Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige, konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalformationen. (Se Dal-formationen.) – Till Triassystemet
höra de lager af rödbrun lera och sandsten m. m.,
som förekomma inom nordvestra Skåne och der bilda
underlaget för Rät-Liassystemet eller Skånes
stenkolsförande formation (se d. o.). Kritsystemet,
representeradt af kalksten, kalksandsten och krita,
träffas dels inom sydvestra Skåne (mellan Landskrona,
Falsterbo och Ystad), dels inom nordöstra delen af
denna provins samt angränsande del af Bleking. Inom
urbergets område, synnerligast der detta består af
eurit, hälleflinta och glimmerskiffer, träffas
de fyndigheter af koppar-, bly- (silfver-), zink-
och jernmalmer, på hvilka sistnämnda Sverige är
mycket rikt, äfvensom af kornig kalksten eller
marmor. Bland eruptiva bergarter må nämnas porfyrer,
hufvudsakligen inom Dalarna, samt diabas (trapp),
som är yngre än silurlagren, hvilka af densamma
flerestädes genomträngts och öfvertäckts (Dalarna,
Vestergötland, Skåne). Af rent vulkaniskt ursprung
och tertiär ålder äro förekomsterna af basalt i Skåne
(nordligt från Ringsjön), af andesit i Helsingland och
ryolit i Bleking. Rörande qvartärtidens bildningar,
de lösa jordlagren, hänvisas till artiklarna om
qvartärperioden, istiden, glaciala bildningar,
krosstengrus, glaciallera, postglacial-lera o. s. v.
E. E.
Klimatet är strängt, men betydligt mildare än som
af landets nordliga läge kunde väntas. S. delar
nämligen med Norge fördelen att vara det mildaste
land på jorden i förhållande till andra land vid
samma breddgrader. Den stora utsträckningen öfver
14 breddgrader äfvensom det förhållande, att det
inre landets nordliga delar äro ett högland, verka
emellertid stora skiljaktigheter. De fjälltrakter,
som till följd af klimatets stränghet äro obeboeliga,
äro dock ganska inskränkta. Glaciererna äro
få och jämförelsevis obetydliga. Sådana finnas
på Sulitelma, Kebnekaisse, Akka och några andra
ställen i Norrbottens lappmark samt på Helagsfjällen
i Herjedalen. Men redan vid de snötäckta fjällens fot
förefinnas vilkoren för menniskans tillvaro. Korn
och råg mogna äfven ofvanför polcirkeln. Årets
medeltemperatur är ± 0°, eller föga derunder,
ofvanför en linie, dragen från norska gränsen
öfver nordligaste hörnet af Dalarna samt vidare
längs fjällen genom Herjedalen och Jämtland och i
en stor båge genom Lappland samt österut straxt
s. om Haparanda. Isotermen för + 2° går öfver
norra Värmland inåt Dalarna, derefter norrut
genom Jämtland, omkring Ångermanland samt genom
Vesterbotten i trakten af Umeå. Medeltemperaturen
för Stockholm är + 5,3°, och isotermen för + 6°
går öster om Bohus län, snedt öfver Vestergötland,
djupt in i Småland, vänder der mot norr, genomskär
Östergötland och Södermanland samt når hafvet i
Södertörn. För Lund är medeltemperaturen omkr.
+ 7,2°. Under det närbelägenheten till Atlanten och
dess varma strömmar utgör orsaken till temperaturens
mildhet i allmänhet, utöfva således höjdförhållandena
stort inflytande på de särskilda landsdelarnas
medeltemperatur. Nederbördsmängden är icke stor;
störst, omkr.
880 mm. om året, är den på vestra kusten, lägst,
omkring 330 mm., på östra kusten vid Kalmarsund. Detta
tyder på ett mera torrt än fuktigt, alltså ett
fastlandsklimat. Också är temperaturskilnaden mellan
sommar och vinter betydlig och störst, ända till 80°,
i de inre trakterna af norra Sverige.
Befolkningsförhållanden. På en ytvidd af 442,126
qvkm., hvaraf 405,845 qvkm. land, egde S. vid 1889
års slut en folkmängd af 4,774,409 personer, eller
i medeltal 11 pr qvkm., en siffra, som i Europa
understiges endast af Norges och Finlands. Få land
i Europa äro dock så ojämnt befolkade som S. Af de
olika länen hinner Malmöhus till en folkmängdstäthet
af 77 pr qvkm., eller i medeltal nästan lika med
Preussens och mer än Frankrikes. Större delen
af Lappmarkerna samt stora delar af Jämtland,
Herjedalen och Dalarna hinna deremot ej ens
till fullt 1 persons folkmängd pr qvkm. I södra
Sverige är det inre landet (småländska höglandet)
något glesare bebodt än kusttrakterna, af hvilka de
vestra i allmänhet äro tätare befolkade än de östra;
i mellersta Sverige äro slättbygderna omkring de
stora sjöarna jämförelsevis bäst befolkade; i norra
Sverige äntligen är befolkningstätheten störst vid
kusten och aftager mot det inre höglandet. Af större
områden med tätare befolkning å landsbygden märkas i
första rummet omgifningarna omkr. Sundsvall, der Sköns
tingslag med en ytvidd af 200 qvkm. räknar öfver 100
personer pr qvkm. i medeltal och Sköns församling
(46 qvkm.) ända till 250. I öfriga delar af landet
finner man endast å spridda, mindre orter en lika
tät befolkning. – Enligt en för år 1875 verkställd
undersökning utgjorde i hela S. arealen af socknar
med nedanstående folkmängdstäthet:
| Med | under 5 | innev. | pr qvkm. | 225,173 |
| » | 5–20 | » | » | 115,444 |
| » | 20–50 | » | » | 58,979 |
| » | 50 | » | » o. deröfver | 7,125 |
| År | 1571 | 670,000 | År | 1800 | 2,350,000 | |
| » | 1700 | 1,400,000 | » | 1815 | 2,465,000 | |
| » | 1720 | 1,300,000 | » | 1865 | 4,114,000 | |
| » | 1750 | 1,780,000 | » | 1890 | 4,800,000 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
