- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1191-1192

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syssloman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hafva företagit en utländsk resa och 1841 hafva
offentliggjort en förträfflig skrift i straffrätt,
Abüntetö eljárásról, tog han en framstående del i
utarbetandet af Ungerns strafflag, blef 1843 medlem
af landtdagen och trädde 1844 efter Kossuth i spetsen
för tidningen »Pesti Hirlap», der han yrkade på en
reform af Ungerns förvaltning. År 1848 afgick S. som
sändebud till tyska riksregeringen i Frankfurt
och begaf sig derefter till London, hvarest han
dock ej erkändes såsom sändebud. Han uppehöll sig
sedermera hufvudsakligen i Schweiz, der han egnade
sig åt historiska studier. Död i Salzburg d. 17
Juli 1864. S., som är en af Ungerns ypperste moderne
historieskrifvare, utmärker sig i synnerhet genom en
klar framställning af den ungerska statsförfattningens
och förvaltningens utveckling. Hans förnämsta arbete
är Magyarország története (Ungerns historia, 1852–61;
2:dra uppl. 1861–66), som han dock ej hann fullfölja
längre än till början af 18:de årh. Dessutom skref
han Státusférfiak és szónokok könyve (Statsmän och
talare, 1847–52), Magyar történelmi emlékek (Ungerns
historiska minnesmärken, 5 bd, 1856–65) m. m.

Szamos [samåsj], flod i Siebenbürgen och Ungern,
bildas af Stora S. och Lilla S., af hvilka den
förra upprinner i komitatet Besztercze-Naszód och
den senare med tvänne grenar, Kalla och Varma S.,
i Klausenburg. De båda floderna förenas vid Deés,
hvarefter S. i nordvestlig hufvudriktning flyter
in på ungerska låglandet och ofvanför Námény från
v. mynnar ut i Teis. Längd 500 km.

Szarvas [sarvasj], stad i ungerska komitatet
Békés, i en fruktbar trakt, vid Körös. 22,504
innev. (1880). Hästafvel. Stora marknader.

Szasz [sas], Károly, ungersk skald, född 1829 i
Nagy-Enyed i Siebenbürgen, studerade teologi, blef
1867 sektionsråd i kultusministeriet och 1876
ministerialråd samt är sedan år 1884 reformert
biskop i Budapest. S:s förnämsta arbeten äro
de episka dikterna Almos och Salamon, dramerna
Zrinyi, Georg Frater och Herodes samt åtskilliga
lyriska dikter. Han har äfven utgifvit förträffliga
öfversättningar af Shakspere, Molière, Dante, Göthe,
Schiller m. fl. skalder.

Szászká-Bánya [sas-], köping i ungerska komitatet
Krassá-Szörény. Omkr. 3,000 innev. Bergshandtering.

Szatmár [sat-]. 1. Komitat i Ungern, på andra sidan
Teis, mellan Bereg, Ugócsa, Mármaros, Szolnok-Doboka,
Szilágy, Bihar och Szabolcs. 6,491 qvkm. 293,092
innev. (1880), deraf 58,83 proc. magyarer och 34,85
proc. rumaner samt 42,88 proc. grekiska katoliker,
32,69 proc. reformerta, 16,36 proc. romerska
katoliker och 7,13 proc. judar. Landet är i ö. och
s. bergigt, men för öfrigt slätt samt vattnas af Teis
och Szamos. Produkter: säd, vin, frukt, tobak, salt,
guld, silfver, koppar m. m. – 2. (Szatmár-Némety)
Hufvudstad i nämnda komitat, vid Szamos. 19,708
innev. (1880). Säte för en romersk-katolsk biskop. I
S. finnas ett
teologiskt seminarium samt ett katolskt och ett reformert
gymnasium.

Szawle. Se Sjavli.

Szczewo [sjevå], det polska namnet på staden Dirschau.

Szeben [se-], ungerskt komitat. Se Hermannstadt 1.

Széchenyi [se’tsjänji], ungersk greflig
slägt. 1. György I S., först ärkebiskop i Kalocsa,
sedan 1685 ärkebiskop i Gran och Ungerns primas,
arbetade under turkarnas invasion med kraft
för sitt lands höjande såväl i kyrkligt som i
militäriskt hänseende. Död 1695. – 2. György II
S
., krigare, grefve, den förres brorson, var en af
Ungerns ypperste hjeltar i krigen mot turkarna. Han
upphöjdes 1697 i ärftligt grefvestånd. – 3. Pál
S
., prest, grefve, den förres broder, född 1642,
blef 1695 ärkebiskop i Kalocsa, uppträdde såsom
medlare under det af Frans II Rákoczi ledda upproret
samt försvarade verksamt i kejsarens råd Ungerns
konstitutionella rättigheter. Död 1710. – 4. István
S
., patriot, grefve, son af den såsom grundare af
Ungerns nationalmuseum bekante grefve Ferenc
S
. (1754–1820), föddes i Wien d. 20 Sept. 1792. År
1809 ingick han i den ungerska insurrektionshären och
deltog derefter i de flesta fältslagen mot Napoleon
I. 1826 lemnade han krigstjensten som ryttmästare
och egnade sig med glödande fosterlandskärlek
åt genomförandet af fredliga reformer i sitt
fädernesland. Sålunda upprättades förnämligast
genom hans bemödanden en ungersk akademi, en
nationalteater och ett musikkonservatorium. Det
var äfven han, som genomdref byggandet af en bro
öfver Donau mellan Pest och Buda samt kraftigt
arbetade för grundande af ångbåtsfart på Donau
och för reglerande af Teis. I sina ekonomiska och
sociala reformförslag valde han i allmänhet såsom
mönster förhållandena i England, hvilket land han
besökte sexton gånger i sitt lif. År 1830 utgaf han
sitt epokgörande arbete Hitel (Krediten), hvilket
liksom hans 1832 offentliggjorda skrift Világ (Ljus)
innehöll en skarp kritik af samhällsförhållandena i
Ungern och gaf stark fart åt den politisk-nationella
rörelsen. Intill 1848 var S. obestridligen ledaren
af det materiella framåtskridandet i Ungern; på
det politiska området öfverflyglades han deremot
från 1840 af Kossuth med det radikala partiet. Mot
denne sin fiende kämpade han såväl i tidningar och
broschyrer (A kelet népe, Österns folk, 1841 m. fl,)
som i riksdagen, men de farhågor, som han uttalade
för följderna af den genom motståndaren framkallade
chauvinismen bemöttes endast med hån. År 1848 ingick
S. i Ungerns första sjelfständiga ministèr såsom
minister för de offentliga arbetena och fortsatte
der striden med sin kollega Kossuth. Då det kort
derefter kom till öppen brytning med Österrike,
greps S. af vansinne och fördes till ett hospital
i Döbling vid Wien. Med återvunnen helsa utgaf
han 1859 i anledning af en för ministèren Bach
skrifven apologi den skarpa broschyren Ein blick auf
den rückblick.
Omedelbart efter sedan polisen till
följd af denna skrift anställt undersökning i S:s hem,
gaf denne sig natten till den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free