Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 1035-1036 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige, konungarike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en arbetspersonal af 82,196. Förnämsta
fabriksorten är Stockholm, med 384 fabriker,
öfver 37 mill. kr. tillverkningsvärde och öfver
12,500 fabriksarbetare. Om andra rummet täfla
Norrköping och Göteborg, hvardera med 16–17
mill. kr. tillverkningsvärde. De vigtigaste
fabriksstäderna äro i öfrigt Landskrona, Malmö,
Jönköping, Borås och Gefle. På landsbygden finnas
flerestädes ansenliga fabrikstrakter. De gruppera
sig företrädesvis omkring Borås, Göteborg och
Stockholm. Tillverkningsvärdena för de vigtigare
industrigrenarna uppgingo 1886 till följande belopp,
i runda tal:

Gjuterierna o. mek. verkstäderna	kr.	27,200,000
Sockerraftineringsfabrikerna	»	25,700,000
Maltdrycksfabrikerna	»	12,300,000
Bomullsväfnadsfabrikerna	»	12,500,000
Bomullsgarnspinnerierna	»	11,800,000
Tobaksfabrikerna	»	10,600,000
Pappersfabrikerna	»	9,100,000
Klädesfabrikerna	»	9,000,000
Mekaniska snickerifabrikerna	»	7,800,000
Tändsticksfabrikerna	»	7,200,000
Kemisk-tekniska fabrikerna	»	5,800,000
Läderfabrikerna	»	5,000,000

Bland fabrikerna äro icke inräknade 173 brännerier,
vid hvilka under tillverkningsåret 1887–88
tillverkades omkr. 33 mill. liter bränvin af
normalstyrka.

Handtverksindustrien, spridd öfver hela landet,
idkades år 1888 af 21,771 handtverkare, med
32,699 arbetare. Handtverkerierna voro taxerade
till en bevillning af omkr. 134,000 kr. I
det hela tyckas handtverkerierna vara stadda i
tillbakaskridande. Husslöjden, fordom af största
betydelse, har numera i allmänhet måst vika för
fabrikerna. Ännu tillverkas dock i hemmen i vissa
trakter i synnerhet väfnader till afsalu. Sådan
tillverkning eger rum företrädesvis i södra delen af
Elfsborgs län, i Halland och vissa delar af Norrland
(se Slöjd).

Kommunikationer. De allmänna vägarna, lands-,
härads-, sockne- och stadsvägarna, hafva en längd
af öfver 60,000 km. År 1880 funnos vid dem 1,488
skjutsanstalter. Dessas antal minskas alltjämt,
i den mån jernvägar tillkomma. Den första svenska
jernvägen, mellan Örebro och Nora, öppnades för
trafik 1856. Till en början gick jernvägsbyggandet
icke fort, men sedan början af 1870-talet har det
gått så mycket raskare, så att vid 1889 års utgång
funnos 7,897 km. för trafik öppnade jernvägar, hvaraf
2,613 km. statsbanor och 5,284 km. enskilda banor, och
jernvägsnätet utsträckes vidare för hvarje år. Till
följd af landets stora utsträckning kan detta icke
anses vara synnerligen mycket, men i förhållande till
folkmängden har S. i afseende å jernvägsbyggnader
lemnat alla andra europeiska stater långt bakom
sig. Alla statens banor hafva samma spårvidd, 1,435
m. (4,83 f.). De flesta enskilda banor äro lika breda,
men en stor del smärre enskilda banor har mindre
spårvidd, ända ned till 0,802 m. Jernvägarnas
anläggningskostnad har uppgått till omkr. 530
mill. kr., eller omkr. 68,000 kr. för hvarje km.,
hvilket pris är billigare än motsvarande kostnad i
något annat europeiskt land. –
Af kanalerna, hvilka hafva en sammanlagd längd
af omkr. 1,200 km., äro de förnämsta: Göta,
Trollhätte, Hjelmare, Strömsholms, Dalslands, Seffle
och Kinda kanaler. De svenska floderna kunna i
allmänhet icke befaras utan kanalisering. Deremot
lemna de många och vidsträckta insjöarna goda
naturliga kommunikationsleder. – Den första
elektriska telegraflinjen anlades 1853. År 1889
egde statens telegraflinier en längd af 8,676
km. Telegrafstationernas antal var 176, utom 807
jernvägstelegrafstationer. Telegrafverkets verksamhet
har under de senare åren något inskränkts till
följd af anläggning af telefonnät. Staten började
bygga telefonledningar först 1882, och 1889 hade
dessa ledningar en längd af 8,842 km. Sistnämnda år
funnos enskilda telefonledningar med en sammanlagd
längd af 37,248 km. – Det svenska postverket
har gamla anor. Det inrättades nämligen redan
1636. År 1889 funnos 2,021 fasta postanstalter,
hvilka befordrade öfver 100 mill. inrikes
och öfver 17 mill. utrikes försändelser.
A. G.

Författning och förvaltning. Rikets grundlagar äro:
Regeringsformen af d. 6 Juni 1809, Riksdagsordningen
af d. 22 Juni 1866, Successionsordningen af d. 26
Sept. 1810 och Tryckfrihetsförordningen af d. 16
Juli 1812. Enligt Regeringsformen skall Sverige
styras af en konung samt vara ett arfrike med enligt
Successionsordningen agnatisk tronföljd. Konungen
skall tillhöra evangelisk-lutherska läran samt
blifver myndig vid 18 års ålder. Konungens makt
är begränsad genom Regeringsformen. Han utöfvar i
statsrådet den verkställande makten. Den lagstiftande
makten tillhör i grundlags- samt kommunal-,
civil-, kriminal- och kyrkolagsfrågor konung och
riksdag gemensamt, men i frågor, som röra rikets
allmänna hushållning, konungen ensam. Till ändring
af kyrkolag fordras jämväl samtycke af allmänt
kyrkomöte. Statsrådet består af 10 ledamöter, af
hvilka en är statsminister. Sju statsråd äro tillika
chefer för hvar sitt förvaltningsdepartement. Alla
regeringsärenden, med undantag af s. k. ministeriella
mål och kommandomål, skola inför konungen i statsrådet
föredragas och der afgöras. Alla närvarande statsråd
(minst tre utom den föredragande) skola yttra sin
mening rörande ett föreliggande ärende, men konungen
ensam besluter. Ministeriella mål, hvarmed förstås
alla de, som angå rikets förhållande till främmande
makter, skola på sätt konungen finner lämpligast
beredas af utrikesministern samt af honom anmälas
och föredragas inför konungen i närvaro af två
andra statsrådets ledamöter, af hvilka den ene
skall vara statsministern, der ej denne tillika är
utrikesminister. Efter deras hörande eger konungen
att i afhandlingar och förbund med främmande makter
ingå. Konungen eger jämväl börja krig eller sluta
fred, detta dock först efter hela statsrådets
hörande. Kommandomål, hvarmed menas sådana, som
konungen såsom högste befälhafvare öfver krigsmakten
omedelbarligen besörjer, må konungen afgöra i närvaro
af krigs- eller sjöministern. »Konungen bör rätt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>