- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
889-890

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sully Prudhomme ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pd. S. å. funnos inom detsamma 19 missionsstationer
och 14 skolor med 744 inskrifna elever. – Till
S. hörde fordom äfven det nuvarande Natal-området,
hvilket dock 1840, efter häftiga strider med de
krigisjse suluerna, eröfrades af holländska boers. År
1873 blef Cetewayo suluernas konung, och hans makt
visade sig snart farlig för den då britiska kolonien
Natal. I Jan. 1879 gjordes derför af engelsmännen ett
infall i S.; i Aug. s. å. tillfångatogs Cetewayo, och
derefter styckades landet mellan tretton höfdingar. Då
denna anordning emellertid endast visade sig leda
till allmän förvirring, togo engelsmännen 1882 under
sitt beskydd, under namn af »Zulu reserve territory»,
det mellan floderna Tugela och Umlatusi belägna
området. I landets nordöstra del erkände de en
höfding Zibebu, och i dess mellersta del insatte
de Cetewayo, men denne sistnämnde blef af Zibebu
fördrifven från sin kraal och dog 1884. Cetewayos
son Dismzulu lyckades sedan med bistånd af boers
återtaga, hela S. med undantag af »Zulu reserve». Åt
sina hjelpare lemnade han då landets norra del, der
dessa 1884 grundade den sedermera utvidgade s. k. Nya
republiken. Genom ett fördrag af 1887 blef hela det
öfriga S. ett britiskt protektorat.

Súlus. Se Neschi.

Sulu-sjön l. Celébes-sjön. Se Celébes-sjön.

Sulustross, bergsv. Se Stross.

Sulu-ugn kallas vid kopparverken ett slags ugnar,
i hvilka råsmältning förrättas. Se vidare Koppar,
sp. 1328.

Sulu-öarna, en grupp af öfver 150 små, bergiga,
men fruktbara öar i Indiska arkipelagen, mellan
Borneo och Mindanao. Deras areal beräknas till 2,456
qvkm. Befolkningen, uppgående till omkr. 75,000 pers.,
består af muhammedanska malajer, hvilka hufvudsakligen
sysselsätta sig med perlfiske och insamling af ätliga
fogelbon. Den största ön är Basilan. Hufvudstaden
Sulu l. Joló är belägen på ön af samma namn. S.-öarnas
innevånare voro länge beryktade som djerfva och
grymma sjöröfvare. År 1851 eröfrades arkipelagen af
spaniorerna, och 1876 införlifvades den af desse,
ehuru nominelt styrd af inhemska sultaner, med
kolonien Filippinerna. Besittningsrätten bekräftades
1885 af England och Tyskland.

Sulzbach, stad i bajerska Oberpfalz,
fordom residensstad för hertigarna af
Neuburg-Sulzbach. 4,670 innev. (1885). Humleodling. –
Det forna furstendömet Sulzbach (1,050 qvkm.) blef i
14:de årh. förenadt med Pfalz. 1410–48 bildade det
tillika med Pfalz-Neuburg Neuburg-S.; sedermera
öfvergick det till linien Zweibrücken, och
1614 förvandlades det till ett sjelfständigt
hertigdöme. Med hertig Karl Teodor kom det 1777
till Pfalz-Zweibrücken och med Maximilian I 1799
till Bajern.

Sulzer, Johann Georg, tysk filosof och estetiker,
född d. 6 Okt. 1720 i Winterthur i kantonen Zürich,
blef 1747 professor i matematik vid ett gymnasium
i Berlin, 1760 medlem af vetenskapsakademien och
1763 professor vid riddareakademien derstädes. Död
d. 25 Febr. 1779. S:s förnämsta verk, Allgemeine theorie der
schönen künste
(1771 ff. ny uppl., 4 bd, 1792–94),
hade på sin tid ett stort anseende. I detta arbete
sökte författaren eklektiskt förena den Wolfska
skolans läror med de engelske och franske filosofernas
åsigter samt göra intresset för de sköna konsterna
beroende af moralen. S. utgaf äfven Vorübungen zur
erweckung der aufmerksamkeit und des nachdenkens
(3
bd, 1768; 3:dje uppl. 1780–82). Hans sjelfbiografi
utkom 1809.

Sumak, farmak. Se Rhus.

Sumarokov, Aleksandr, rysk
skald och kritiker, född i Moskva d. 14 Nov. 1718,
var son af en gammal adelsslägt och blef tidigt i
Petersburgs literära aftoncirklar bekant genom sina
dikter. År 1747 skref han sin första tragedi, Horev,
och det bifall, hvarmed denna helsades, uppmuntrade
honom att egna sig åt dramatiskt författareskap. Vid
öppnandet af den första fasta teatern i Petersburg
(1756) utnämndes S. till dess direktör, hvilken
befattning han innehade till 1761, då han på grund
af en tvist med sin förman, grefve Sievers, erhöll
sitt afsked. Han tillbragte sina återstående år i
Moskva, genom sitt svåra lynne isolerad från sina
vänner och under torftiga omständigheter. Död
d. 13 Okt. 1777. S:s betydelse för den ryska
literaturen ligger icke i hans arbetens estetiska
värde, utan i det sätt, hvarpå de framställa tidens
upplysningsidéer i en för den föga utvecklade ryska
publiken lättfattlig form. I sina bästa tragedier,
Siuav och Truvor, Semira, Mstislav m. fl., följer
han troget sina förebilder Racine, Corneille och
Voltaire, med hvilken senare han i ytterlig egenkärlek
trodde sig vara jämbördig. Hans komedier, Förmyndaren,
Sporteltagaren
m. fl., äro bleka kopior efter Molière
och vida underlägsna sorgspelen. I satiren lyckades
han deremot höja sig till ett kraftigt och skarpt
försvar för sanning och humanitet, och som Rysslands
förste kritiker framträdde han i den 1759 af honom
grundade tidskriften »Arbetsbiet». En upplaga af hans
samlade skrifter utkom 1787 i 10 bd.

Sumatra (Malaj. Pulu Partja l. Indalas), till
storleken den andra af Stora Sunda-öarna i Indiska
oceanen, nästan helt och hållet en nederländsk
besittning, är skildt i n. ö. genom Malakka-sundet
från halfön Malakka och i s. genom Sunda-sundet från
Java. Öns största längd är 1,684 km., dess största
bredd 370 km. och areal 421,154 qvkm. Utanför kusten,
särskildt den vestra, ligger en barrier af öar (Nias-,
Mentaweiöarna m. fl.). Kusten sjelf är i v. brant samt
försedd med flere hamnar och bukter, Tapanulibukten
o. a., i ö. deremot låg och på åtskilliga ställen
uppfylld af moras. Genom öns hela längd löper en till
stor del af augit-andesit bestående bergskedja, som,
delande sig i tre eller fyra åsar och i allmänhet mer
närmande sig den vestra kusten, har en medelhöjd af
450 à 1,800 m. På densamma eller i dess närhet höja
sig flere vulkaner, af hvilka Indrapura (3,606 m.),
Ophir l. Pasaman (3,314 m.), Dempo (3,050 m.), Merapi
(2,916 m.), Salasi och Ipo ännu äro i verksamhet. Vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free