Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel - Svedenborgska hvalen, zool. Se Räthvalarna - Svedenstjerna, Erik Thomas - 1. Svederus, Nils Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kännedomen om S:s skrifter. Det senare hade ännu år
1820 ett stort antal medlemmar både i Stockholm och
i landsorterna. Det nykyrkliga åskådningssättet hade
äfven i 19:de århundradets första decennier några
framstående anhängare inom svenska statskyrkans
presterskap, bl. a. Gustaf Knös och Sven Lundblad
(se dessa), hos hvilka detta åskådningssätt gjorde
sig gällande i en försonlig och förmedlande anda och
utan att leda till brytning med kyrkan. Hos Johan
Tybeck deremot framträdde det skarpt polemiskt mot
lutherska kyrkans dogmer, hvarför han ock blef afsatt
från prestämbetet.
Den första nykyrkliga församlingen bildades 1787 i
London, der S:s anhängare redan några år förut hade
sammanslutit sig till ett »teosofiskt samfund». 1789
hölls der den första allmänna konferensen af Nya
kyrkan. Vid samma tid började nykyrkliga församlingar
bildas i åtskilliga städer i England och Amerika. År
1817 hölls i Filadelfia ett konvent af den Nya
kyrkan i Amerika. Antalet nykyrkliga församlingar i
Storbritannien är (i slutet af 1890) 72 och antalet
inskrifna medlemmar 5,901. I Förenta staterna finnas
omkr. 120 nykyrkliga församlingar med lika många
prester. För öfrigt finnas sådana församlingar i
Tyskland, Schweiz, Italien, Australien m. fl. land.
Den Nya kyrkans läror äro: att Gud är en till väsende
och person, men att i honom är en treenhet, kallad
Fader, Son och Ande, och att denne ende Gud är Jesus
Kristus; att den Heliga skrift är gudomlig till
bokstaf och anda och – medelst motsvarigheterna –
utgör föreningsbandet mellan himlen och kyrkan på
jorden; att menniskan frälsas icke genom tron allena,
utan genom ett med ordet öfverensstämmande lefverne;
att menniskan uppstår med en andlig kropp omedelbart
efter döden, att den andliga verlden står i samma
förhållande till den naturliga som själen till
kroppen.
Mångenstädes under den senaste tiden har inom
den Nya kyrkan uppstått en schism till följd af
meningsskiljaktigheten mellan dem, som betrakta S:s
teologiska arbeten såsom i ordets strängaste mening
gudomligt inspirerade, och dem, som väl betrakta
dessa arbeten såsom en nyckel till Skriftens rätta
förstående – medelst uppdagandet af motsvarigheterna –,
men icke såsom särskildt inspirerade eller
ofelbara. De förra betona starkare motsatsen till den
gamla kyrkan. De senare vänta kristenhetens religiösa
pånyttfödelse mera af de gamla kyrkosamfundens
småningom skeende genomsyrande af nykyrkliga idéer
än af yttre propaganda.
Äfven i Sverige var det i grunden denna olikhet
i uppfattningen, som framkallade den schism inom
sällskapet »Nya kyrkans bekännare», hvilken
ledde till bildandet af tvänne skilda nykyrkliga
församlingar i hufvudstaden, ehuru väl den närmaste
anledningen var blott en strid om kyrkoordningen. Det
ena partiet höll – med stöd af ställen i S:s skrifter
– på att i prestämbetet måste finnas tre grader,
och att en prest måste vara till ämbetet invigd af en
»ordinerande pastor». Det andra partiet ansåg deremot
icke dessa regler bindande.
Anhängarna af den förra riktningen bildade 1875 en
af staten erkänd församling – »Nya kyrkans äldsta
församling» (i Sverige) –, hvilkens angelägenheter
handhafvas af ett kyrkoråd af 6 medlemmar, utom
pastor, som är ordförande, och hvilken nu (1891)
räknar omkr. 220 inskrifna medlemmar. De, som
tillhörde den andra riktningen, bildade likaledes
en församling – »Nya kyrkans svenska församling» –,
hvilken erkändes af staten 1877. Jfr I. Tafel,
»Swedenborg und seine gegner», R. L. Tafel,
»Documents concerning Emanuel Swedenborg» och
»Emanuel Swedenborg and the doctrines of New church»,
Wilkinsons och White’s biografier öfver Swedenborg
samt B. von Beskows minnesteckning i Sv. akademiens
handl. (del. 31), Atterboms karakteristik i »Svenska
siare och skalder» (del 1) och U. R. F. Sundelins
»Svedenborgianismens historia i Sverige under förra
århundradet» (1886). Om Swedenborgsliteratur samt
de många upplagorna af S:s egna arbeten hänvisas för
öfrigt till Linnströms boklexikon (under Swedenborg).
A. F. Å.
Svedenborgska hvalen, zool. Se Räthvalarna.
Svedenstjerna, Erik Thomas, bergsvetenskapsman, född
d. 26 April 1765 å Österhammars bruk i Vestmanland,
aflade bergsexamen i Upsala, tjenstgjorde som
auskultant i Bergskollegium och förordnades 1792 till
öfvermasmästare i norra distriktet. Efter att någon
tid under direktör E. Nordvalls öfverinseende hafva
ledt arbetena å Trollhätte kanal företog han 1800–03,
med understöd af brukssocieteten, en utrikes resa
i ändamål att studera jerntillverkningen. År 1805
utnämndes han till direktör öfver tackjernsblåsningen
och stångjernssmidet i riket, men tog, då han
öfverhopades af enskilda uppdrag, afsked från
befattningen såsom öfvermasmästare 1808 och såsom
direktör 1811. I riksdagen 1809 tog han liflig del
och var 1810–18 fullmäktig i riksgäldskontoret. 1818
utnämndes han till öfvermasmästare i södra
distriktet. Genom stora spekulationer i koboltverk
hotad med ekonomisk ruin, förkortade han sitt lif
natten till d. 14 Jan. 1825. S. invaldes 1805 i
Vetenskapsakademien, hvars preses han var 1809–10, och
i Landtbruksakademien vid dess stiftelse 1812. Han
utgaf Resa genom en del af England och Skotland
åren 1802, 1803 (1804), Samlingar i bergsvetenskapen
(9 häften, 1806–09, tills. med K. J. Lidbeck) m. m.
1. Svederus, Nils Samuel, naturforskare,
vitterhetsidkare, född i Stockholm d. 24 Aug. 1751,
blef student i Upsala 1774 och filos. magister
1779 samt prestvigdes 1780. År 1782 utnämndes han
till hofpredikant samt blef, sedan han 1784–86
företagit en vetenskaplig studieresa till England,
der han erhöll i uppdrag att ordna sir Joseph Banks
entomologiska samlingar, äfvensom till Belgien
och Holland, 1789 kyrkoherde i Näsby och Ervalla
församlingar inom Vesterås stift och 1801 prost i
Fellingsbro kontrakt. Död d. 3 Nov. 1833. S. gjorde
flere naturvetenskapliga upptäckter, särskildt inom
entomologien, och kallades derför till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
