Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska akademien instiftades af Gustaf III genom ett bref af d. 20 Mars 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom de i dem införda äreminnen, inträdes- och
direktörstal samt minnesteckningar af berömda
svenskar, öfver hvilka akademien präglat sin
skådepenning, lemna ett rikt material för studiet
af svensk vältalighet. Bland minnestecknarna
märkas särskildt Nordin, Franzén, som skrifvit
omkring en tredjedel af samtliga minnesteckningar,
Beskow, Svedelius och Böttiger. Handlingarna
innehålla för öfrigt prisbelönta skrifter samt
af ledamöter författade afhandlingar och dikter.
Akademiens rent vetenskapliga verksamhet koncentrerar
sig kring dess arbete på »uppodlandet och stadgandet
af svenska språket» särskildt genom utgifvandet af
en grammatik och en ordbok. Till stafningens
fastställande utarbetade Leopold sin bekanta
Afhandling om svenska stafsättet, hvilken
utkom 1801 i akademiens handlingar, och som genom
att införa konsonantfördubbling och framställa
grundsatsen om främmande ords stafning efter de
inhemskas mönster framkallade en häftig opposition.
Gustaf IV Adolfs förbud för akademiens tidning att
använda det nya stafsättet gjorde, att reformen icke
fick den omfattning, som man åsyftat. En Svensk
språklära utarbetades på akademiens uppdrag af
ledamoten Enberg och utgafs 1836. Verket hade
en rätt stor omfattning, men är i betydelse
ingalunda jämförligt med Leopolds stafningslära.
För åstadkommande af en ordbok fördelades till
en början de olika bokstäfverna mellan akademiens
ledamöter, men denna arbetsmetod visade sig inom
kort högst opraktisk. År 1793 anställdes derför
J. Stenhammar som amanuens med åliggande att under
akademiens tillsyn arbeta på ordboken. Efter
hans död, 1799, tillsattes emellertid ingen ny
amanuens, och arbetet afstannade nästan helt och
hållet. Med ifver återupptogs det först då Beskow blef
sekreterare (1834). Liksom sina föregångare fattade
denne dock uppgiften mer ur vitter än ur vetenskaplig
synpunkt och trodde på möjligheten af ett arbete
fördeladt mellan ledamöterna. Från olika myndigheter
och personer infordrades ordlistor med förklaringar
å tekniska och vetenskapliga termer, och 1846
anställdes K. E. Kindblad vid ordboksarbetet,
hvilket emellertid under denna anordning blef föga
fruktbärande, om ej möjligen för det förberedande
samlandet. År 1855 uppdrogs ordboksarbetet åt
professor Hagberg i Lund, biträdd hufvudsakligen
af A. F. Dalin; samlandet af språkprof
lemnades åt akademiens amanuens F. A. Dahlgren.
Genom det inflytande, hvilket Rydqvist såsom medlem
af akademiens granskningskomité kom att utöfva, blef
under denna tid den lingvistiska principen alltmer
gällande vid arbetet. Sedan Hagberg 1864 aflidit,
utgaf akademien 1870 en Ordbok öfver svenska språket.
A., med företal af Rydqvist. År 1874 utgaf den tillika
en af Dahlgren uppsatt, af Rydqvist granskad Ordlista
öfver svenska språket (6:te uppl. 1889,
omarbetad af Dahlgren, Es. Tegnér och Th.
Wisén), och 1880 utkom på dess initiativ en Kritisk
ordbok öfver svenska växtnamnen af Elias Fries.
Från år 1884 är akademiens ordboksarbete närmast
anförtrodt åt professor Söderwall och docenten
Cederschiöld, under öfverinseende af professor Wisén;
flere excerpister äro sysselsatta med att anteckna
språkprof.
Af de många prisstiftelser, stadigvarande eller
tillfälliga, hvilka fästs vid Svenska akademien,
äro Lundbladska, Zibetska och kungliga prisen de
märkligaste. Det förstnämnda priset stiftades 1789
af professor J. Lundblad, hvilken för rättigheten
att i Lund anlägga ett tryckeri utfäste
sig att årligen till akademien lemna en summa af
50 rdr specie, hvilken utan täflan kunde gifvas
åt den, som vunnit stora priset eller utgifvit en
förtjenstfull skrift. Under årens lopp blefvo dessa
vilkor något förändrade; sedan den donerade summan
sista gången inbetalats 1829, upphörde priset 1833.
Kungliga priset stiftades 1835 af Karl XIV Johan
och bestod i ett årligt anslag af 300 rdr b:ko. Det
»tilldelas en författare inom eller utom
akademien, vare sig för någon särdeles värderik
skrift, som under årets lopp utkommit, eller
såsom bevis af aktning för förtjenster om vitterheten
och språket, eller slutligen såsom understöd åt
någon ung författare af lofvande anlag». Zibetska
priset, stiftadt 1809 af hofkansleren frih. Zibet
i hans testamente, utgjordes af 1,500 rdr b:ko.
Räntan af denna summa skulle hvartannat år nyttjas
till tvänne guldmedaljer, af hvilka den ena borde
utdelas för ett »värdigt lof åt akademiens odödlige
stiftare», den andra för en skrift »öfver något ämne
tjenligt att främja alla borgerliga och moraliska
dygder, att förekomma och qväfva villomeningar,
ledande till samhällsordningens upplösande, till
anarki, oreda och folkyra». Priset har endast
sällan utdelats och vid dessa tillfällen icke
i sträng öfverensstämmelse med de ursprungliga
föreskrifterna. Besparingarna hafva bl. a. användts
till understöd åt förtjenta vitterhetsidkare. –
Af öfriga donationer, tillställda akademien, må
nämnas en boksamling af omkr. 14,000 bd, som
1804–13 förärades af J. N. Lindahl. År 1806
erhöll akademien utnämnningsrätt till det
för studerande i Upsala stiftade Gustavianska
stipendiet (se d. o.). Den största gåfva, som
akademien af enskild man bekommit, är emellertid
den af B. von Beskow gjorda donation, hvilken 1869
öfverlemnades i testamente. Genom denna donation
erhöll akademien rätt att efter enkefriherrinnan
Beskows död mot en summa af endast 50,000 rdr rmt
inlösa huset n:r 18 vid Skeppsbron. Den 8 Nov. 1877
inflyttade akademien i detta sitt eget hus. Genom
samma testamente mottog äfven akademien 20,000 rdr
rmt, hvaraf räntan hvartannat år såsom ett utrikes
resestipendium (Beskowska resestipendiet) skulle
tilldelas en förtjent, obemedlad vitterhetsidkare.
De personer, som innehaft de aderton stolarna i
Svenska akademien, äro följande: 1. A. J. von Höpken,
N. F. Gyldenstolpe, J. O. Wallin, A. Fryxell och
H. L. Forssell; 2. K. F. Scheffer, A. N. Edelcrantz,
K. P. Hagberg, K. F. Fahlcrantz och G. Wennerberg;
3. O. Celsius d. y., J. A. Tingstadius, K. G. von
Brinkman, A. E. Ihre (tog ej inträde), J. Börjesson,
H. M. Melin och C. G. Malmström; 4. J. H. Kellgren, J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
