- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1177-1178

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syrbila ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fria, men från statsstyrelsen uteslutna
medborgare, hvilka utgjorde det egentliga folket
(demos). Egendomligt nog, tager S:s storhetstid sin
början dermed att staden underkastade sig herskaren
öfver en främmande stat. Under stridigheter mellan
folkpartiet och de adlige godsherrarna sökte desse
senare hjelp hos Gelon, envåldsherskaren i Gela,
hvilken begagnade detta tillfälle att sätta sig
i besittning af högsta makten (omkr. 485). Gelon
gjorde S. till sin hufvudstad och förstorade det
i hög grad genom att dit öfverflytta innevånarna
i andra städer. Han efterträddes i regeringen af
sin broder Hieron (478–467) och denne af en tredje
broder, Thrasybulos, hvilken dock redan 466 förjagades
med anledning af begångna grymheter. S. fick nu en
demokratisk författning, hvilken med ringa afbrott
egde bestånd i öfver 60 år. Stadens makt och rikedom
fortfor att växa, trots såväl inre partislitningar
som krig med främmande makter. År 415–413 belägrades
S. af athenarna (se Nikias) och bragtes till en
början i stort trångmål, men lyckades slutligen med
understöd af spartanerna under Gylippos’ befäl att
tillintetgöra den fientliga hären. Kort efter råkade
det i krig med kartagerna, hvilka fattat fast fot på
Sicilien, och den för detta krig valde befälhafvaren
Dionysios lyckades uppsvinga sig till envåldsherskare,
i hvilken egenskap han qvarstod till sin död
(367). Kriget mot kartagerna fördes med vexlande
framgång, men för öfrigt verkade Dionysios med kraft
och framgång för utvidgandet och stärkandet af sitt
äfven till delar af Syd-Italien utsträckta välde och
förvandlade sin hufvudstad till en utomordentligt
stark fästning. Hans son Dionysios d. y., hvilken
väl egde faderns despotiska lynne, men saknade hans
duglighet och handlingskraft, fördrefs två gånger,
först (356) af Dion, sedan (344) af Timoleon,
och S. var derefter åter för en tid republik. En ny
envåldsherskare fick det i Agathokles, hvilken liksom
Dionysios begagnade sin ställning såsom befälhafvare
öfver krigsmakten till att grunda en militärdespoti
(317–289). De af Agathokles med kraft tillbakaslagne
kartagerna framträngde år 279 ända till S., som måste
påkalla hjelp af konung Pyrrhos i Epirus. Under de
efter dennes aftåg följande oroligheterna kom högsta
makten i händerna på Hieron II, hvilken under en
lång och glänsande regering (268–215) såsom trogen
bundsförvandt stod på romarnas sida samt derigenom
tryggade sitt rikes fred och inre förkofran. Hans
sonson och efterträdare, Hieronymos, slöt sig till
kartagerna, hvilket hade till följd S:s eröfring
af romarna under Marsellus (212), vid hvilket
tillfälle äfven Archimedes fann sin död, sedan han
under den långvariga belägringen kraftigt bidragit
till stadens försvar medelst snillrikt konstruerade
krigsmaskiner. Äfven under romerskt välde fortfor S.,
såsom den romerske pretorns residensstad, att vara
Siciliens hufvudort. Dess välstånd och folkmängd
tyckas dock hastigt hafva aftagit, så att redan under
Augustus nybyggare måste ditsändas. Under medeltiden
var det, liksom det öfriga Sicilien, en tummelplats
för striderna
mellan bysantiner, sarasener, franker och
normander. S. är numera säte för en ärkebiskop
och hufvudort i provinsen Siracusa. 21,157
innev. (1881). Märkliga byggnader äro katedralen,
fordom ett Minervatempel, och arkeologiska
museet. Handel med vin m. m. 1885 uppgick exportens
värde till 7 mill. lire, importens till 1 1/2
mill. Det upptager nu endast ön Ortygia, hvaremot
de öfriga delarna af det forna stadsområdet
bilda ett nästan fullständigt öde ruinfält.
A. M. A.

Syrbila, jämte kråksyra och göksyra i folkspråket
namn på Rumex acetosella L. Se Rumex.

Syr-Darja. Se Sir-Darja.

Syre, oxygenium, kem., ett icke metalliskt grundämne,
som upptäcktes 1774 af Priestley samt något senare af
Scheele. Blandadt med qväfgas förekommer syre i den
atmosferiska luften, förenadt med väte i vatten och
i förening med andra grundämnen i de flesta kroppar i
naturen. Det kan framställas på flere sätt, beqvämast
genom upphettning af kaliumklorat, som sönderdelas
i syre och klorkalium:

KClO3 = 3O + KCl.

I stort framställes syrgas af luft, som ledes
genom en upphettad blandning af natriumhydrat och
brunsten (mangansuperoxid), hvarigenom mangansyrans
natriumsalt bildas. Upphettas sedan massan i en
ström af vattenånga, bildas syre, mangansuperoxid och
natron, som kan upptaga en ny mängd syror ur luften:

2NaOH + MnO3 + O = Na2MnO4 + H2O
Na2MnO4 + H2O = 2NaOH + MnO2 + O.


Syret är i rent tillstånd en färglös gas,
utan lukt och smak, med egentl. v. 1,1056. En
kbdm. syrgas väger vid 0° och 760 mm. barometertryck
1,4303 gr. Genom gasens afkylning till - 140° och
sammantryckning under 525 atmosferers tryck har man
kunnat förtäta syret till en vätska, som kokar vid
- 181°. Syrgas brinner icke i luft, men brännbara ämnen
förbrinna med stor liflighet i syrgas, hvarvid bildas
föreningar mellan syre och de brinnande ämnena eller
deras beståndsdelar. Dessa föreningar mellan syre och
andra kroppar benämnas i allmänhet oxider. Vid vanlig
temperatur är syret tämligen indifferent och fordrar
i allmänhet en högre temperatur för att inverka på
ämnen. Af vatten löses syrgas endast obetydligt,
dock mer än qväfgas, hvarför den luft, som finnes
löst i vatten, är rikare på syre än atmosferisk
luft. Syret är ett utprägladt tvåatomigt element,
hvars atomvigt, eller O, är 16. Jfr Andning.
P. T. C.

Syréen, Peder Håkansson, teologisk författare, född
i Bleking d. 13 April 1776, aflade studentexamen
i Upsala och bosatte sig 1802 i Karlskrona, der
han lefde såsom bokhandlare. Död 1830. S. utgaf
flere religiösa skrifter, som vunno stor spridning i
synnerhet bland allmogen. Bland dem må nämnas: Magazin
för evangelisk-biblisk kristendom
(3 del. 1813–17),
Christelig sångbok, till bruk vid enskild husandakt
(1826, 5:te uppl. 1887) och Christelig bönebok, till
bruk vid enskild husandakt
(1827; 2:dra uppl. 1840).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free