Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 1169-1170 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synkretistiska striden ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

evangelierna). – Synoptiska mysterier. Se Mysterier,
sp. 631. – Synoptisk karta. Se Synoptisk.

Synoptisk (se Synopsis), som har afseende på
öfverskådlighet; sammanträngd, öfversigtlig. –
Synoptisk karta, meteor., kallas en geografisk
karta öfver ett större område, på hvilken man
genom linier och särskilda tecken utsatt det
öfver hela området vid ett visst tillfälle rådande
väderlekstillståndet. Såsom prof på en dylik karta
må närstående figur tjena. Den gifver en åskådlig
bild af väderleken i hela



Europa d. 25 Jan. 1878 kl. 8 f. m. De deri inritade
linier representera de barometerstånd, som finnas
antecknade i deras slutpunkter. Lufttrycket är
således lika på alla de orter, genom hvilka en och
samma linie passerar. Kartan utvisar bland annat,
att ett barometer-minimum nämnda dag befann sig
norr om Skotland, med ett barometerstånd icke
öfverstigande 725 mm., samt att ett mindre djupt
sådant omfattade Sicilien och sydligaste spetsen af
Italien, medan ett barometer-maximum (en anticyklon)
hvilade öfver Iberiska halföns vestra del samt ett
annat öfver norra Ryssland och dess Ishafskust. Vid
hvarje observationsort är på kartan utsatt en liten
cirkel, som är tom eller utfylld till en fjerdedel,
till hälften, till tre fjerdedelar eller helt och
hållet, alltefter som himlen var klar, nästan klar,
halfklar, nästan mulen eller mulen. Från denna
cirkel utgår en kort linie, försedd med ett eller
flere tvärstreck, hvilken linie genom sin riktning
angifver det väderstreck, hvarifrån vinden blåste,
medan tvärstrecken beteckna huru stark vinden var,
uppmätt efter den s. k. landskalan, i hvilken graden 1
föreställer en svag vind och graden 6 en fullständig
orkan. Vindstilla angifves genom vindstreckets
uteslutning och anbringandet af en andra ring
omkring ortsringen. Genom en (eller flere) mindre
punkter vid en ort tillkännagifves regn, genom en
stjerna snö. Äfven andra fenomen, som ej förekomma
på närstående karta, pläga utsättas på de synoptiska
kartorna med särskilda
tecken, hvilka dock äro något olika i olika
land. På de synoptiska kartor, som konstrueras vid
Meteorologiska central-anstalten i Stockholm,
betecknas åska och blixt med [tecken] och dimma
med tecknet [tecken]. Jfr Barometer-minimum,
Meteorologi och Meteorologiska centralanstalten.
R. R.

Synovia (af Grek. syn, tillsammans, och Lat. ovum,
ägg), anat., den klibbiga, ägghvitelika vätska, som
finnes i ledgångarna, är vanligen tillstädes blott i
ringa mängd; ökas den, kallas den »ledvatten». Genom
densammas närvaro minskas friktionen mellan de i leden
ingående broskbeklädda ledändarna. Den säck, som
omgifver den, och från hvilken den afsöndras, kallas
synovialhinna l. synovialkapsel. Jfr Led, anat.
G. v. D.

Syntagma (af Grek. syntassein, sammanställa,
ordna), sammanställning, anordning, särskildt en
ordnad samling af skrifter, kritiska anmärkningar
e. d.

Syntax (af Grek. syntaxis, sammanställning),
gramm., satslära. Se Satslära. – Syntaktisk, som har
afseende på satsläran.

Syntes (Grek. synthesis), sammanställning,
sammanbindning, i motsats till analys (se
d. o.). 1. Log. Se Analys 1. – 2. Kem. Den
kemiska syntesen betyder sammansättning af kemiska
föreningar i motsats till sönderdelning af sådana
föreningar, analys, alltså framställande af mer
eller mindre sammansatta föreningar af enklare
eller af grundämnena. Den organiska syntesen betyder
framställandet af organiska föreningar af elementen
eller af enklare organiska föreningar. Till en början
ansåg man, att de organiska ämnena voro bildade
under inflytande af den mystiska »lifskraften», ty
man kunde ej finna några metoder att af kol, väte,
syre och qväfve framställa de kemiska föreningar,
som finnas i den organiska naturen. Emellertid visade
Wöhler 1828, att det i urinen förekommande urinämnet
kan framställas genom metamerisk förändring af
cyansyrans ammoniumsalt. Sedermera lyckades Kolbe 1845
att af kolsvafla, som erhålles af kol och svafvel,
samt vatten och klor framställa triklorättiksyra,
hvaraf Melsens kort derpå framställde ättiksyra. Ända
till slutet af 1850-talet voro urinämne och ättiksyra
de enda organiska ämnen, som man lyckats att med
konst framställa af element, och de hörde till de
allra enklaste. Med år 1858 började en ny riktning i
den organiska kemien, genom Berthelots epokgörande
försök att af koloxid och vatten, under medverkan af
bariumhydrat, framställa myrsyra. Genom destillation
af myrsyrans bariumsalt lyckades Berthelot erhålla
en mängd kolväten, hvaraf han kunde framställa
träsprit, vanlig alkohol och derivat af dem. Ännu mer
betydelsefull var Berthelots 1860 gjorda upptäckt
att förena kol och väte under inflytande af en
kraftig galvanisk ström. Dervid bildade nämligen
kolvätet acetylen, C₂H₂, som genom upphettning
till rödglödgning polymeriskt förändras till
benzol. C₆H₆. Benzol kunde således framställas af
grundämnena, och af benzol kan en ofantlig mängd
organiska ämnen utan svårighet framställas, bland
dem många,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>