Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige, konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt Storkyrkan i Stockholm, sedan mångfaldt
ändrade, Visby många kyrkor, bland hvilka S:t Lars,
Helgeandskyrkan (dubbelkyrka af ovanlig byggnadsart),
S:t Niklas, S:t Karin och S:t Maria intaga främsta
rummet, åtskilliga af Gotlands landskyrkor, såsom
Dalhem och Öja, samt cistercienskyrkorna Varnhem, med
präktigt kor, Alvastra, Vreta, Nydala, Roma m. fl. På
Gotland bibehöll sig den senromanska stilen så länge
och så föga påverkad af gotiken, att man kan anse den
hafva fortvarat under nästan hela medeltiden. I det
öfriga Sverige deremot har den gotiska stilen, ehuru
aldrig rätt hemmastadd, efterlemnat en del ganska
märkliga och i synnerhet genom sina väldiga mått och
ornamentikens ädelhet framstående verk. Sådana äro
Upsala domkyrka, börjad mot 1280-talets slut af en
från Paris inkallad stenhuggarekoloni, under ledning
af Etienne de Bonneuil, men utförd väsentligen i
tegel och fullbordad först på 1400-talet, med tre
portaler af ovanligare förtjenst; en portal och
koret i Linköpings domkyrka, det senare ett verk af
Kölnmästaren Gerlach och hans medhjelpare från senare
hälften af 1400-talet; utvidgningen af Vesterås och
Strengnäs domkyrkor, omdanandet af Skara domkyrka,
Vadstena klosterkyrka o. s. v. – Om den verldsliga
byggnadskonsten i Sverige under medeltiden känner
man föga. En del slott och fästen anlades, men
hafva så ombildats under senare århundraden,
att knappt något återstår af de ursprungliga
anläggningarna. Nyare undersökningar hafva emellertid
lagt i dagen byggnadssättet af Olofsborg och Kuustö i
Finland, båda från medeltidens slut. – Den medeltida
skulpturen i Sverige stod liksom byggnadskonsten
hufvudsakligen i kyrkans tjenst och utförde dopfuntar,
portalorneringar, ofta af synnerligen framstående
slag, andra ornamentala byggnadsdelar samt mot
tidehvarfvets slut ett eller annat altarskåp med rikt
målade och förgyllda bilder. – Af större betydenhet
äro kyrkomålningarna, hvilka ursprungligen utfördes
af munkarna, men sedan öfvergingo till verldsliga
mästare. Man eger rester af hvalf- och väggmålningar
ända från 1200-talet, såsom i Kaga, Vrigstad (nu
rifven), Garde å Gotland, Estuna, men de flesta och
intressantaste härröra från 1300- och 1400-talen,
såsom i Råda (Värmland) från 1323, många kyrkor i
Mälarelandskapen o. s. v. Äfven glasmålning öfvades
med framgång, synnerligast på Gotland.
Brytningen mellan medeltiden och nyare
tiden är i Sverige skarpare och plötsligare än
annanstädes. Kyrkan, förlamad och fattig, uppträder
ej mer såsom konstens egentliga beskyddare, utan
det är konungen, som blir det. Deraf den tvära
omkastningen äfven på konstens område. Slott
och fästen blifva nu arkitekternas uppgifter,
deras utsmyckande skulptörers och målares. För att
leda byggnads- och dekoreringsarbetena inkallades
utländingar från Tyskland och Nederländerna: och
sålunda blir den svenska konsten i väsentlig mån en
ättling af den nordeuropeiska renaissancen. Tidigast
förekomma om- och tillbyggnader af de medeltida
slotten, som delvis illa åtgåtts under de
inbördes fejderna i 1500-talets början. Gripsholm, Kalmar,
Stockholm, Vesterås, Örebro, Borgholm, Nyköping
m. fl. erhöllo sålunda tillbyggda eller väsentligen
omdanade slott under Gustaf och hans söner. Och
från grunden uppbyggdes dessutom åtskilliga andra,
såsom Vadstena, Svartsjö, Upsala, Johannisborg,
Vibyholm, utom en mängd af högadeln uppförda befästa
herresäten. Vid alla dessa byggnadsföretag voro en
mängd konstnärliga krafter af alla slag verksamma,
hvilka efterlemnat åtskilliga mycket framstående och
intressanta minnesmärken. Bland arkitekter kunna
sålunda nämnas Anders Målare, Jacob Richter, Willem
Boy, äfven skulptör och målare, bröderna Paar, af
hvilka i synnerhet Dominicus i Kalmar och Franciscus
i Upsala framstå såsom betydande konstnärer, m. fl.;
bland stenhuggare Roland Mockle i Kalmar, Peter de
Laroche i Vadstena och andra, bland målare Dominicus
Verwilt, Arendt Lamprechts, Baptista van Uther och
en mängd andra. – Af fristående skulptur förekommer
ej mycket; det mesta är grafvårdar, å hvilka under
hela detta skede nedlades största omsorg och
prakt. Många utfördes utomlands, såsom Gustaf I:s
monument i Upsala, arbetadt i Antwerpen under Boys
ledning, Johan III:s, ett Danzigarbete, medan
åter andra tillkommo inom landet, exempelvis
Katarina Jagellonicas i Upsala, grafminnena
i Riddarholmskyrkan, Gustaf Banérs grafvård i
Upsala, utförd af Aris Claeszoon från Haarlem 1629
o. s. v. – Målerierna från denna tid äro i de allra
flesta fall dekorativa tak- och väggprydnader
samt, såvidt man af de få återstående profven
kan döma, i allmänhet af tämligen underordnadt
värde. Stafflibilder från 1500-talet finnas ytterst
få, mest porträtt. Deremot blifva de talrikare
under Gustaf II Adolf, då Cornelius Arendtsen och
Jacob Elbfas först uppträda. Den senare fortfor att
med flit och framgång öfva sin ingalunda föraktliga
porträttkonst inpå 1660-talet. Särskild uppmärksamhet
förtjena de i Sverige under Vasarnes tid utförda
haute-lisse-väfnaderna (»flamska väggbonader»),
till hvilka bl. a. Verwilt utförde teckningarna.
Med Sveriges deltagande i trettioåriga kriget och
dess inträdande bland Europas stormakter vidtager
ett nytt skede äfven för dess konst, hvilket
räcker till slutet af den karolinska tiden,
således ungefär 3/4 årh. Liksom på alla andra
områden blef äfven kraftutvecklingen på detta
ofantlig; och liksom der framkallade lyftningen
hos hela folket stora och genom sin verksamhet
inflytelserika snillen. Byggnadskonsten utöfvades
till en början af inflyttade tyskar, en H. J. Kristler
m. fl. (Ulriksdal, Dela Gardieska palatset). Men snart
inträffade en omkastning genom den från Frankrike
inkallade Simon de la Vallée och hans son Jean
(Riddarhuset, Bondeska, Wrangelska m. fl. palats
i Stockholm, Karlberg, Venngarn, Höjentorp m. fl.
af M. G. De la Gardies slott i landsorten, Hedvig
Eleonora och Katarina kyrkor i Stockholm); och nästan
samtidigt infördes en efter italienska mönster
bildad, ädlare stil af Nikodemus Tessin d. ä.,
hvars verk fortsattes och i snillrik fulländning
lyftes till en konst af högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
