Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svinstad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svällare, en i orgeln befintlig inrättning för
åstadkommande af crescendo och diminuendo.
Svällbeta, en vid läderberedning begagnad vätska. Se
Läder, sp. 406.
Svälting, rättare svalting, folkspråkets namn på
Alisma (se d. o).
Svältkur, hungerkur, dietkur, med., var en förr
begagnad behandlingsmetod mot den syfilitiska
sjukdomen. Den sjuke underkastades en noggrant
öfvervakad, ytterst knapp diet, under det att
han hölls instängd i ett vanligen mycket varmt
rum. Svältkuren infördes till Sverige af assessor
C. G. Osbeck, läkare vid Stockholms stads och
läns kurhus från dess upprättande 1813. – Dietkur
i annan mening än svältkur begagnas ofta mot
kroniska lidanden, isynnerhet maglidanden. Dylik
dietkur består af ett noggrant urval af vissa
födoämnen, lämpade efter det särskilda lidande,
som skall bekämpas, och till qvantiteten noga
afvägda. Som exempel kan nämnas Bantings kur mot fetma.
O. T. S.
Svältorna. Se Vestergötland.
Svämbildning, geol. Se Alluvium.
Svämlera, geol. Se Alluvial-lera.
Svämsand, geol. Se Alluvial-lera.
Svängbom, sjöv. (se fig. till Kölhala), fyrkantig
balk (c), som vid ett fartygs kölhalning
utlägges genom en port i fartygssidan; från
dess yttre ände går lofginan (b), till öfre
änden af masten, som härigenom blir stöttad.
R. N.
Svängfärja. Se Färja.
Svängkran. Se Kran 2.
Svängning. Se Oscillation.
Svängningsbukar. Se Bukar.
Svängningsknutar. Se Noder 1.
Svängningsmetoden benämnes ett sätt att undersöka
torsions- eller vridningselasticiteten hos fasta
kroppar. Denna metod, som användes af Coulomb,
utföres så, att en tung kropp, försedd med en visare,
fästes i änden af den vertikalt upphängda metalltråd,
hvars vridningselasticitet skall undersökas. Genom
att vrida den påhängda vigten en viss vinkel bringas
den till följd af strängens elasticitet i svängningar,
hvilkas storlek och tid iakttagas, och enligt dessa
iakttagelser bestämmas lagarna för elasticiteten.
Svängningspunkt, Centrum oscillationis, mek., den
punkt på en sammansatt pendel, som är belägen på en
genom tyngdpunkten gående och mot rotationsaxeln
vinkelrät linie samt besitter den egenskapen att
kunna oscillera, som vore den fri från förbindelsen
med pendelns öfriga punkter och endast genom en
tyngdlös linie förenad med rotationsaxeln. G. R. D.
Svängningstal, fys. Se Akustiska sirenen, Ljud
och Ton.
Svängplog. Se Plog.
Svärd. 1. Krigsv., ett rakt, långt och bredt sidogevär
med dubbel egg. Hos romarna var svärdet kort och
användes mest att sticka med. Under medeltiden blef
det jämte lansen rytteriets förnämsta vapen; det
hade då betydande längd och tyngd samt nyttjades i
synnerhet som huggvapen. – 2. Sjöv., ett aflångt, jernbeslaget träplan,
hängande ett på hvarje sida utombords på en horisontel
jernarm i fartygssidan. Å de holländska kustfartygen,
som äro mycket flatbottnade och således under
bidevindssegling skulle komma att drifva betydligt,
upphäfves till stor del afdriften genom dessa plan
på så sätt, att det på läsidan sittande nedsläppes
och gifves upprätt stående läge i vattnet, under det
att lovartssidans är upphaladt genom ett i nedre
änden fäst tåg l. ketting; se fig. till Bjert.
R. N.
Svärdfisken, astron., en stjernbild i närheten af
sydpolen.
Svärdfisken, Xiphias gladius, zool., art tillhörande
svärdfiskslägtet (se d. o.). Svärdfisken hör till
de allra största benfiskarna, i det han kan nå
en längd af ända till 4,5 m. Huden, som hos det
fullt utbildade djuret saknar tydliga fjäll, är
hos ungarna försedd med rader af taggiga benskifvor
eller benknölar. Ryggsidan är glänsande blåaktig,
buksidan silfverhvit. Svärdfisken har en vidsträckt
geografisk utbredning i större delen af Atlantiska
och Indiska hafven. I Europas närhet förekommer den
mest vid Spaniens vestra kust och i Medelhafvet. Vid
Skandinavien är den en mera sällsynt gäst. I
Medelhafvet vandrar den stundom längs stränderna, men
ej i stim utan parvis. Den lifnär sig af fiskar och
hufvudfotingar. Vid Siciliens kuster fångas den med
harpun eller i sådana redskap, som blifvit utställda
för fångsten af tonfisken. Köttet är synnerligen
smakligt. L-e.
Svärdfisk-slägtet, Xiphias, zool., tillhör
fam. Xiphiidae, ordn. Acanthopterygii
(Taggfeningar) inom fiskklassen. Öfverkäken är förlängd
till ett långt, svärdformigt utskott. Kroppen är
långsträckt, sammantryckt; bukfenor saknas. Tänder
finnas blott hos ungarna. Svärdfiskarna förekomma i
alla tropiska och subtropiska, sällan i tempererade
haf. De tillhöra de största och kraftigaste former
bland taggfeningarna och simma utomordentligt
snabbt. Med »svärdet» angripa de hvalar, båtar och
stora fartyg. Vid attacker på de senare afbrytes dock
vanligen svärdet,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
