Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige, konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
departement, i spetsen för hvilket står en medlem af
statsrådet. Departementen äro Justitie-, Utrikes-,
Landtförsvars-, Sjöförsvars-, Civil-, Finans- och
Ecklesiastikdepartementen. Under hvart och ett af
dessa lyda förvaltande verk, af hvilka de vigtigaste
äro: under Justitiedepartementet Fångvårdsstyrelsen,
under Landtförsvarsdepartementet Arméförvaltningen,
under Sjöförsvarsdepartementet Marinförvaltningen
och Lotsstyrelsen, under Civildepartementet
Kommerskollegium, Generallandtmäterikontoret,
Landtbruksstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
K. M:ts Befallningshafvande, städernas styrelser
m. fl., under Finansdepartementet Kammarkollegium,
Statskontoret, Myntverket, Kontrollverket,
Kammarrätten, Generalpoststyrelsen, Telegrafstyrelsen,
Generaltullstyrelsen, Öfverintendentsämbetet,
Domänstyrelsen m. fl., under Ecklesiastikdepartementet
Medicinalstyrelsen. – Alla de nu nämnda verk
och ämbeten hafva i sin ordning under sig lägre
förvaltande myndigheter. I fråga om länens styrelse
finnes i Regeringsformen stadgadt, att landet
skall förblifva indeladt i höfdingdömen under den
vanliga landtregeringen. Länen äro 25, nämligen
utom Stockholms stad, som räknas såsom särskildt
län, följande: Stockholms, Upsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Gotlands, Blekings, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs,
Gefleborgs, Vesternorrlands, Jämtlands, Vesterbottens
och Norrbottens län. Länen omfatta f. n. (1891)
117 fögderier med 526 länsmansdistrikt och 92
städer. Genom kommunallagarna af år 1862 är en viss
grad af sjelfstyrelse tillförsäkrad såväl lands-
som stadskommunerna, hvilka för sådant ändamål
äfven ega en noga begränsad rätt att beskatta sina
medlemmar. Rörande kommunalstyrelsen hänvisas för
öfrigt till art. Kommun.
Lagskipning. Allmänna underrätter äro häradsrätter å
landet och rådstufvurätter i städerna. Häradsrätterna
bestå af en lagfaren ordförande, häradshöfdingen,
och 12 å kommunalstämma valda lekmän, utgörande
nämnden. Sju nämndemän äro dock domfört
antal. Häradshöfding är i allmänhet ordförande
i flere häradsrätter, som tillsammans bilda hans
domsaga (116 domsagor 1891). Nämnden deltager efter
lag i afgörandet af alla förekommande frågor. Den
öfverröstar domaren, om den är enhällig. Allmänna
underdomstolar i stad äro rådstufvurätterna,
tremannadomstolar, som bestå i vissa städer af endast
lagfarna ledamöter, i andra af en lagfaren ordförande
och två lekmän. I de största städerna utgöras
rådstufvurätterna af flere afdelningar, hvar och en
med tre ledamöter. Allmänna öfverrätter äro: de tre
hofrätterna, Svea i Stockholm, Göta i Jönköping och
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge i Kristianstad,
samt konungens Högsta domstol. Hofrätterna döma på
flere divisioner; hvarje division utgöres af fem
ledamöter, af hvilka dock fyra äro domfört antal,
der tre äro om beslutet ense. Dömande ledamöter äro
hofrättsråd och
assessorer. Hofrätterna öfvervaka underrätternas verksamhet
enligt särskilda föreskrifter. Högsta domstolen består
af minst 12, högst 18 ledamöter (f. n. 16). Enligt
särskild arbetsordning dömer Högsta domstolen
på tvänne afdelningar, hvilka endast i vissa fall
sammanträda till plenum. Målen föredragas för Högsta
domstolen af revisionssekreterarna. Förutom dessa
allmänna domstolar finnas åtskilliga specialdomstolar
(se vidare art. Domstol med hänvisningarna
derifrån). Rättegångssättet hvilar fortfarande
på väsentligen samma grundsatser, ur hvilka
1734 års lag framgick, hvars rättegångsbalk
ännu är gällande. Offentlighet är rådande
vid underdomstolarna, der förhandlingen är
muntlig-protokollarisk, men icke vid öfverrätternar
der den är i det närmaste rent skriftlig. Ett legalt
bevissystem, dock i praktiken betydligt modifieradt,
herskar. Advokatstånd saknas. Ej ens
i grofva brottmål erhålla de tilltalade
defensorer. Reformatoriska rörelser i afsigt att
modernisera rättegångsväsendet pågå emellertid för
närvarande (1891). K. S-f.
Rörande Kommunalväsendet hänvisas till Kommun,
rörande Undervisningsväsendet till Skolväsende.
Kyrkliga förhållanden. Den rena evangeliska läran,
sådan den genom den oförändrade augsburgiska
bekännelsen och Upsala mötesbeslut antagen
och förklarad är, är i S. statsreligion, då
ej allenast kungliga huset och vissa, ämbetsmän
måste bekänna sig till densamma, utan äfven hvarje
skattskyldig svensk medborgare måste erlägga skatt
till underhåll af denna, religions prester (se härom
vidare Religionsfrihet, sp. 896–899). Konungen är,
i egenskap af »summus episcopus», statskyrkans högste
styresman. Inför honom föredragas kyrkliga frågor
dels af justitieministern (kyrkolags-frågor),
dels af ecklesiastikministern (andra kyrkliga
frågor). Under konungen utöfvas i hvarje stift
kyrkostyrelsen af en biskop med ett konsistorium
(se d. o.) samt derinom i hvarje kontrakt af en
särskildt förordnad kontraktsprost. Den svenska
kyrkan har sin representation i det hvart femte år
sammanträdande kyrkomötet, hvilket med afseende på
kyrkolagsändringar och förändringar i presterskapets
privilegier har veto mot konung och riksdag
(se vidare Kyrkomöte). Kommunerna utöfva ett ganska
stort inflytande på de kyrkliga angelägenheterna,
genom kyrkostämman, som beslutar, och kyrkorådet,
som verkställer besluten (se vidare Kommun, sp. 1096,
och Kyrkoråd). I ecklesiastikt hänseende är landet
indeladt i 12 stift: Upsala ärkestift, Linköpings,
Skara, Strengnäs, Vesterås, Vexiö, Lunds, Göteborgs,
Kalmar, Karlstads, Hernösands och Visby stift,
hvartill kommer Stockholms stad, som utgör ett
kyrkligt område för sig sjelf. Ärkebiskopen
i Upsala har dock ej uti annat hänseende någon
öfverordnad ställning än deri att han är ordförande på
kyrkomötet samt kröner konungen och inviger de öfrige
biskoparna. Stiften omfatta (1891) 183 kontrakt, med
1,371 pastorat samt 2,410 kyrkosocknar och kapellag,
115 stadsförsamlingar och 41 andra församlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
