Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syfilis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der syfilis uppstått två gånger hos samma person.
I fråga om sjukdomens behandling äro meningarna nu
som alltid mycket delade, men vi ega i qvicksilfver
och jodkalium tvänne medel, som väl administrerade
hafva en mycket kraftig inverkan på sjukdomens
symtom och i förening med andra lämpliga åtgärder
säkerligen ofta hota densamma, hvarvid dock erfordras
uthållighet å såväl patientens som läkarens sida.
E. Ö-n.
Syfilisation (jfr Syfilis) betecknar enligt dess
upphofsman, franske läkaren Auzias-Turenne, såväl
det tillstånd, hvaruti en organism befinner sig, då
den genom så att säga öfvermättnad med syfilitiskt
gift icke vidare är i stånd att utveckla några symtom
af sjukdomen, som ock den metod, hvarigenom detta
tillstånd framkallas. Vanligen tages ordet i den
senare bemärkelsen. Turenne lyckades inympa enkel
schanker från menniskor på vissa djur och tillbaka
från dessa på menniskor. Han observerade, att, då
han fortsatt inympningen flere gånger på samma djur,
såren efterhand blefvo mindre, och att inokulationen
slutligen icke vidare lyckades. Då man vid denna
tid, omkr. 1850, ännu ej skilde enkel schanker från
syfilis, trodde Turenne sig hafva inympat syfilis
på djuren och ansåg sig i denna syfilisation hafva
funnit ett medel såväl att förekomma svårare syfilis
genom dess tillämpning på förut friska (syfilitisk
vaccination) som att bota den redan befintliga
sjukdomen. Hans åsigter och särskildt syfilisationens
användning som preventivmedel blefvo lifligt bestridda
i franska medicinska akademien, och 1852 förbjöds i
Frankrike syfilisationens användning. Som kurativt
medel upptogs syfilisationen af Sperino i Turin och
särskildt af K. V. Boeck i Kristiania, som egnade
senare delen af sitt lif åt utvecklingen af denna
behandlingsmetod. Efter Boecks död torde metoden ej
vidare användas. E. Ö-n.
Sykofant (Grek. sykofantes, af sykon, fikon,
och stammen i fainein, visa, angifva) betecknade
ursprungligen, enligt forngrekiska skriftställares
tolkning, en angifvare af dem, hvilka emot
gällande lag utförde fikon från Attika. Denna
förklaring synes dock vara uppgjord på fri hand,
alldenstund ingen uppgift någonstädes förekommer om
förbud mot utförsel af fikon, hvilka dessutom såsom
en af Attikas förnämsta naturprodukter utgjorde en
sjelfskrifven exportartikel. Snarare skulle man kunna
tänka på angifvarna af fikontjufvar eller af personer,
som plundrat fridlysta fikonträd. I alla händelser
erhöll ordet sedan betydelse af en falsk angifvare
eller åklagare, hvilken för att utpressa penningar af
förmögna medborgare angaf dem för diktade förbrytelser
eller hotade med sådan angifvelse. Under tider af
tilltagande demoralisation lemnades i Athen ett
vidsträckt spelrum för sykofanternas förderfbringande
verksamhet, hvilken lik en kräftskada frätte såväl
det offentliga som det enskilda lifvet. Ingen gick
trygg för deras angrepp, och de stränga straff (ända
till dödsstraff), hvarmed lagarna hotade dem, visade
sig ur stånd att stäfja ofoget. Sjelfva smickrade
sykofanterna sig med att vara »folkets hundar»,
hvilka höllo vakt öfver det allmänna bästa.
A. M. A.
Sykomor [-mår], mulbärsfikonträdet. Se Ficus.
Sykomor-lönnen. Se Lönn.
Sylf l. sylfid (Fr. sylphe, Med.-lat. sylpha),
luft-ande, ett slags elementar-andar (se d. o.). I
bildlig bemärkelse begagnas ordet numera om en
qvinnogestalt med lätta, graciösa rörelser. –
Adj. sylfidisk.
Sylfjället. Se Syltoppen.
Sylg, Nord. mytol., en af de tolf underjordiska
floder, som upprinna ur brunnen Hvergelme.
Syllaba anceps, Lat. Se Anceps.
Syllabisk skrift (af Lat. syllaba, stafvelse),
stafvelseskrift. Se Skrift. – Syllabisk sång, musikt.,
kallas i motsats till melismatisk en sång, i hvilken
hvarje ton motsvaras af en stafvelse.
Syllabus, Lat., förteckning, betecknar särskildt
en till påfvens encyklika af d. 8 Dec. 1864 fogad
förteckning på samtidens föregifna irrläror. Jfr
Encyklika.
Sylle, byggnadsk., en liggande bjelke i allmänhet och
särskildt en sådan, som tjenar till underlag för en
vägg af resvirke. O. A. B.
Syllepsis, Grek., retor., »sammanfattning», retorisk
figur, som består deri att ett ord användes på samma
gång i egentlig och i figurlig mening.
Syllogism (Lat. syllogismus, Grek. syllogismos),
log., slutledning. Se Slutledning. – Syllogismus
cornutus, Lat., hornslut. Se Disjunktiv. –
Syllogistik, slutledningslära. – Syllogistisk,
hörande till en slutledning. – Syllogisera,
göra slutledningar.
Sylt l. Sild, ö i Nordsjön, tillhörande preussiska
provinsen Schleswig-Holstein, mellan Romö samt Amrum
och Föhr. Areal 110 qvkm. Dess södra del (Hörnum)
och den nordligaste (List) äro till största delen
uppfyllda af dyner och sandklitter, den mellersta
delen utgöres af hedar och marskland. Befolkningen,
omkr. 3,000 pers., är af frisisk härkomst samt
lifnär sig hufvudsakligen med sjöfart och fiske
(ostronfiske). Hufvudort är Keitum. Vid byn
Westerland finnes ett hafsbad.
Sylta, malmsylta, metallurg., kallas vid grufvor och
hyttverk det malmgrus, som afsmulas under brytningen
samt blifver nedtrampadt med allahanda smuts af lera,
kol och jord, men som likväl innehåller något rikt
gods, som genom vaskning måste skiljas från alla
främmande ämnen.
Syltoppen l. Sylfjället, fjäll på Kölen, i Jämtlands
län, Undersåkers socken. Höjd 1,790 m. På södra sidan
af S. ligger passet Ekorrdörren till Norge, på norra
sidan upprinner Undersåkerselfvens ena källström,
Enaelfven.
Sylva, Carmen, psevdonym för författarinnan drottning
Elisabet af Rumanien.
1. Sylvander, Josua, friherre, ämbetsman, född
d. 1 Juni 1769, studerade i Lund samt ingick såsom
auskultant 1785 i amiralitetsöfverrätten i Karlskrona
och 1787 i Svea hofrätt. År 1791 blef han vice auditör
vid enkedrottningens lifregemente samt utnämndes
1800 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
