Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sädesledare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göteborg–Falu-banan till Annefors station inom Säfsnäs socken,
Nås tingslag, Kopparbergs län. Banan är smalspårig
(0,802 m.) och öppnades 1878.
Säfsparf, Emberiza schoeniclus, zool., en till
sparfslägtet (se Emberiza) hörande art, som är
ofvan svart med rostgula fjäderkanter och under
hvit. Hufvudet och framhalsen äro hos hannen svarta;
hos honan är kalotten svartaktig med rostgrå
fjäderkanter. Kroppslängden är 23 cm. Säfsparfven
förekommer endast på sumpiga ställen eller vid
vattendrag bland buskar, rör och vass, från Skåne
till de nordligaste trakterna af Lappland. Han är
flyttfogel. Hans föda består af växtfrön; ungarna
uppfödas med insekter. Boet lägges bland rör eller
högt gräs nära marken. Äggen, 4–5, äro gråaktiga med
mörka fläckar och streck. L-e.
Säfstaholm, herresäte i V. Vingåkers socken,
Oppunda härad, Södermanlands län, vid Vingåkersån
och Vingåkers jernvägsstation, ej långt från sjön
Kolsnaren, omfattar 21 3/4 mtl samt är med tegelbruk
och såg taxeradt till 689,600 kr. (1891). S. var någon
tid hufvudgods i Sveriges största fideikommiss,
det bondeska, då fideikommissrätten 1835 dit
öfverflyttades från Björnö. Under detsamma lydde
1855 Björnö, Hörningsholm och Vibyholm inom länet,
Bordsjö, Katrineholm och Herrestad i Jönköpings län,
Toftaholm i Kronobergs län och Trolleholm i Malmöhus
län. Det förstnämnda och sistnämnda af dessa gods äro
numera afsöndrade; deras sammanlagda värde uppgick
till omkr. 6 mill. kr. – S. var ursprungligen en by,
benämnd Säfsta, hvilken 1454 delvis inköptes af Måns
Bengtsson Natt och Dag. 1598 öfvergick ett mantal
Säfsta by till Göran Posse, men hemföll 1604 till
kronan, vid dennes flykt ur riket. Det återgafs likväl
till dottern Anna och hennes make, den bekante Erik
Soop, hvilka båda af Axel Oxenstierna förvärfvade
sig byns återstående del äfvensom säterifrihet och
uppförde de första byggnaderna. Efter sin makes död
bortbytte Anna godset till riksrådet Åke Natt och
Dag, hvars måg, landshöfdingen G. Sparre, sedermera
blef egare till detsamma. 1719 tillföll S. grefve
Cl. Bonde genom gifte. 1791–1855 innehades det af
grefve Gustaf Trolle-Bonde, »blinde excellensen»,
hvilken genom storartade odlingar samt vidlyftiga
park- och trädgårdsanläggningar förbättrade och
förskönade den af kärr uppfyllda trakten. Han lät
äfven efter af prof. Gjörwell gjorda ritningar om-
och tillbygga det urspr. 1666 uppförda och efter en
eldsvåda 1762 restaurerade slottet, i hvars salar
han inrymde rika samlingar af manuskript, permebref,
böcker och konstverk. Der märkas skulpturer af
Byström, Fogelberg, Molin m. fl. mästare, taflor
af framstående italienare och holländare samt af
Sandberg, Fahlcrantz, Wallander, Edvard Bergh,
Egron Lundgren, Larson, Troil o. a. F. n. (1891)
innehafves S. af grefve Fredrik Bonde.
Säfstig l. säfsångare, zool. Se Kärrsångareslägtet.
Säfstjelk. Se Stam 1.
Säfström, Thure August, lustspelsförfattare, född i
Upsala d. 1 Okt. 1813, blef student
1832 och aflade hofrättsexamen 1835. Efter att
någon tid hafva egnat sig åt tjenstgöring i
justitierevisionen, Svea hofrätt m. fl. verk
öfvergick han till att uteslutande sysselsätta
sig med skriftställeri och musik. Han författade,
öfversatte och bearbetade omkr. hundra pjeser
för teatern. Bland hans originalstycken må nämnas:
Flickorna pä söder (1849; 2:dra uppl. 1858), Flickorna
på norr (1851), Amuletten (1852), Malins korgar (1853;
2:dra uppl. 1861), Trädgårdsflickan (1854), En fru,
som har ledsamt (1856), Den förtrollade prinsen
(1859), Skarpskyttarne (1861) och Lilla Joujou
(1862). Särdeles populära blefvo bearbetningarna
Mumbo-Gumbo-Gongong den store (1860) och Bror
Jonathan eller oxhandlaren från Småland (1860; 2:dra
uppl. 1880). S. utgaf äfven en samling smärre dikter,
kallad Skymningsqvitter (1853). Såsom tonsättare
är han bekant genom sin tillsammans med A. Randel
komponerade operett Fiskarstugan (1844) äfvensom
genom flere tonstycken dels för sång och piano,
dels för piano ensamt. S. afled d. 12 April 1888.
Säfsångaren. Se Kärrsångareslägtet.
Säfvar, socken i Vesterbottens län, Umeå
tingslag. 61,474 har. 3,408 innev. (1889). S. bildar
med Holmö kapell ett regalt pastorat i Hernösands
stift, Vesterbottens första kontrakt. Inom socknen,
vid ett jernbruk af samma namn, utkämpades d. 19
Aug. 1809 en strid mellan svenska trupper under
generalen grefve Gustaf Wachtmeister och ryssar under
Kamenski. Efter en het och blodig kamp måste de förre,
som voro på marsch mot Umeå, draga sig tillbaka till
Ratan och der inskeppa sig.
Säfvare, socken i Skaraborgs län, Kinnefjerdings
härad. Areal 2,970 har. 1,015 innev. (1889). S. bildar
med Lindärfva och Hasslösa ett regalt pastorat,
Skara stift, Domprosteriet.
Säfve, socken i Göteborgs och Bohus län,
Vestra Hisings härad. Areal 5,115 har. 2,039
innev. (1888). S. bildar med Backa och Björlanda
ett regalt pastorat, Göteborgs stift, Elfsyssels
södra kontrakt.
Säfvedals härad, i Göteborgs och Bohus län, ingår i
Askims, Hisings och Säfvedals domsaga samt i Göteborgs
fögderi och omfattar socknarna Örgryte, Landvetter,
Partille, Härryda. Areal 27,276 har. 13,210
innev. (1889).
Säfvenbom. Se Sevenbom, Johan.
Säfvenbom (förvrängning af Sabina), farmak. med.,
en art en, Juniperus Sabina L. (Sabina officinalis
Garcke) af nat. fam. Cupressineae (Coniferce) Juss.,
kl. Dioecia L. Sedan forntiden är denna växt känd
såsom giftig. Ännu i dag användas dess smågrenar samt
den ur dem destillerade flyktiga oljan i medicinen
och antagas ega en särskild verkan på de qvinliga
könsorganen, en åsigt, som dock ej kunnat fysiologiskt
iakttagas. Säfvenbom är vanligen en mindre buske
med utbredda grenar, men kan uppväxa till ett lägre
träd med upprätta grenar, hvilka hafva en mängd af
barr täckta småqvistar. Å äldre grenar sitta barren
vanligen 3 i krans, vidväxta, med den hvassa udden
fri. På senare utvuxna smågrenar äro barren korsvis
motsatta i 4 nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
