denna farled försvåras
emellertid skeppsfarten af flere hinder, särskildt
flodbäddens uppslamning. För att hålla trafiken
öppen förordnades derför i freden i Paris 1856 en
europeisk Donaukommission (se Donaukommissionen),
hvars verksamhet genom en konferens i London 1883
förlängts till 1893. På grund af flere förbättringar,
såsom uppförandet af fyrtorn o. s. v., har trafiken
på S. betydligt ökats. År 1886 utlöpte, utom
postångarna, 1,379 fartyg om 950,567 tons. Vid
S. ligger den 1879 som frihamn förklarade staden
Sulina, med en befolkning af omkr. 5,000 innev.
Sulioter är namnet på en i början af 18:de årh. af
albaneser och greker bildad kristen folkstam
i det vilda berglandskapet Suli i södra Epirus
(Albanien). Den bodde urspr. i de fyra befasta byarna
Kiafa, Avariko, Samoneva och Kako-Suli samt bildade en
under freden patriarkaliskt styrd, under striderna
af valda kaptener kommenderad krigarekast, under
hvars skydd en mängd albanesiska och grekiska bönder
ställde sig. Historiskt bekanta blefvo sulioterna,
då de, vunna af ryssarna, 1789 upptogo kampen med
den fruktade Ali pasja af Janina. En skoningslös
hämnd väntade dem dock för deras röfvaretåg. Sedan
fred slutits med Ryssland 1792, vände nämligen
Ali pasja sig mot dem. Hans första angrepp blef
emellertid tillbakaslaget, och äfven år 1800 måste
han, ehuru understödd af den förrädiske sulioten
Georg Botzaris, uppgifva den blockad han företagit
af bergpassen. Först 1803 lyckades han eröfra de
fasta platserna. En stor del af sulioterna nedhöggs;
de öfverlefvande togo sin tillflykt till Joniska
öarna. Men då Ali pasja 1820 råkade i strid med
sultanen, kallades sulioterna af den senare till
hjelp. Det sätt, hvarpå de af Marko Botzaris anförde
krigarna behandlades af sultanens befälhafvare, gjorde
det emellertid möjligt för Ali att vinna dem på sin
sida. De satte sig snart i besittning af sina forna
bergfästen, som vid grekiska frihetskrigets utbrott
1821 blefvo fasta värn för nordvestra Grekland,
men efter Ali pasjas fall 1822 blefvo äfven hans
bundsförvandter tvungna att kapitulera. Den 14
Sept. s. å. fördes de på engelska skepp till
Kefalonia. Flere sulioter togo derefter en
framstående del i grekernas strider med turkarna
äfvensom i Greklands inre politiska lif.
Sulitelma (egentligen Suolo-tjelme, »öns öga»),
berg på Kölen, mellan Sverige och Norge, på gränsen
mellan Lule och Pite lappmarker. Berget har flere
snöklädda toppar; den ansenligaste bland dessa når
en höjd af 1,880 m. och ansågs länge för Sveriges
högsta fjällspets. På södra sidan nedskjuter en
glacier. Stora Luleelf m. fl. smärre vattendrag leda
sitt ursprung från S.
Su-l-káda, Arab., den elfte månaden i den
muhammedanska kalendern. Jfr Hedjra.
Sulkava, socken i S:t Michels län, Jokkas domsaga,
Rantasalmi härad, Finland, är ett imperielt pastorat
af 3:dje kl., Borgå stift, Nyslotts prosteri. Areal
790 qvkm. Befolkningen finsk, 5,567 personer
(1888). Fordom tillhörde S. Sääminge socken.
A. G. F.
Sulla, Lucius Cornelius, romersk statsman och
fältherre, född 137 f. Kr., tillhörde en före
honom föga bemärkt sidogren af Corneliernas
patriciska ätt. Först framträder han i historien,
då han tjenade under Marius i kriget mot Jugurtha,
hvars lyckliga slut till icke ringa del var hans
förtjenst. Dock hade redan här den motsats yppat sig
mellan de två berömde fältherrarna, som sedan skulle
blifva af så ödesdigert inflytande på den romerska
staten. Mera olika kunna två män knappast tänkas
än de båda, Marius en rå och ohyfsad uppkomling,
som vuxit upp i ett fältlägers larm och vapenbrak,
S. en fint bildad verldsman med aristokratiska later
och tänkesätt, och som i hela sitt lif troget gaf
uttryck åt den epikureiska verldsåskådning, som han
gjort till sin. Derför framstodo i sinom tid dessa
båda öfverlägsna personligheter såsom sjelfskrifna
ledare för hvar sitt af de stora partier, som ifrån
Gracchernas dagar delade Roms medborgare mellan sig
(se Romerska riket, sp. 1368).
Sulla griper ej afgörande in i sitt fäderneslands
öden, förr än han efter en flerårig kamp på lif
och död omsider (89 f. Kr.) lyckas göra slut
på det brodermördande kriget med de italiska
bundsförvandterna, som Rom oklokt vägrat den
begärda medborgarerätten, och hvilka nu i ett
fruktansvärdt uppror skakat republiken i dess
innersta grundvalar. Slutligen öfvervunna och nästan
tillintetgjorda fingo deras återstående spillror
ändtligen den åtrådda medborgarerätten sig beviljad,
dock under förutsättningar, som gjorde dess förmåner
tämligen illusoriska. S:s krigarerykte och lysande
uppträdande lyfte honom nu till folkgunstens höjder,
i trots af hans aristokratiska tänkesätt och aldrig
dolda förakt för massan. Vald till konsul, bekläddes
han af senaten med öfverbefälet i kriget mot den
pontiske Mithradates (se d. o.), som städse var för
republiken en orolig granne. Men på detta befäl hade
den åldrande Marius gjort anspråk för egen räkning; S:s
alltmera växande storhet var honom och hans vänner en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
